Dagens namn: Tyko
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter / Valet 2010

CIRKUS SAHLIN

RAGGAR RÖSTER I ROSENGÅRD  I tre och ett halvt år har det sett ut som att Socialdemokraterna – och senare de rödgröna – varit på väg mot en seger. Men hela bilden har förändrats. Och trots rubriker om kris, ras och svek har Sahlin lyckats hålla humöret uppe. ”Jag har fullt upp med en kampanj”, säger hon. I Rosengård, Malmö, har Socialdemokraterna starkt stöd. Men det finns ett problem – i förra valet brydde sig nästan 4 av 10 inte om att rösta. RAGGAR RÖSTER I ROSENGÅRD  I tre och ett halvt år har det sett ut som att Socialdemokraterna – och senare de rödgröna – varit på väg mot en seger. Men hela bilden har förändrats. Och trots rubriker om kris, ras och svek har Sahlin lyckats hålla humöret uppe. ”Jag har fullt upp med en kampanj”, säger hon. I Rosengård, Malmö, har Socialdemokraterna starkt stöd. Men det finns ett problem – i förra valet brydde sig nästan 4 av 10 inte om att rösta. Foto: URBAN ANDERSSON

    Hon hade segern i sin hand. På några månader vände allt.

    Nu krävs ett mirakel för att Mona Sahlin ska ta hem valet.

    Under hela valrörelsen har Aftonbladets Eva Buskas och Urban Andersson följt Mona Sahlins kamp mot opinionsmätningar, svarta rubriker och ett väloljat moderat pr-maskineri.

Norra bantorget, Stockholm, 1 maj:

Det pratas om publikrekord. Längs gatorna har lördagsshoppande stock­holmare stannat till och tittat på när demonstrationståget har dragit förbi.

– Det blåser vänstervindar i Stockholm, skämtar Mona Sahlin när hennes välborstade snedlugg far i väg i en vindpust.

Sedan håller hon ett ilsket brandtal om ökade klassklyftor, orättvisor och försämrad välfärd.

– Vi kommer att gå till val på solidaritet – det kommer vi aldrig att vika i från!

Det går bra nu. Det rödgröna sam­arbetet är på plats. Om två dagar ska de presentera den politik som alla har väntat på. Målet om 40 procent av rösterna för S i valet är inte omöjligt. Statsministerposten finns inom armlängds avstånd.



Tantolunden, Stockholm, 15 augusti:

De har inte ens tur med vädret. Regnet strilar ner och publiken på ett par hundra partivänner hukar under plastponchos och paraplyer. Mona Sahlin ska hålla sitt sommartal, men sommarkänslan vill inte riktigt infinna sig. Dagen innan, när Fredrik Reinfeldt höll sitt, stekte solen och det var så kvavt att åhörare och journalister höll på att förgås i värmen.

– Men det syns ju inte på tv, säger Veronica Palm misslynt där hon står framför scenen och väntar.

Hon är en av Mona Sahlins skyddslingar. Hon har fått hela sjukförsäkringen på sitt bord och om de rödgröna vinner valet är hon en het kandidat till en ministerpost.

Om de vinner.

I tre och ett halvt år har det sett ut som att Socialdemokraterna – och senare de rödgröna – varit på väg mot en promenadseger. Men på bara några månader har hela bilden förändrats. Kritiken mot regeringens försämringar i sjukförsäkringen är bortglömd. I stället är det de rödgrönas förslag om höjd fastighetsskatt och bensinskatt som hamnat i skottgluggen. Socialdemokraterna försöker förtvivlat förklara att det bara är de dyraste husen som drabbas och att bensinen bara blir en 50-lapp dyrare i månaden. Men det hjälper inte. Bilden är satt. Alliansen har tagit in hela det rödgröna försprånget och gått förbi i mätningarna.

I Stockholm, där en genomsnittlig villa kostar 5, 6 miljoner och många har skaffat städhjälp med rut-avdrag, är alliansens övertag massivt.

Mona Sahlins sommartal ska vända den rödgröna skutan på rätt köl igen.

Veronica Palm är otålig. Hon vill höra ett sommartal som glöder och får val­rörelsen att rivstarta – inte bara på kampanjhögkvarteret utan även ute i valstugorna. Inte ett tal med fokus på skattesänkningar för pensionärer.

– Skattesänkarmatchen kan vi aldrig vinna. Vi måste lyfta fram välfärdsfrågorna, säger hon.

Mona Sahlin kliver upp på scenen.

Ilskan från första maj är som bortblåst, det är den nedtonade och statsmannamässigt återhållsamma Mona Sahlin som talar. I nyheterna på kvällen dominerar en enda nyhet från hennes tal: Löftet om att ta bort pensionärsskatten.



Vintersportcentrum, Östersund, 30 augusti:

Följet av Säpovakter, journalister och lokala socialdemokrater är många gånger fler än de idrottsstudenter som Mona Sahlin har kommit för att träffa. Terminen har knappt börjat och på Vinter­sportcentrum i Östersund ekar korridorerna tomma.

