Jag är trevlig och snygg – varför blir ingen kille intresserad?

Chatt med Eva dn 14 april

RELATIONER

Maria säger: Jag är en trevlig, ung, snygg kvinna, 25 år som aldrig har haft en pojkvän. Jag försöker vara trevlig mot alla och får höra då och då att man ser ok ut, men ändå händer ingenting. Det är inte någon kille som har stött på mig och jag undrar om jag gör någonting fel?

Eva Rusz säger: Nej, sluta leta fel. Men kanske du kan ta lite råd av ngn kompis om hur man t.ex visar en kille sitt intresse, hur man flörtar? Du kan gå ut en kväll och kolla in hur andra gör som exempel. Men att du bör visa ngt intresse är av vikt. Det kommer lösa sig, men du skall först börja med att se dig som en helt ok och normal ung kvinna!

Jessica säger: Hej Eva! Jag undrar hur man kan försöka undgå att vara en tjatkärring i hemmet. Min sambo är klantig av naturen och jag får ofta säga till honom flera gånger per dag om att "stänga kylen" "stänga av vattnet" osv.. Säger jag inte till är det lugnt. Men så fort jag öppnar munnen blir han less och tar inte in vad jag säger eftersom jag "tjatar hela tiden". Jag säger att jag inte hade behövt det om han inte va så glömsk hela tiden men det spelar ingen roll. Har du något tips till mej, eller till han?

Eva Rusz säger: Gör en lista på vad du önskar att han och du skall göra hemma, inkluderande de detaljer du retar dig på.

Erbjud dig att förhandla, dvs ta över vissa av de saker han glömmer att göra, mot att han gör ngt annat som du inte gillar men som han klarar!

kickan säger: När det gäller tonåringar. Min mans dotter, 18 år, som bor sedan 5 år hos oss, har helgumgänge med sin mamma 2 ggr /månad. När hon kommer därifrån är hon helt förändrad, nonchig, lite gapig, uppkäftig, I alla år har det varit likadant. Det tar tre till fyra dagar innan det går över och hon blir sitt vanliga jag. Sen är det dags igen för umgänge så upprepas detta. Det håller på att knäcka oss. Det verkar som hon inte klarar omställningarna. Hur ska man hantera det, utan att kränka på henne, eller mamman, eller umgänget? Pappan och mamman samarbetar dåligt tyvärr.

Eva Rusz säger: Ja detta är en vanligt fenomen, och är säkert som ni tänker, hennes reaktion på omställningen och kanske de olika regler och annat som existerar. Tala med tonåringen om detta, utan att klanka på henne. Berätta att ni förstår att det är jobbigt att byta hem, att man kan känna sig kluven inombords osv. Men be henne att fundera på hur hon skulle kunna förbättra sin ton mot er. Berätta hur du upplever den negativa tonen. Stötta henne genom att bekräfta hennes känslor men be henne att skärpa sig så tonen i Ert hem kan bli aningen lättare el trevligare på sikt!

OH säger: Hej Jag är kille som lever ett underbart liv med min fru. Vi har tre barn. Men jag blir så jävla svartsjuk när hon går ut. Jag tror att jag vet att hon aldrig skulle göra mej illa men det finns alltid en liten risk. När hon är ut så kan jag inte sova. Vad skall jag göra? Vi pratar ofta om det. Jag mår dåligt av det.

Eva Rusz säger: Öva dig i att lugna ner dig själv genom lugnande ord och meningar. Du kan t.ex skriva på ett papper vad du kan stödja dig på ang din frus trohet. Försök avleda dina tankar då de anfaller dig. Gör en lista på alla "bevis" du har på att du duger för henne, att du kan lita på henne. Öva dig i att omfokusera, läs en bok, städa hemma om/då du får ett svartsjukeanfall. Droppen urholkar stenen, på sikt! Öva!

Nova säger: Jag har omdömet från flera tidigare förhållanden att upplevas som sur och att jag har kort stubin. Jag delar inte den uppfattning, men förstår att det förmodligen ligger någon sanning i den eftersom flera förhållanden har slutat på samma sätt. Vi säger att vi älskar varandra, men inser att vi inte kan leva tillsammans pga mitt humör. Jag är en principfast person och vet vad jag vill och var mina gränser går, men är inte rädd för att kompromissa. Vad ska jag göra? Vill ju inte fortsätta på detta sätt.

