Annicas svåra öde är Reinfeldts mardröm

I förrgår skrev dottern Emelie Holmquist om sin mamma på sin blogg.

Normalt har hon inte mer än 20 läsare.

I går hade över 70 000 läst hennes inlägg, och berättelsen spred sig som en löpeld på Facebook.

Efter 30 år som tandhygienist blev Annica för fem år sedan plötsligt trött och hennes utseende åldrades snabbt.

Hösten 2006 skrev en läkare ”Akromegali?” i marginalen av hennes journal. Men den misstänkta sjukdomen utreddes först ett år senare av en annan läkare.

Tumören opererades ut genom näsan.

Men då var det redan för sent.

Brukade leva aktivt

Sjukdomen gör att kroppsdelar börjar växa igen. Näsa, läppar, öron, käkar är onormalt stora. Annica visar upp sina tjocka fingrar när vi träffar henne i hemmet i södra Stockholm.

– Jag har gått från 38,5 till 41 i skostorlek, säger hon.

Hon brukade vara en aktiv, glad person som gärna plockade svamp, sydde och målade akvareller. I dag är hon en bruten människa.

Värken i lederna – en följd av sjukdomen – gör att hon flera gånger om dagen måste ta morfintabletter. Hon kräks ofta av smärtorna och orkar bara vara uppe korta stunder åt gången. Hon har svårt att andas och tvingas sova med syrgas – hennes förväxta tunga har gett henne sömnapné. Även synen har försämrats.

Självmordstankar

Enligt dottern Emelie visade Försäkringskassans egen utredning förra våren att Annica inte kan arbeta.

Men trots att ingen ny utvärdering gjorts går man nu emot sina egna experter och har bestämt att hon ska ut i arbetslivet igen.

Beskedet för en dryg månad sedan om att hon kommer att bli utförsäkrad fick Annica att bryta ihop.

Hon lades in för sluten psykiatrisk vård med självmordstankar: hon planerade att tömma en burk tabletter.

”Patienten bör framför allt ur psykiatrisk synvinkel lämnas utanför arbetsmarknaden. Hon kvalificerar sig mer än väl för att beviljas förtidspension”, skriver hennes psykiater i ett utlåtande.

”Väldigt tragiskt”

Annicas läkare sedan fyra år gör samma bedömning:

– Jag ser ingen möjlighet att hon ska kunna återgå i arbete, säger Lisa Juntti-Berggren, överläkare och docent, till Aftonbladet.

Det har hon också skrivit till Försäkringskassan.

– Det är väldigt tragiskt att de inte lyssnar.

Väl hemma från psykiatriska kliniken kom nästa chock. Annica har vänt sig till kommunen för att få försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag. Då fick hon beskedet: du har fyra månader på dig att sälja din lägenhet.

Planerat begravning

Smärtan är så svår att hon tvingas viska fram hur hon känner:

– Jag känner att jag inte har något kvar att leva för. Jag är jättesjuk.

Under den korta tid hon klarar av att träffa oss säger hon flera gånger:

– Jag orkar inte. Orkar inte. Om jag inte får ha kvar lägenheten tänker jag inte leva.

Annica berättar att hon och dottern redan har kommit överens om hur begravningen ska gå till.

– Jag har skrivit ner allt på ett papper.

Kan finnas lösning

Försäkringskassan meddelade i går först att man inte kommenterar enskilda fall. Men senare uppgav Försäkringskassans överdirektör Stig Orustfjord att myndigheten nu tittar på fallet igen.

– Jag tror att vi kanske har en lösning. Jag är hyggligt optimistisk att det kanske går att lösa hennes situation i det korta perspektivet.

Har något fel begåtts som gjorde att lösningen inte erbjudits innan?

– Jag vill inte säga att det begåtts något fel. Det kan finnas en annan lösning med en annan ersättning men det vill vi diskutera med henne.