”Tyckte jag var provocerande”

Helen A Johansson 20 år efter segern som skakade travvärlden DEL 7: av podcasten Women Only

1 av 6 | Foto: AP
motarbetad Det har gått 20 år sen Helen A Johansson blev den första och hittills enda kvinna att vinna Prix d’Amerique. Men vägen dit var hård. Hon blev motarbetad, ifrågasatt och fick glåpord kastade efter sig. ”Jag ”var” det mesta när jag var 22 år. Jag var stentuff, jag är inte rädd för någonting, men att behöva utstå det, tycker jag är konstigt”, säger hon.
SPORTBLADET

Hon blev motarbetad, ifrågasatt och fick hårda ord kastade efter sig.

När hon fick chansen att som världens första kvinna köra det prestigefyllda travloppet Prix d’Amerique var Helen A Johansson fast besluten om att inte göra några misstag.

Nu är det 20 år sedan hon och Ina Scot vann den historiska segern.

– Jag körde som ”en kille”.­ Bara för att jag körde­ som dom tyckte de att det var provocerande, säger hon i veckans podcast av Women Only.

 Helen A Johansson tar emot i Borås. Det var längesedan den före detta travkusken, numera redovisningsekonom, sadlade om och hon syns sällan i rampljuset.

Något hon medvetet valt efter kuskkarriärens slut.

Men för Sportbladets podcast med idrottens kvinnor tar Helen A Johansson sig tid.

Det finns ett skäl.

– Jag älskar hästarna, så enkelt är det, säger hon.

Hon brinner fortfarande starkt för hästarna och travet även om hon har klippt de flesta banden till sporten.

Första kvinnan

På söndag avgörs årets upplaga av Prix d’Amerique. Det är samtidigt jubileum.

För 20 år sedan var Helen A Johansson första kvinna att köra det prestigefyllda loppet. 20 år senare är hon fortfarande enda kvinna som vunnit det.

– Jag minns loppet väldigt bra, men allt det som var innan har jag inga minnen av för jag var så oerhört fokuserad på att köra. Ingen kvinna ­hade kört i Prix d’Amerique och fransmännen var väldigt misstänksamma, de är misstänksamma mot oss svenskar överhuvudtaget. Men just att det kom en tjej var väldigt konstigt tyckte de, det rubbade deras sätt att se på loppet. Det som jag hade bestämt mig för var att göra det allra bästa, att ­inte göra några misstag, berättar Helen A Johansson.

Det gjorde hon inte heller. Tillsammans med drömhästen Ina Scot gjorde hon det perfekta loppet.

– Det blev väldigt bra. Jag tyckte att jag kom i väg bra men när jag ser det i efterhand var jag i det bakre fältet. Jag fick rygg på Vourasie, den stora favoriten. Jag följer den hela vägen. 

På upploppet gav hon Ina Scot kommando att köra.

– Jag ville inte köra för tidigt. Jag satt och väntade och väntade. Får jag köra om det här loppet tusen gånger så lovar jag att jag aldrig skulle ha kylan att sitta kvar så länge som jag gjorde. Ina ville gå, jag fick hålla henne på plats, säger Helen A Johansson.

Segern förändrade den unga svenskans liv.

”Slagits i många år”

Det blev början på slutet av hennes karriär som hade varit tuff.

– Jag hade slagits för min position under många år för när jag började köra travlopp i mitten av 80-talet blev jag väldigt motarbetad, ifrågasatt och många gillade inte alls att jag körde, berättar hon i podcasten.

– Det som tog hårdast var det oerhörda ropandet. Det kunde gapas på mig. En massa fula ord. Jag ”var” det mesta när jag var 22 år. Jag var stentuff, jag är inte rädd för någonting, men att behöva utstå det, tycker jag är konstigt. 

En gång ringde även en ägare och strök Helen från ett lopp för att det  inte skulle sitta en kvinna bakom hans häst.

Men Helen A Johansson har banat väg för andra kvinnor inom travsporten och det är hon stolt över i dag.

– I dag finns det jättemånga kanonduktiga tjejer. Som både kör bra och tränar hästarna bra, säger hon.

Ett utdrag ur podden – Helen A Johansson om...

...Svenska hopp i årets Prix d’Amerique:

– Har vi en Maharajah i år? Jag har svårt att sätta årets svenskar i det perspektivet. Salvato har varit bra bortsett från en insats nu senast.

...Ina Scot:

– Alla älskar en vinnare. Hon var ingen dyr häst, alla­ hade kunnat äga henne. Hon var vacker och vann från att hon var liten tvååring. Hon sopade banan med alla.... Hon var rolig, hon lärde sig att hon betydde något, hon blev en diva. Hon älskade att tävla och så kom hon på att hon kunde styra och ställa.

...Mästarnas mästare – där hon är en av deltagarna i vårens satsning:

– Jag tyckte att det var min plikt att vara med där (för att lyfta travet)... Jag tyckte att det gick bra ändå, det var ett härligt gäng som var med. Det som är det stora är att man är väldigt intresserad av varandras karriärer.