Eva Rusz säger: Be din partner om råd, dvs vad denne skulle önska att du gjorde istället då du tappar humöret osv. Om du just nu inte har ngn partner, fundera själv igenom vad du skulle kunna göra, hur du skulle kunna tänka då du börjar "koka" över. Du kan också öva dig att blunda och för en stund "byta sida", dvs måla upp en inre bild av att du själv blir utsatt för det, du gör andra,. Hur skulle du tänka och reagera då? vad skulle du vilja att din partner skulle göra för att hejda sig?

sara säger: Hej. Jo min kompis är med barn och hon vet ej om ska behålla eller inte. Jag tycker att hon inte ska göra det, på grund av att hon själv inte tycker att pappan är mogen. Hon säger taskiga saker om honom och hon varit otrogen. Jag är oxå kompis med pappan och vet att han varit otrogen också. Jag vill säga allt till honom, vad hon gjort osv, men jag vet inte om det är bra. Vad tycker du? Tycker att han har rätt att veta det speciellt nu. Tack på förhand.

Eva Rusz säger: Vad svårt! Jag tror du får välja vilken kompis du vill stötta. Om du lägger dig i bådas beteenden tar du för mkt ansvar själv. Det bästa du kan göra är att få den som är gravid att börja fundera på sitt beslut; hjälpa henne själv, utvärdera sin relation och sina egna önskningar om hur hennes relationsliv borde se ut.

ny start säger: hej, inte för längesen gjorde min kille slut, pga av att vi bodde så långt ifrån varandra och att vi inte kunde träffas så ofta. Jag tänker på honom jämt och vil inte tänka mig vara med någon annan och att han ska hitta någon annan. Min fråga till dig är, hur kan jag komma över honom?

Eva Rusz säger: Ja frågan är om du skall komma över honom, kanske du skall försöka närma dig honom igen?? det verkar ju inte ha varit större problem än avståndet som gjorde att ni gjorde slut? Fundera ett tag, på de för- och nackdelar som fanns. Om han är upptagen nu bör du i alla fall "utvärdera2" tidigare beslut och en gång för alla öva dig att sätta punkt. det kommer att lösa sig med tiden!

y säger: Hej! Jag och min särbo sedan 1,5 år tillbaka har nu pratat om att flytta ihop. Vad som gör mig rädd är att jag vet att han har obetalda skulder hos Kronofogden. Vi har god kommunikation och jag älskar honom mycket men hur ska jag ta upp denna känsliga fråga med honom?

Eva Rusz säger: Ja du måste helt enkelt se det som ett "viproblem", dvs hur ska Vi tillsammans lösa detta? Inte så att du ska betala hans skulder, men det får ju konsekvenser om ni skall köpa saker, ta lån etc. En öppen kommunikation är jätteviktig för att en relation skall bli bra. Då kan man inte låtsas att de problem som faktiskt finns, inte finns?

clara säger: Jag har problem med min pojkväns förra flickvän. Jag har en känsla av att hon var hans stora kärlek och jag har problem att inte jämföra mig med henne. Han säger att han har det bättre med mig men ibland märker jag att han ser efter henne och det känns som jag inte kan mäta mig med henne. Han säger att jag är bättre än henne så det ligger kanske i mitt huvud, men jag vet inte hur jag ska kunna sluta tänka på henne och honom tillsammans! Annars är jag inte svartsjuk av mig men jag har hängt upp mig på henne...

Eva Rusz säger: Ja, det är inget ovanligt problem. Nej du får öva dig att sätta STOPP då dina tankar drar iväg. Dessutom ska du bums sluta med att tänka "livskärlek" osv. Du får bara eländestankar ut av det. Det går aldrig att jämföra styrkan av känslor mellan olika relationer. Varje relation har sin tid, olika förutsättningar och åldrar som man var å då. Fokusera så mkt som möjligt på vad du hör din kille säga, vad du ser att han gör för att visa dig din kärlek.

