”Jag är rädd för att mina barn ska frysa ihjäl”

Läs hela chattet med flyktingfamiljen Muhammed

NYHETER

Det är 15 minusgrader på nätterna - och hyddan saknar värme.

Familjen har knappt med mat.

– Barnen vill ha ris och kött men vi kan inte ge dom något, säger mamma Rokhsna, 45.

Här kan du läs hela chattet med med familjen Muhammed som bor på en leråker i ett flyktingläger utanför Kabul i Afghanistan.

Emilia säger: Hej! Det måste vara en obegriplig verklighet ni lever i, hur gör man för att orka med vardagen?
Familjen Muhammed säger: Det är kallt, det regnar och snöar. Vardagslivet blir bara värre. Vi lever i mycket dåliga omständigheter. Det enda sättet vi kan överleva på är att försöka. Vi byggde upp en liten mur och drog tältduken över. Polisen tog bort den en gång. Men vi måste klara oss.
Helena säger: Vad saknar ni mest just nu?
Familjen Muhammed säger: Det vi mest behöver nu är filtar, tält, varma klädesplagg, ett tältgolv som kan hålla kylan bort. Inte mat direkt, utan sånt som värmer.
Henrik Jansson säger: Hur ser en vanlig vardag ut för dig Rokhsna?
Familjen Muhammed säger: Från morgon till kväll städar jag, diskar, lagar mat, kokar te. Vi har inget bränsle utan måste gå lång väg för att få tag i ved. Att hämta veden är mannens ansvar.
nina säger: Hur gör ni för att få mat ?
Familjen Muhammed säger: Vanligtvis får vi gå till marknaden och köpa mat.
Sompro säger: Om ni hade ett eget hus, skulle ni kunna försörja er då?
Familjen Muhammed säger: Pappan säger: Visst. Om vi hade ett eget hus skulle jag kunna gå iväg och leta efter arbete. Nu vågar jag inte gå härifrån, jag är rädd för att mina barn ska frysa ihjäl.
Mussish säger: Hur gör ni för att överleva nätterna? Hur är det möjligt att göra det under sådana förhållanden?
Familjen Muhammed säger: Den äldste sonen: Vi överlever för att vi alla sover i samma lilla utrymme i vårt tält, alla ligger nära varandra och värmer varandra med kroppsvärmen.
Niklas säger: Har ni fått någon hjälp av biståndsorganisationer i flyktinglägret, och i så fall - vad för hjälp och av vilka?
Familjen Muhammed säger: Lokala affärsmän hjälper oss här, de har bland annat tagit hit en läkare. Det finns inga internationella hjälporganisationer i vårt läger.
Johanna säger: Är det säkert för barnen att gå runt själva i flyktinglägret?
Familjen Muhammed säger: Från mamma: Det är vänligt folk i lägret, finns ingen som är elak mot barnen men de är ändå inte ute särskilt mycket på grund av kylan.
Carina säger: Får barnen någon utbildning? Finns det möjlighet till det?
Familjen Muhammed säger: Det finns ingen skola i lägret. Men om det fanns så skulle barnen förstås gå där.
Sara säger: Vad är det som gör att ni orkar fortsätta? Vad ger er styrka?
Familjen Muhammed säger: Kraften som gör att vi orkar fortsätta är hoppet om att vi en dag ska kunna få ett eget hus, arbete och ett bättre liv.
Karro säger: En fråga till gamla farmor: Vilket är det bästa årtionde du upplevt?
Familjen Muhammed säger: Farmor svarar: Den bästa tiden i mitt liv var när jag var ung. När jag hade kraft att gå vart jag ville. Det var också då jag hade ett hus, det fanns skola och barnomsorg. Det var för 60 år sedan när kung Abdul Rahman Kahn regerade.