Det är 20 dagar kvar till valet.

Tre nya opinionsmätningar har kommit samma morgon. Alla visar att Moderaterna är större än Socialdemokraterna.

Doktoranden Glenn Björklund visar det hypermoderna labbet där man genomför tester av idrottarnas syreupptagningsförmåga. Mona Sahlin lyssnar intresserat och ställer frågor om antalet aktiva, om hur samarbetet med sjukvården och andra sportcenter fungerar.

I gymmet träffar hon skicrossåkaren Anna Holmlund som just har avslutat dagens första styrkepass. De småpratar lite, så otvunget som det kan bli när 20 personer står bredvid och lyssnar.

Efter några intervjuer kliver Mona Sahlin in i Säpobilen och åker vidare de drygt nio milen till Åre. Om några månader kommer gatorna att vara fulla av skidåkare på väg mellan backen och butikerna nere i byn. Nu ligger gatorna fortfarande öde. På torget protesterar några SSU:are mot alliansens bostadspolitik.

I företagstäta Åre styr alliansen, men Socialdemokraterna hoppas på en vändning i valet. På ett lågsäsongssömnigt hotell äter hon lunch med lokala företagare och lyssnar på deras önskemål om bättre kommunikationer för att underlätta för turismen.

Under hela dagen träffar hon inte mer än ett 50-tal personer. Men Sahlin försvarar de små mötena.

– Att nå folk är också att få göra intervjuer med lokalmedia, att peppa valarbetarna med argument som de kan använda när de i sin tur knackar dörr eller sitter i valstugorna. Det är inte alltid massmötena är det mest effektiva, det där lilla mötet som sprider sig kan få väl så stor effekt.



Turnébussen, Rosengård, Malmö, 6 september:

Mona Sahlin tar upp ett läppglans ur handväskan och bättrar på lite. Det är dagen efter Lars Ohlys utfrågning i SVT. På väg mellan en valskola i Rosengård och ett torgmöte på Möllevången diskuteras Henrik Dorsins satirsånger i turnébussen. Mona Sahlin suckar.

– Måste man skoja till allting? Får ingenting vara på allvar längre? Kan det inte bara få handla om politik? Det är väl bara en tidsfråga innan vi partiledare ska stå och dansa i rutan.

2010 års val kommer att gå till historien som ett pr-val. När Moderaterna vill vinna väljare i Värmland, skickar de jägaren Anders Borg i friluftskläder som skjuter hagelbössa och bakar kolbullar över öppen eld. Efter varje tv-utfrågning eller debatt firar alliansen på krogen. Mer för journalisterna än för sin egen skull. Fotograferna får bilderna av leende

partiledare som firar en lyckad debatt. Budskapet är tydligt: det är vi som är det vinnande laget. Mona Sahlin åker direkt hem till Nacka. Hon vill inte spela med i pr-spelet.

– Politik är ingen dokusåpa, fräser partisekreteraren Ibrahim Baylan när SVT någon månad tidigare låtit svenska folket rösta fram sin favoritregering och Mona Sahlin kommer först på elfte plats.

Men att vara fin i kanten kan stå Socialdemokraterna dyrt. Moderaterna hånades för sin klädkod som avrådde slipsar och pärlhalsband. Men sedan dess har partiet framgångsrikt odlat bilden av sig själva som avspända politiker som är som folk är mest och knäcker en bärs efter en bra dag på jobbet, går ut med hunden och tillbringar sommaren i husvagn.



Köpcentret Nordstan, Göteborg, 7 september:

När Mona Sahlin greppar mikrofonen och kliver fram på scenen i köpcentrat Nordstan vet jublet inga gränser. Hon har norske statsministern Jens Stoltenberg och förre utrikesministern Jan Eliasson vid sin sida. Men hon hade inte behövt någon draghjälp.

– De senaste fyra åren har den rikaste procenten fått lika stora skattesänkningar som 25 procent av hela svenska folket tillsammans. Har Sverige blivit rikare av det, säger Sahlin.

– NEEJ, vrålar publiken.

– Har jobben blivit fler?

– NEEJ!!!

Kontrasten kunde inte vara större mot Tantolunden några veckor tidigare. Mona Sahlin strålar av självförtroende. Nästan 1?500 personer trängs framför scenen. Många som åker hit för att handla kommer från de fattigare förorterna. Det är Sahlins starkaste väljargrupp. I områden som Bergsjön, Hammarkullen och Hjällbo har

Socialdemokraterna upp till 60 procent av rösterna. Hon behöver inte övertyga dem om sin politik. Hon äger dem redan. Men ska hon vinna valet måste hon övertyga dem om att gå till vallokalen. Hon trummar budskapet om och om igen, i varje tal hon håller, varje stad hon besöker:

– Det är inte bara en rättighet att gå och rösta, det är en skyldighet.



Kungsträdgården, Stockholm, 12 september:

– Ni får ursäkta, men jag är på så himla dåligt humör.

Publiken tystnar inför sångerskan Marit Bergmans ovanliga inledning på spelningen på den rödgröna dagen.

