”Fortfarande kära efter 38 år – är vi onormala?”

Chatt med relationsexperten Eva Rusz

RELATIONER

Lena säger: Jag är efter 38 års äktenskap fortfarande (om inte mer)förälskad i min man än när vi gifte oss. Det känns lite udda när man pratar med folk. Det vanligaste är ju 2-3 olika förhållanden. Han likaså. Är vi onormala? I de flesta fall ska väl känslorna svalna inte tillta?

Eva Rusz säger: Nej nej! Det du beskriver är väl fantastiskt! Vad roligt att få höra att Ni har det så bra! Sluta upp med att ifrågasätta, fortsätt att njuta av varandra!

mary säger: Hej Eva! Hur länge ska man egentligen vänta på en kille? Har haft ett av-och-tillförhållande i över ett år, i en kille jag är jättekär i. Men han vill aldrig satsa ordentligt (fast det säger han inte, han bara drar sig undan när jag försöker fråga). Ska jag gå vidare?

Eva Rusz säger: Ja du kanske i alla fall själv skall dra dig undan ett tag och fundera på vad du egentligen får ut av denna typ av relation? Ett annat sätt är att du inte är anträffbar eller ledig då han behagar komma till dig, och sen se vad som eventuellt kan hända med honom. Men utgå ifrån dina behov först!

Lina säger: Trots att det har gått 1,5 år sedan min kille dumpade mig så kan jag inte komma över honom. Jag är djupt deprimerad och saknar honom så mycket. Det är så jobbigt att se honom med sin nya tjej på stan. Har försökt bli tillsammans med andra killar men det funkar inte och jag bara jämför den nya killen med honom. Vad ska jag göra? Hur ska jag komma vidare?

Eva Rusz säger: Om du har känt dig deppad så länge så har du "fastnat" och då kan man inte ta in en annan person. Mitt råd är att du säker upp ngn professionell, allt från ungdomsmottagning till kurator på vårdcentral el likn och får hjälp att bearbeta klart din sorg. Du kommer att kunna bli kär igen men just nu är det sorgen som blockerar dig!

Nilla säger: Min 10-åring vägrar acceptera min kille, som jag har träffat i tre år nu. Hon har också dålig kontakt med sin far. Hur ska jag göra? Min nya kille är jättefin, och skulle vara en bra styvfar om han bara fick chansen.

Eva Rusz säger: Ja, tre år är en ganska lång tid faktiskt! Har du och din son talat om detta eller har han bara fått protestera? Fråga honom om han känner ngn klasskompis som har en styvfar? BUP kan vara rådgivare, de brukar ha gratis rådgivning eller så beställ en tid om du och din son inte kan lösa detta. Om man ger efter för mycket för sitt barns reaktioner så kan man i värsta fall hamna i ett läge som liksom låser sig. Fundera över hur du har tacklat din sons protester hittills? Finns det ngt du skulle, förutom att tala med honom, göra annorlunda?

nisse säger: Jag skulle gärna bli kär i vår - men det verkar inte gå. Jag hittar fel på alla tjejer jag träffar. Jag vet att ingen människa är perfekt, men ändå letar jag det perfekta. Kan jag komma ur detta?

Eva Rusz säger: Ja om du slutar leta efter det perfekta! Fundera på om du kan stå ut med vänner eller släktingar som inte är perfekta? Är du helt perfekt? Varför står du ut med dig själv och/eller andra och inte ger tjejer en chans? Fundera över om du skulle kunna göra en lista på olika egenskaper som du önskar av en tjej och sen graderar du dem från viktigast till "kan pröva att stå ut med". Det är ett sätt att börja öva dig att stå ut med en mindre" perfekt tjej.

alba säger: Jag bara undrar vilka vägar man kan gå för att hitta en partner då det känns som de som man kunde bli tillsammans med är i stark minoritet med tanke på annorlunda bakgrund, intressen och framtidsmål...är 36 år och har aldrig haft tur i kärlek.

Eva Rusz säger: Har du prövat internet? Där kan du ju beskriva dig själv samt, vad du skulle vilja möta för person.

Emma säger: Jag o min sambo har nu valt att bo på varsitt håll ett tag för att lösa knutar, och vi har även tagit en paus. Nu har vi börjat ses igen, ska jag vara kall o hålla mig lite undan så han får komma tillbaka på eget initiativ? Vill inte vara för pushig, men det är jobbigt att dölja sin längtan. Det var han som ville ha paus o flytta...

Eva Rusz säger: Jag tycker inte man skall behöva spela teater! Men känn efter själv, hur du känner dig då han har valt att pausa? Är du genuint glad för det eller kan det finnas andra känslor också? Men vill du träffa honom så säg det, men givetvis kan du låta honom få tid att känna efter också!

