Regeringen kring runda bordet
Helgonen kröp inpå mig i helgen. Alla helgons dag, alla själars heliga afton. Gravlyktorna lös som eldflugor över den fuktiga marken, och speglade brinnande stjärnor ljusår bort över himlen. Samtidigt som moderaterna Cedershiöld erkänner att de har anlitat svart städhjälp i 13 år befann jag mig i lägerledarnas och sagornas tid. I ett kapell med kristna rollspelare. Några satt kvar i kåpor och latexhorn efter Narnialajvet. Gråten blänkte på kinder efter mässan som hedrade minnet av kära som avlidit.
Vi lekte riddare i helgen. Pratade om helgon och kungar. Den helige Franciskus av Assisi var en 1100-talsbrat och rik festprisse som drömde om att bli riddare. Men krigen som han måste tjäna i som riddare förändrade honom. Han funderade tills han fick en uppenbarelse att återställa Guds förfallna hus. Sagt och gjort. Franciskus sålde sin pappas dyra tyger och började bokstavligt talat bygga en kyrka. Han bröt med traditionella rika kloster och skapade en orden som levde i fattigdom och mening att tjäna sina bröder, hedra djuren och kämpa för de svagas rättigheter. Ett ideal som verkar gått förbi våra förtroendevalda vid makten. Regeringen har visioner om nolltolerans och hårdare tag mot tjyverier, men faller själva offer för de hårda nyporna. Svarta löner och politiker som sätter sig över sina egna lagar. Pudlarna kommer i nästan gammaltestamentlig omfattning, om de bara varit brinnande och talat i ylande tungor.
Nej, men om vi ska prata om moral och politik hade jag önskat mig större mod och konsekvent handlande. Mod att stå upp och försvara Schenström, om hon inte gjort något egentligt fel utom att hon, med K-G Bergströms ord ”Blivit en så stor belastning för stadsministern att något måste göras för att få stopp på drevet”. Ett rituellt mediaoffer i stället för att rannsaka systemets brister. Låt PR styra politiken och kasta etiken över bord.
Tillbaka till min lägerupplevelse: Sista dagen dubbas deltagarna till riddare av Camelot. Det är ingen frimurarorden för nördar, utan ett uppdrag att tjäna sina medmänniskor och försvara de svagas rättigheter. De mobbade och de osynliggjorda. Ett ideal hämtat från legenden om Kung Arthur och riddarna kring det runda bordet. Där ledaren inte sitter på en tron, utan har samma plats som de andra runt bordet, och vars högsta mål inte är att bestämma, utan att tjäna sitt folk.
Någon mer som vill sätta regeringen på rollspelsläger?