– Jag tycker att det är otroligt märkligt hur all media kan var så extremt vinklad åt höger. Jag förstår inte hur en demokrati ska kunna fungera när medierna är så vinklade.

Jublet bryter ut bland publiken framför scenen i Kungsträdgården. Äntligen har någon satt ord på vad många rödgröna sympatisörer känner. I veckor har krisrubrikerna avlöst varandra: om gamla socialdemokrater som Björn

Rosengren och Kjell-Olof Feldt som kritiserar det rödgröna samarbetet mitt i slutspurten av valrörelsen. Om Göran Perssons ampra order om att de måste jobba hårdare. Eller om opinionsmätningarna som ständigt går åt fel håll.

Valarbetarna är rasande över vad de upplever som en mobbningskampanj mot Mona Sahlin. Många tycker att bevakningen gynnar alliansen.

– Varför kan ni inte skriva något snällt någon gång, säger en frustrerad S-medarbetare när Aftonbladet väljer bort en socialdemokratisk kampanjaktivitet.

Socialdemokraterna är vana vid drev, men det har varit drev orsakade av skandaler. Nu finns det ingen skandal att hantera och inget krishanteringsrecept att följa. De känner sig förföljda och frustrerade.

En av få som lyckats hålla humöret uppe är Mona Sahlin själv – trots rubriker om kris, ras och svek. Om hon är kritisk mot medierna, visar hon det inte med en min.

– Jag har fullt upp med en kampanj – och den handlar om jobb, välfärd och ilska över orättvisor. Då tänker jag inte på hur jag blir behandlad, utan på hur de sjuka och arbetslösa blir behandlade, säger hon.

– Sen kommer en tid när man kan diskutera annat. Nu är det valet det handlar om.



Radiohuset, Malmö, 13 september:

Mona Sahlin sjunker ner i en fåtölj utanför studion hos Radio Malmöhus. Utanför de stora skyltfönstren skyndar

Malmöbor förbi på väg till jobbet. Men hon ser dem inte, hon är helt slut.

Klockan är strax före åtta och hon har inte sovit mer än någon timme på ett skakigt nattåg från Stockholm. Kvällen innan skyndade hon till tåget direkt från en tv-duell mot Fredrik Reinfeldt. Sin middag, en hamburgare från McDonalds, åt hon i kupén medan tåget rullade ut från Stockholms central strax före midnatt.



Men när sändningen börjar märks ingen trötthet.

I en halvtimme diskuterar hon allt från kompromisser i politiken till våldet i Malmö i ungdomsprogrammet ”Din gata” i P3.

Ingen partiledare har nött skosulorna lika hårt som Mona Sahlin den här val­rörelsen. På drygt en månad har hon besökt 25 kommuner från Piteå i norr till Malmö i söder. Dagarna blir långa och intensiva.

På många ställen blir det kaotiskt, hängivna beundrare tränger sig fram för att kramas och fotograferas med henne. Hennes medarbetare går i skift. Hon har inte haft en ledig dag sedan sommartalet för fem veckor sedan. Hon har gjort åtskilliga valrörelser, men den här liknar ingen annan.

– Jag har ju inte varit partiledare förut. Uppmärksamheten är så stor, på många möten blir det så himla tajt, så mycket förväntningar som ligger på mina axlar. Det går inte att jämföra med något annat, säger hon under en av alla resor i turnébussen.

Hur hanterar man det?

– Jag har haft tre och ett halvt år på mig att förbereda mig. Det är inte så att jag gått och undrat hur den här valrörelsen skulle bli. Jag har varit förberedd på att det verkligen skulle bli att slita.



Stockholms central, 15 september:

Nu står de där bredvid henne på den låga scenen mitt på Stockholms central. Göran Persson och Wanja Lundby-Wedin. Hela valrörelsen har deras lojalitet med Mona Sahlin ifrågasatts. Nu ska de sista tvivlarna övertygas. Arbetar­rörelsen håller ihop – trots det rödgröna samarbetet, trots rubrikerna som skvallrat om annat.

Det är fyra dagar kvar till valet. Mona Sahlin har gjort det hon skulle: Betat av de svåra rödgröna överenskommelserna, levererat politiken, nött in budskapet om vård efter behov, fler lärare i skolan och en anständig sjukförsäkring. Ändå har alliansen ett bastant övertag.

Många valarbetare börjar hänga med huvudena. Fem veckors valrörelse i ständig uppförsbacke tar på krafterna. Men Mona Sahlin har inte gett upp. De senaste dagarna har medierna berättat om flera nya fall som drabbats hårt av regeringens sjukförsäkringspolitik. I valrörelsens sista skälvande stund har fokus flyttats från hennes svagheter till regeringens. Hon kliver ner från scenen till en skog av mikrofoner som alla vill ha svar på samma fråga: Hur ska ni vända det här?

– Det finns bara en mätning som går att dra slutsatser av och det är den görs när väljarna går och röstar. Jag tänker ägna varje timme, varje minut som är kvar för att agitera för ett rättvist samhälle och en rödgrön regering.

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet