Hjältarna i kulregnet

”Ingen som var inte var där kan föreställa sig”

NYHETER

UTØYA. De hörde skotten och kastade sig i sina båtar.

Med kulor vinande riskerade de sina liv för att rädda panikslagna ungdomar.

Men för hjältarna vid Utøya handlar det inte om hyllningar, eller medaljer från kungen.

Ett år senare kretsar minnena fortfarande kring ungdomarna de inte kunde rädda.

Oddvar Hansen och hans sambo Lill-Hege Nilsen satt i vardagsrummet och tittade på de ofattbara teve-bilderna från Oslo när de plötsligt hörde skott eka över Tyrifjorden. Med en kikare såg de panikslagna ungdomar i vattnet utanför Utøya.

De hoppade i sin snabbaste båt och körde med full fart mot ön, utan att veta vad som väntade dem.

– Ingen som inte var där kan föreställa sig. Och det behöver de inte heller, säger Oddvar Hansen, 42.

Han och sambon drog upp tre skräckslagna flickor ur vattnet samtidigt som terroristen sköt mot dem.

Kulor slog ner på sidan av båten.

Vatten skvätte upp över relingen.

Oddvar Hansen och Lill-Hege­ Nilsen klarade sig undan ­utan att bli träffade och körde flickorna mot land.

Från en annan hamn hoppade Viggo Larsen samtidigt ut ­i sin båt och började även han att köra mot Utøya. Nästan framme såg han en kropp i vattnet som sakta sjönk nedåt. Han sträckte sig ut och fick tag i kroppen.

– Det var en ung man. Han var död. Jag försökte dra upp honom i båten men det gick inte, säger Viggo Larsen.

Han ringde 112 och frågade vad han skulle göra. Han hörde skott på ön, ville åka och hjälpa till.

Men larmoperatören sa att om han släppte kroppen skulle den försvinna ned i den djupa fjorden, så Viggo fick order om att hålla fast den tills polisen kunde ta den.

– Jag satt där och höll i honom … i två och en halv timme.

Plågsamma beslut

På den andra sidan ön hade Oddvar Hansen och Lill-Hege Nilsen släppt av ungdomarna och återvänt till ön med poliser som behövde skjuts över.

På Utøya hade kaoset de nyss lämnat bytts mot ett förrädiskt lugn.

– Många av ungdomarna som vinkade på oss första gången var döda när vi kom andra gången. Det valet … att vi åkte tillbaka med de första flickorna och hämtade poliserna … är något som plågar oss, säger han.

– Men jag försöker tänka att det är bättre att göra något än att göra ingenting.

Linda Hjertén

Carina Bergfeldt

Läs mer om terrordådet i Norge