Dina vänner staplas i fack
Namnet är Emma-Lou Pesonen, en 24-årig Huddingebo som har tänkt att bli journalist.
Dessa människor du säger dig känna, staplas i fack. Kärt barn har många namn. Antingen är det vännen, polaren, kompisen, den bekanta och många flera. De mest frekventa är:
Partypolaren, som frenetiskt ställer upp när det vankas fest. Ingen du sms:ar dagen efter, utan det är enbart inför partaj ni hörs.
Den bekanta är individen du hörs flyktigt med. Ni hejar nere på stan, diskuterar gamla goda tider och annat som vädret för att dryga ut samtalet som i realiteten inte har någon större betydelse.
Sedermera följer kompisens kompis, som du råkar på då och då, talar med och har det ytligt trivsamt med när ni väl ses. Då dessa samtal oftast är genomgående trista, är det ingen typ du blir vän med.
Skolkamraten passar också bra in i det här facket, då det tillika är en ytlig sådan. Någon du hade kontakt med för tio år sedan, men som du inte känner i dag. Ändå måste ni hälsa på varandra för artighetens skull.
Jobbarkompisen är individen du uppskattar att förhålla dig med under lunchraster och det bästa sällskapet på firmafesten. Figuren du kan anförtro dig till, en person du känner väl. Men lustigt nog ingen du umgås med utanför arbetet.
För att inte glömma den eviga skvallertanten på jobbet, typen som existerar på precis alla arbetsplatser. Personen som inte har något eget liv, utan nödgas leva alla andras.
Moraltanten är kompisen som för jämnan tycks veta ditt bästa, där kan du förbise din talan. Det kan implicera gynnsamt som karaktärslöst, då moraltanten många gånger har rätt, men även fel vid flera tillfällen.
Moraltanten kliver in när det gäller ditt val av partner, ditt val av vänner och ja, inför alla dina val. Moraltanten, personen som klandrar sig själv och därför tvångsmässigt hävdar sig inför andra. Moraltanten är störst, bäst och vackrast – på att vara patetisk.
Den så kallade kompisen, den skadeglada varianten, vilken du delger dina problem och glada nyheter till, är den som aldrig håller mun, utan falskt smutskastar dig bakom din rygg. Allt som kommer ur denna mun är sådant den människan själv har problem med i sitt liv.
Motsatsen är vännen som ställer upp i vått och torrt, den bästa att nämna, eller? En godtrogen medmänniska som köper allt är lika med utnyttjad. Är det värt att undsätta sig själv för personer som inte ger ett dyft tillbaka?
