Romney gav få svar

NYHETER

TAMPA, FLORIDA. Frågan inför talet var; vem är Mitt Romney, president Obamas utmanare?

Efteråt står frågan kvar.

Romney bjöd på glimtar av sig själv men lyckades inte helt sudda ut bilden av en distanserad, flip-floppande rik knös.

Mitt Romney i Tampa  natt
Foto: AP
Mitt Romney i Tampa natt

De röda, vita och blåa ballongerna smäller. Rocklåten "Living in America" dånar ut ur högtalarna. Konfettin regnar ner över Mitt Romney och de 20 000 republikanerna i Tama Bay Times Forum.

Romney viktigaste politiska stund i livet så här långt är över. En kort stund står han ensam på scen och tar emot hyllningarna. Sedan kommer vicepresident Paul Ryan och de två lyfter händerna mot arenataket.

Folk hånskrattar

Romneys tal var kraftfullt utan att gå fram med motorsågen mot Obama.

– Jag önskar att Obama hade lyckats för jag vill att USA ska lyckas. (Stort jubel)

Det bjöd på stunder av humor.

– Jag hade funderingar på att låta kyrkan investera pengar i mitt företag. Men jag ville inte hamna i helvetet. (Gapskratt)

Han drev med Obama.

– Obama lovar att stoppa havshöjningen och rädda planeten.

Romney gör en konstpaus och folk hånskrattar. Anhängarna får det de vill ha.

– Mitt löfte är att hjälpa er och era familjer. (Stort jubel)

Romney bjöd på korta inblickar i sitt familjeliv.

– Jag kan fortfarande längta efter stunderna när vi vaknade med en hög med ungar i sängen. (Fuktiga ögon).

För perfekt

Men på det hela taget var det inget historiskt eller visionärt tal. Stundtals var det långt mellan applåder och jubelrop. Det är högst tveksamt om det räcker för att hjälpa honom vinna kampen om Vita huset.

Framförallt gav talet gav inte besked i frågan alla ville ha svar på; vem är människan Mitt Romney?

Han försökte inte förklara sina åsiktsbyten. Han sa inget personligt om sin tro. Han försökte låta empatisk utan att egentligen lyckas. Han är fortfarande en gåta.

Bilden han ger av sig själv är för perfekt. Därför känns den inte trovärdig. Det finns inte minsta spricka i rustningen. Han framstår inte som osympatiskt bara onåbar.

När han skrev sin bok "No apology" fick han tillbaka varje kapitel från redaktören med rådet; "du måste vara mer personlig".

Han har fått samma råd i flera år. Ändå verkar det inte klicka. Romney kan inte göra om sig själv tillräckligt för att rubba den offentliga bilden av honom som obekväm med människor, empatilös och lite fyrkantig.

Nu stod han rakryggad och lite stel i talarstolen och rörde inte fötterna många millimeter under det långa talet.

Han kanske är precis så varm, kärleksfull och tålmodig som hustrun Ann intygar men det hjälper inte om väljarna inte uppfattar honom sådan.

Alldeles i början av talet hörs skrik från en läktare. Några motståndare har lyckats slinka in och viftar med Romneykritiska banderoller. Säkerhetsvakterna springer blixtsnabbt dit och tystar kvinnorna som bärs ut. Romney avvaktar men vänder sig inte om.

Talet var Romneys chans att nå in i vanliga amerikaners hjärtan. Han tog den bara till hälften. Han är fortfarande den rika affärsmannen som lever ett liv långt från vanliga amerikaners vardag.

Överdos

Hur viktigt talet var underströks av att Mitt Romney äntrade scen sex timmar före talet för att känna på talarstolen, ljuset och arenan. Minutiösa förberedelser är Romneys adelsmärke.

Eftersom Romney är så dålig på att visa vem han är ägnades en stor del av timmen före hans entré åt att låta grannar, församlingsmedlemmar och företagare berätta om Mitts empati, hjälpsamhet och trofasthet.

Den som lyckades bäst var en kvinna från Massachusetts som med gråten i halsen berättade hur Romney hade stöttat och hjälpt hennes dotter som var född men en livshotande sjukdom. Andra berättade hur han skottade snö och krattade löv åt gamla.

Sammantaget blev det en överdos av den hygglige Romney. Plötsligt framstod han som nästan övermänsklig snarare än gåtfull.