Kan man stoppa bebisbloggarna?

Hon kom, hon skrev – hon lade av. Mia Skäringer började skriva på sin anti-kändis-morsa-blogg på Mamas sajt för tre månader sen och hajpades stort. Nu lägger hon ner verksamheten. I tid, tror jag. Innan hela mammabloggsbranschen faller samman.

Det finns så många väldigt, väldigt konstiga kategorier bland mammabloggarna. Kategorier som får mig att undra om det är jag eller alla andra som är konstiga:

1. Kändismammabloggar. Nej, jag vill inte veta hur skådis xxx eller författare xxx ”mammadag” ser ut. Jag vill se deras filmer och läsa deras böcker – i bästa fall. Fast jag börjar misstänka att jag är i minoritet.

2. Kändismammabloggar som är emot kändismammabloggar. Typ Mia Skäringers väldigt roliga, men lätt paradoxala och numera nedlagda blogg.

3. Vardagsmammabloggar om tidsbrist. Kompisen skriver träffande: ”Småbarnsmammor har en sällsam uppdelning av tillvaron. Matlagning, disk, tvätt och blöjbyten tar tid. Att blogga om detta, tar inte tid. Långa litanior om hur usel maken är som bara latar sig, tar heller ingen tid att skriva.” Instämmer. Vet inte hur många gånger jag har läst lååånga inlägg om hur jobbigt det är att vara nybliven morsa – man hinner inte ens duscha och äta frukost etcetera. Med risk för att låta som mitt vanliga beskäftiga jag har jag världens bästa föräldratips: duscha och ät istället för att blogga om att du inte får duscha och äta.

4. Detaljerade gravid-, förlossnings- och första tiden-bloggar. Vill någon verkligen veta hur mycket du sprack? Vem? Varför vill man trumpeta ut för omvärlden att man är förstoppad och att linfrö hjälper lite, men att det fortfarande går lite trögt på toa?

5. Mammor som leker bebisar. ”Hej. Jag heter Timmy och är en liten bebis på fyra månader. Idag har jag bajsat jättemycket. Jag älskar att jollra och titta på min fina mobil som jag har fått av farmor och farbror Stefan. Det bästa jag vet är mammas mjölk.” Horror! Det är något riktigt läskigt med bebisbloggar. Kan man inte stoppa dem på något sätt?

Själv håller jag mig utanför bloggandet. Det blir lätt som med den jävla ansiktsburken – förra årets mest älskade och hatade företeelse. Man sugs upp, loggar in varje timme, för att sedan bli totalt övermätt. Just nu är jag väldigt bloggmätt. Som ni märker.