milla säger: Kan det vara för bra för att vara sant? Min sambo och jag har hållit ihop i över 3 år nu och vi har det jätte bra. Vi pussas och kramas offentligt och ofta, säger till varandra att vi älskar varandra och tjafsar om småsaker emellanåt, självklart! Men det är inte tyngden i vårt förhållande. Vi går sakta fram och är ännu inte förlovade men har nu köpt en ny lägenhet tillsammans. Jag är skiträdd för att bli dumpad eller att ngt händer mellan oss, (jag har ett sånt förflutet). Har du något tips för evig kärlek, jag menar det är ju inte så att förhållanden håller särskilt länge idag?! Kramiz

Eva Rusz säger: Jag tror att ert förhållande kommer att hålla just därför att ni visar och lever ut era känslor för varandra. Det finns massor av relationer som faktiskt håller idag med. Njut av varann, om framtiden vet vi att det enda vi kan påverka är vår förväntan om den. Tänk positivt! Och sluta att tillåta då-tiden, dsv det som hänt förr påverka framtiden!

Daniel säger: Hejsan Eva, jag har så himla svårt att inte hamna i vänträsket med tjejer jag tycker om. Varför det händer tror jag beror på att jag gillar att lära känna en tjej lite först inann jag bjuder ut henne, men också för att jag har en väldigt stark personlighet och jag vet att när tjejerna väl lärt känna mig så blir jag mycket mer omtyckt. Men när man väl tycker om varandra, blir det alltid jag som tycker om henne mer. Vad ska jag göra?

Eva Rusz säger: Sluta mäta graden av hur mkt ni tycker om varandra! Sluta oroa dig, var som du är. Ditt sätt att ta det lite lugnt är väl jättebra?

Jojo säger: Hej Eva. Jag har en sambo som inte klarar av diskussioner eller konflikter, då skyller han ifrån sig. Jag viker alltid ner mig bara för att det ska bli bra igen. Det blir alltid jag som mår dåligt efteråt. Ska det vara så? Hur ska jag göra för att han ska lyssna på mig och förstå mina känslor?? Tar jag upp ngt som jag tycker är dåligt blir han bara tjurig och arg och skriker åt mig att jag alltid ska vara negativ. Jag vet inte hur jag ska bete mig.

Eva Rusz säger: Det där går att lösa men kan ta lite tid. Börja försiktigt med att inte vika dig, men att heller inte bli arg. Säg lugnt "nej jag vill göra det här, eller jag vill att du lyssnar". Sen var tyst ett tag, ta om den meningen igen och försök fortsätta vara lugn. I värsta fall kan en familjerådgivare ge Er handfasta råd på några gånger, eller läs ngn bok om kommunikation inom en relation. John Gray är en författare jag kan rekommendera.

Hulda säger: En kille dumpade mig för en annan tjej. Som han sedan förlovade sig med. Men nu håller han på och ringer mig igen. Och snackar om hur dåligt deras förhållande är, och att de inte har något gemensamt. Men att vi har det osv. Jag förstår inte riktigt vad han vill. Vet du?

Eva Rusz säger: Du skall inte bry dig om vad han vill! Du skall känna efter vad du vill? Fundera ett tag. Sen kan du givetvis fråga honom vad han vill eg? Lägg "problemet" i hans knä, först. be honom noga berätta hur han tänker just nu. ta dig sen en funderare själv.

Jossan säger: Har man problem om man inte vill kramas, pussas eller ens hålla hand offentligt? Jag har supersvårt för det. Jag är så extremt mån om att verka självständig, fri, och betraktas som EN individ, inte som ena parten av två... Är helt livrädd för att vara "parig". Uh, det ställer till lite problem, nåt tips till mig?

Eva Rusz säger: Fråga dig själv vad det värsta som kan hända är om du skulle tillmötesgås din partner och visa känslor offentligt? Fråga dig själv om du verkligen "VET" att visa det är jämställt med att vara "svag"? Finns det exeempel på människor du mött som verkligen är svaga då de offentligt visar känslor? Kan du namnge dem för dig själv? Hur "svaga" var de i såna fall? Vilka allvarliga konsekvenser tror du att det blev för dem? Du har givetvis rätt att visa vad du vill, men du bör ifrågasätta dina negativa föreställningar om det hela med!

Eva Rusz säger: Hej alla som chattat och velat chatta! Vi hörs nästa vecka igen! Ta det bara lugnt så brukar det ordna sig!

Kramar Eva