På besök i Guds hus

Den senaste veckan har partiledarna vallfärdat till Vårgårda. De har kommit för att söka väljare. Och funnit en jättepublik, insprängd i ett missionstält.

Fredrik Reinfeldts pressfolk hade först tackat nej. Sedan ändrade de sig snabbt och i går kom statsministern hit – sist av alla.

Att låta sig bli utfrågad av en pastor i ett missionstält har varit en institution i svenska valrörelser sedan 1968.

– Väckelserörelsen har en lång tradition av ett samhällsengagemang. Det här är ett sätt att vårda den, säger pastor Thor-Björn Bastås.

Han ledde utfrågningarna fem val i rad och glömmer aldrig när den gamle VPK-ledaren Lars Werner ställde sig upp och sjöng ”Pärleporten” utantill.

De frikyrkliga besökarna trodde inte sina ögon.

Lämnat sin syssla

I år har han lämnat över till pastor Torsten Åhman. Syftet med utfrågningen är ett annat än i tv, berättar Åhman. Lyssnarna i tältet ska känna hur partiledarna är – som människor.

– Jag tror att många tycker att en bra människa och ett halvrisigt partiprogram är bättre än en dålig människa och ett bra partiprogram.

Torsdag.

”Jesus for president” står det på flaggan ute på parkeringen. Som om valet den 19 september inte handlade om två högst jordiska statsministerkandidater.

Mona Sahlin kliver in i det vita jättetältet i utkanten av Vårgårda. Det är fyllt till sista plats, runt 2 000 personer i ett samhälle med en befolkning på bara lite drygt det dubbla.

Det är hennes största publik hittills under valrörelsen.

Kaffe och kör

Här finns allt ett tältmöte ska ha: hundramannakör, kristet popband, entusiastisk storpublik och kvinnor som kokar kaffe. Tillsammans reser de sig och sjunger ”Amazing Grace” så att tältduken nästan lyfter.

Hyllas av pastorn

Mona Sahlin lovar att lagen om vapenexport ska bli tuffare och att hon aldrig, någonsin, kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Pastor Åhman hyllar henne. Sedan frågar han om det mest privata: sorgen efter sonen Johans död.

– När man är mitt uppe i en sådan smärta tror man inte att man ska hitta glädjen igen, säger hon och det väldiga tältet är alldeles tyst.

Det är ett stycke svensk valrörelse, långt från journalisterna och spelet och intrigerna i huvudstaden.

– I Stockholm tror man ju att den delen av världen dominerar utvecklingen. Det är ett stort misstag, säger Torsten Åhman.

Han ser nöjd ut.

– Landsbygden sjuder av liv. Och det fattar partiledarna.

Fredag.

Kvällen därpå möter Fredrik Reinfeldt samma jättepublik. Tuffa frågor om arbetslöshet och bistånd varvas med sånger och bibeltexter (Lukas 11:1-2).

Lovar fred

Torsten Åhman lyssnar tålmodigt. Men när Reinfeldt berättar om hur han hoppas på fred i Afghanistan kan pastorn inte låta bli att skjuta in:

– Sannerligen. Låt oss hoppas att det går.

Och när Reinfeldt pressas om sina avhoppade ministrar som anlitat svart arbetskraft säger han plötsligt:

– Här måste jag som pastor få skjuta in en liten predikan.

Han vänder sig ut mot tältet.

– Lev ditt liv... så att du när som helst kan bli statsråd!

Utfrågningen är över. Kören sjunger och Reinfeldt lämnar tältet, på väg mot flygplatsen och Stockholm, där valrörelsen fortsätter som om inget hade hänt.

Men vad var det för fråga Torsten Åhman aldrig skulle kunna tänka sig att ställa?

Alldeles före tältmötet hölls en pressträff i en barack intill. Knappt hade Reinfeldt kommit in förrän en journalist frågade:

– Hur ser din relation till Gud ut?

Även Mona Sahlin pressades hårt av journalisterna om sin gudstro. Så skulle pastor Åhman aldrig ha gjort.

– Det är inte rätt att de ska komma hit och utsättas för något husförhör om vad de tror på och vad de har för kunskap om religion.

Rätt eller fel, så här svarade Sveriges statsminister:

– Jag är en sökare utan färdiga svar.