X säger: Är 23 år och bor inte hemma. Min föräldrar skiljde sig för nästa ett år sedan utan förvarning. Jag kan inte acceptera detta. Jag tycker inte om att hälsa på dem eller prata med dem längre. Mamma har dessutom sen i höstas träffat en ny som alla i familjen fick vet ett par månader innan hon sa det till mej. Jag vill inte tappa kontakten med dem...hur ska jag acceptera?

Eva Rusz säger: Ja det får du lov att göra eftersom dina föräldrar måste få ta sina egna beslut. Däremot har du rätt att känna dig ledsen och besviken. Som barn, även om du är vuxen, vill och tror man ju att ens föräldrar alltid skall leva ihop. Så din barndoms trygghet har ju försvunnit men dina minnen från förr finns ju kvar! Ta tid på dig att både sörja och bearbeta det hela. Men målet en dag skall ändå vara att ni möts och man umgås igen!

bskille21 säger: hej eva! ja är en kille som ofta tittar på gayporr å blir "upphetsad" av det! Men tror inte ja skulle kunna tänka mig avra med en kille irl! är det vanligt?

Eva Rusz säger: Ja det är inte ovanligt.

Kristina säger: Min uppväxt och tidigare förhållanden präglar min nuvarande relation med misstänksamhet o kontrollbehov vilket inte är bra. Har svårt för att känna tillit. Kanske terapi vore en lösning för att kunna häva mina kontrollbehov?

Eva Rusz säger: Ja faktiskt så kan det hjälpa! Och du är ju så mogen så du har egen insikt – bra! Jag rekommenderar en legitimerad psykoterapeut gärna med kognitiv inriktning då du kan få hjälp att finna nya tanke- och handlingssätt i vardagen!

Kär säger: Hej! Jag är en 50+are som kärat ner mig i en 20-årig flicka och dessutom säger hon att hon är kär i mig. Vad ska jag göra?

Eva Rusz säger: Följ dina känslor just nu. Hon är i vart fall myndig! Låt det bli vad det blir. Det finns många relationer som har fungerat trots stor åldersskillnad. Däremot får du vara beredd på omgivningens reaktioner!

hejhopp säger: Hej Eva! Finns det något bra sätt för att kunna slappna av i ett förhållande och inte oroa sig för att det hon säger idag inte gäller imorgon?

Eva Rusz säger: Ja två. 1) För dagbok över situationer där du vet att din sambo ej har ändrat sig. 2) Om du får såna tankar, slappna av och läs de "bevis" du skrivit ner i din dagbok! Säg tyst till dig själv: Jag tar en dag i sänder, jag litar på min sambo. Om du däremot inte kan lita på henne så måste du be henne att tag i sig själv!

Maria säger: Hej Eva. Jag känner att jag och min sambo håller på att glida ifrån varandra. Vi har 2 st små barn och sambon har under en längre tid jobbat väldigt mycket och gör det fortfarande. Hur ska vi göra för att hålla kärleken vid liv? Känns som att vi inte ens kan prata med varandra om vardagliga saker längre :/

Eva Rusz säger: Skaffa barnvakt, se till att ni får ensamtid tillsammans utan barn. Var borta över en helg, slappna av och ha kul, och tala med varandra. Ha gärna en barnfri kväll i veckan där ni gör saker eller bara promenerar tillsammans.

luvr säger: Hur kan jag undvika att bli ointresserad i ett förhållande? Det brukar alltid hända efter ett antal månader, eller ett år... Och vill inte att det skall hända igen, och jag förstår inte varför det alltid har hänt mig förut i nästan alla mina förhållanden.

Eva Rusz säger: Det mönster du beskriver sitter antagligen i "ryggmärgen" och är en rest från förr, din barndoms upplevelser av hur kärlekskänslor skall upplevas. Om du omedvetet har lärt dig att då man kommer närmare någon så skall man "stänga av" så gör du det som vuxen med. Terapi eller egen övning i att fortsätta vara ihop trots att du stänger av dina känslor är vad du kan göra. Du kan oxå öva dig i avslappning då du känner att dina känslor börjar stängas av. Slappna av, meditera, osv. Sitt efteråt och skriv ner vilka goda känslor du har för din partner, vad du gillar hos denne osv. Det tar tid men du kan pröva att komma tillrätta med detta själv först! men du bör inte berätta för din partner att du reagerar så, för då kan han/hon tro det är "fel" på dem!

Liz säger: Hej! Jag träffade en kille, som uppenbarligen inte vill ha ett förhållande. Men vi träffas ibland i alla fall, dock bara när han frågar (jag har frågat några gånger, men han har "inte hunnit" då, så jag frågar inte mer). Ska jag riskera och ändå säga till att jag vill träffa honom på mina villkor också?

Eva Rusz säger: Självklart skall du inte finna dig i att sitta och vänta! Säg dina behov och ställ inte upp hela tiden då han vill!

Moderator säger: Nu måste vi tyvärr sluta. Eva chattar igen om precis en vecka.

Eva Rusz säger: Hej alla och tack för idag! Vi hörs nästa vecka igen! Kramar Eva