Jag älskar mina tuttar
Madelen Andrén är 19 år och bor i Stockholm.
Här är jag, jag är precis som jag är. Jag är som många av mina vänner nog skulle beskriva mig en väldigt stark människa. Jag säger vad jag tycker, jag skäms inte heller för att stå upp för mig själv i mellan åt. Det behövs! Men det är nästan ohövligt dessa dagar, man ska tänka på andra före sig själv. Jag säger inte att man ska vara en vandrande egoist med endast sig själv i tankarna men jag är precis lika viktig som du.
Många andra tänker mig säkert däremot som en osäker stackars liten flicka som slungas in i ideal och påtryck om att man ska se ut och vara på ett visst sätt. Att jag på något sätt glömmer vilken underbar tjej jag faktiskt är och att jag duger precis som jag är. Visst duger jag precis som jag är men jag blir så jäkla trött på att jag varje gång, någon får reda på att jag har opererat in lite oskyldig gegga i mina tuttar ska ställas till svars precis som jag sålt mina föräldrar för en bulle. Folk klarar inte av att få svaret ”för jag ville” nä, alla vill och förväntar sig att man ska skena i väg med någon snyfthistoria om varför man gjort detta fasansfulla ingrepp.
Jag kan förstå att folk motsätter sig det faktum att göra om sin naturliga kropp mot något ideal som målats upp och man ska tycka om den man är och har utformats till. MEN, jag frågar mig detta, dag in och dag ut, är det så fruktansvärt farligt att ändra sin kupa fall man vill det? Eller sin kroknäsa rak? Eller sin överläpp lite större? Så länge man inte känner sig tvingad kan inte jag se problemet. Jag hade superfina bröst, inte var dom små heller för den delen. Men ändå ville jag göra dom lite större så jag gjorde det, för jag ville det! Aldrig har jag ångrat det heller, snarare tvärtom, jag älskar dom! Det tycker jag är huvudsaken, jag mår bra för jag förtjänar det.
Visst finns det många fall där man opererar sig för att man känner ett visst tvång, men många gör det av egen vilja. Är det inte dags att släppa hysterin om att smutskasta plastikoperationer nu? Det är vuxna människor vi talar om, ska vi inte hoppas på att de är vuxna nog att fatta sina egna beslut. Om de ångar sig får de väl sitta där med arslet i brödrosten men det är väl något vi andra kan strunta i? Jag har i alla fall mycket viktigare saker att tänka på än att störa mig på grannens nya tuttar.
