”Om man kommer nära soldaterna kan man bli skjuten”

Läs chattet med familjen Soufizara

1 av 4
NYHETER

Habib och Souheila Soufizara flydde från Afghanistan till Iran när inbördeskriget bröt ut - och förlorade allt de ägde.

För fem år sedan återvände de till Kabul.

Nu kämpar de för att skapa en bättre framtid för sig själva och sina fyra barn.

Familjen Soufizari säger: Vi hälsar så mycket till alla läsarna och tackar så mycket för all hjälp och allt stöd vi fått de senaste fem åren. Vi hoppas på ett fredligt Afghanistan och vill inte hamna i händerna på terrorister.
Moderator säger: Då börjar vi chatten med familjen Soufizara.
Nina säger: Hej! Har ni brist på något i er vardag? Vad saknar ni mest?
Familjen Soufizari säger: Vårt största behov är pengar till försörjning för de dagliga behoven av till exempel mat.
suzie säger: Hej. Finns det bra skolor för era barn? Får både pojkar och flickor gå i skola?
Familjen Soufizari säger: Det finns skola för både flickor och pojkar men det är stora problem med skolan. Det finns knappast några böcker och det är mycket ont om lärare och väldigt låg nivå på deras utbildning.
karin säger: Finns det något ni behöver vara rädda för i det vanliga vardagslivet?
Familjen Soufizari säger: Där finns förstås alltid rädslan för explosioner och självmordsbombare, jag är rädd för att det ska hända nåt när barnen går till skolan. När självmordsbomberna exploderar är de flesta offer civila.
Johanna säger: Har ni förlorat många nära och kära?
Familjen Soufizari säger: Mamma Souheila: I Kandahar, för sex år sedan, förlorade min syster sin man.
Magnus Sandberg Sate säger: Vad harni tillgång till för slags sjukvård om någon blir sjuk? *kram*
Familjen Soufizari säger: Sjukvården i Kabul är dels statlig, dels privat. Den privata är så dyr så den kan vi inte använda. Den statliga är överfull med folk, man måste muta folk för att få vård.
olle säger: Har ni ångrat nån gång att ni kom tillbaka till Afghanistan?
Familjen Soufizari säger: Vi önskar vi hade stannat i Iran där vi bodde i tolv år och hade ett bra liv med allt som behövdes. När vi var där fick vi höra från president Karzai att alla behövde komma hem för att bygga upp landet. Men när vi kom hit möttes vi av ingenting, det fanns inget för oss.
Wera säger: Vad gör barnen när de kommer hem från skolan?
Familjen Soufizari säger: Just nu är det lov. Men när de går i skolan gör de ingenting särskilt när de kommit hem. Här finns ingenting för dem, ingen lekplats utomhus och ingen möjlighet attägna sig åt någon hobby.
Nina säger: Hejsan, tappar ni någonsin tron på religionen och er gud när det är så mycket elände?
Familjen Soufizari säger: Att vara muslim är att hela tiden lita på att Allah ska hjälpa oss. För Allah är allt för oss. Vi tror på gud.
Medhjälparen säger: Hej. Känner ni att utländska styrkor har förbättrat/försämrat eran vardag i Kabul?
Familjen Soufizari säger: Trupperna i Afghanistan och i Kabul är själva orsaken till explosionerna och självmordsbombningarna. Och de är också farliga för civilbefolkningen för om man kommer för nära dem kan man bli skjuten - soldaterna är rädda för sjävmordbombare.
Lina säger: Vad tror era barn om framtiden? Tror dom att dom ska få det bli bättre?
Familjen Soufizari säger: Äldste sonen, Samiullah14: Jag hoppas förstås på ett bättre liv i framtiden och med bra möjligheter till utbildning.
säger: Hur tror ni att det kommer att se ut i Afgahnistan om 10 år? .. och hur vill ni att det ska se ut om 10 år?
Familjen Soufizari säger: Kanske har just vi ett bättre liv om tio år men det finns inga garantier. Men vad vi önskar är att alla, inte bara vi, får ett bra liv i landet, med bra utbildning och utan ekonomiska bekymmer.
Familjen Soufizari säger: Tack till alla svenskar och afghaner ute i världen som hjälper oss. Tack så mycket.

Familjen Soufizara

Pappa: Habib, 40.

Yrke: Målare och kock

Mamma: Souheila, 28

Yrke: Lokalvårdare

Barnen: Samiullah, 14, Maria, 11, Hamidullah, 9, och Behnarze, 3

Inkomst: 270 dollar, cirka 1 700 svenskar kronor

Hyra: 70 dollar i månaden, cirka 470 kronor.

Läs mer: