”Jag är alldeles för 'på' med killar”

Eva Rusz svarade på läsarnas frågor i chatten

RELATIONER

Madde säger: Hej Eva! Är en tjej på 26 år som har en liten fråga. Mitt problem är att så fort jag blir intresserad av en kille jag gärna vill träffa igen, kan jag bli för "på". Dvs jag sms:ar och hör av mig ganska mycket för att inte "förlora" honom. Men det är just det som är problemet, jag förlorar honom. Han blir helt ointresserad verkar det som, fast han från början verkat intresserad. Hur mycket intresse kan man som tjej visa för att detta inte ska hända? Jag har nästan blivit "rädd" nu och kommer nog verka ointresserad nästa gång jag jag träffar en kille jag vill träffa igen.

Eva Rusz säger: Ja ofta utlöses det beteendet pga av olika känslor inom dig. Du behöver komma tillrätta med vilka ”katastroftankar” du tänker eftersom du tror att du till varje pris måste klamra dig fast! Vad skulle kunna hända om du tänker efter om du tog det lite lugnt? Har du lärt dig ngn gång att kärlek försvinner om man inte ligger på allt vad man kan?

Det ligger mkt i din egen lösning att sluta klamra dig fast, men det är inte samma sak som att spela ointresserad! Du skall visa att du är intresserad men öva dig att hindra dina omedelbara impulser att skicka sms osv. Ta ett djupt andetag, försök slappna av, ifrågasätt dina tankar. Distansera dig en stund i de situationer där du brukar triggas igång.

elsa säger: Hej för ett tag sedan var jag ihop med en kille som bedrog mig genom en otrohet. Jag blev mycket sårad och hade en deppig tid på ett år då jag i princip inte roade mig alls. Nu har jag äntligen börjat leva mitt singelliv. Problemet är bara att jag inte litar på killar längre och strular runt med väldigt många. Jag ligger med killar som har tjejer mm. Jag vet inte varför jag gör så här, det är inte jag. Jag har också ett behov av att ligga med många olika killar. Min fråga är om detta är någon slags reaktion från mitt ex otrohet. Hälsningar ec

Eva Rusz säger: Ja det kan vara det, att du både straffar dig själv och honom genom att göra samma sak. Men eftersom du inte gillar din egen stil så bör du göra en paus i ditt sexliv. Jag tror att din fd killes beteende triggade igång några negativa antaganden kring dig själv och ditt egenvärde. men tillåt inte honom fortsätta göra det. Det var han som betedde sig illa mot dig, men du skall inte fortsätta bete dig illa mot dig själv!

Ta en sexpaus, ngn månad och börja umgås med killar utan att först ligga med dem. dra inte alla över en kam. Lär känna dem ordentligt först!

ally säger: Hej! Jag har en underbar relation med min pojkvän sedan 3 år. Han har haft "sexuella" relationer med andra innan vi träffades något som jag själv inte har haft. På grund av detta känner jag ibland svartsjuka, något som jag själv inte kan förklara. Kan inte peka på något specifikt, men jag antar att jag är rädd för att bli jämförd med andra och att jag själv inte kan göra det när det gäller honom. Har du tips som hjälper mig komma över detta? tack.

Eva Rusz säger: Ja du får ta ett eget ansvar och säga STOPP till dig själv då du börjar tänka så. Tänk oxå "gjort är gjort, nu slutar jag älta detta!". Vi kan inte göra ngt åt det som redan inträffat. Lita på Er relation, du kanske har andra erfarenheter inom andra områden som inte han har?

Lina säger: Hej! Är en tjej på 25 år. Undrar hur jag ska göra med min osäkerhet, inte bara i kärleksrelationer utan även med vänner. Tror aldrig andra ska tycka om mig som jag är och drar mig därför för kontakter och för att ta initiativ. Tillsammans med killar blir jag alltid osäker, rädd och nervös. Kan knappt umgås utan stänger av på nåt sätt. Detta beror nog på att jag blir så nojig och till slut gör jag slut för jag upplever att killen utnyttjar läget när jag blir så nojig. Han för alltid övertaget. jag har aldrig i mitt liv känt att vad jag än gör, hur jag än är, så duger jag. Har aldrig haft vänner.

Eva Rusz säger: Ja Lina det verkar som detta är ett problem du levt med länge. Jag tycker i såna fall att du skall söka hjälp, ungdomsmottagningar har bra människor som kan hjälpa dig förbättra ditt självförtroende. Eller ngn samtalsterapi. Du skall inte fortsätta gå omkring och tänka negativa tankar kring dig själv. Det går att ändra på ditt invanda tankemönster!

julias mamma säger: Hej! Är en nybliven mamma till en jättesöt tjej. Problemet är att min sambo och jag har lite relationsproblem efter att hon föddes. Vi bråkar nästan jämt nu, kan inte hålla sams. Vi älskar varandra och vill att det ska funka men HUR?

Eva Rusz säger: Det kan bli så då man är nyförlöst och känslig, även din man påverkas av att en ny människa finns mellan er. Försök finna en närhet till varandra igen, tala och kramas. Försök att räkna till tio om/då du börjar bli arg, be honom göra samma sak. Ni behöver alla tre vila och lugn just nu. Era problem kommer att lösa sig snart! Dra inga långsiktiga växlar om att ni har problem, det är en reaktion på den stora förändring det är då man får barn!

Anki säger: Jag och min kille har varit ihop i tre och ett halvt år. Han studerar till sjöman och har varit ute på sjön på praktik innan långa perioder. Det har varit oerhört jobbigt. Nu kommer han jobba tre månader, vara hemma två, jobba tre månader osv. Jag vet inte vad jag ska göra. För jag mår så oerhört dåligt av att ha de här avstånden hela tiden, men jag kan och vill inte leva utan honom. Hur ska jag lösa detta så jag klarar av det utan att må så himla dåligt. Jag hatar den här situationen. /A

Eva Rusz säger: Jag förstår. Du får "tvinga" dig att hitta egna projekt att sysselsätta dig med då han är borta. Att bara gå och vänta kan producera en mängd negativa och självdestruktiva tankar. Vad gjorde du innan ni möttes? Hur såg ditt liv ut då? Fundera också på hur ni skall kunna behålla närheten då han är ut till havs? Mail, sms osv?

kandi säger: Jag kan aldrig lita på min pojkvän. Vi har varit tillsammans i 4 år och jag vet egentligen att han älskar mig. Men ändå är jag ett totalt kontrollfreak. Mår skitdåligt pga detta och det förstör verkligen vår relation. Vad kan jag göra? Finns det hjälp?

Eva Rusz säger: Att aldrig kunna lita på ngn är ett problem som inte har med den andre att göra. Visserligen kan du ha blivit utsatt för ngns svek som i sig medfört att du tänker och känner så. Jag tycker du skulle söka experthjälp om du inte på egen hand kan sluta kontrollera honom.

jonas säger: Hej, jag är en sambokille som är sexmissbrukare. Jag älskar verkligen min tjej men jag kan inte ta mig ur detta missbruket. jag vet inte vad jag ska göra, finns det anonym hjälp någonstans?

Eva Rusz säger: Du kan alltid söka till landstingets olika mottagningar för sex och samlevnad, eller en privat psykoterapeut.

Tilly säger: Hej! Min man vill inte ha barn!! Jag vill gärna ha barn men min man vill inte. Vi har varit tillsammans i snart 4 år. Jag är 27 och min man är 33. Vad ska jag göra?

Eva Rusz säger: Stå på dig, berätta för honom hur ledsen du blir. Be honom berätta om/varför han ändrat dig eller inte vill ha? ta ställning till senare. vad du skall göra. Tråkig situation eftersom ett barn ofta ingår i en kärleksrelation. Har han ändrat sig så bör du få veta varför. Om han alltid har sagt så bör du fråga dig själv varför du valt att tro att han ändå skulle ändra sig?

fia säger: Har varit tillsammans med min pojkvän i sex år. Skulle vilja ha lite tips på hur man kommer ifrån den dagliga slentrianen? Vi har världens bästa sex, vi vet vad båda tycker är skönt, och vad vi njuter av och det känns jättebra, men jag saknar lite romantik i vardagslivet.

Eva Rusz säger: Överraska med nya dejter. Uppsök nya miljöer ni inte vart i förut. Hitta på nya saker ni kan göra, träna ihop eller gå på teater osv.

Kathy säger: Hej! Det är så att jag har precis skilt mig...Jag lämnade min man med alla våra möbler och alla våra saker...Jag saknar honom jätte mycket men eftersom han är inte så öppen med känslor så vet jag inte om han saknar mig. Ibland ångrar jag att jag lämnade honom men ibland inte...vad ska jag göra för o glömma honom... Säg inte att jag ska ut o roa mig för jag går inte ut på krogen...

Eva Rusz säger: Du skall inte försöka glömma honom förrän du har kommit fram till vad du egentligen vill och ville med er skilsmässa? Förväntade du dig att han skulle ändras? Ta några veckors paus och försök bena upp vad du vill ha i Er relation och som du tycker du inte fått. Kanske du efter det kan höra av dig till honom och berätta det? Att gå iegenom en skilsmässa är jobbigt och ledsamt, man kan inte gå vidare (om du nu skall det?) förrän sorgen och bearbetningen är klar.

Lilly säger: Problem: Ingen kille jag träffar vill fortsätta att träffas efter bara några veckor, har undrat länge om det är något fel på mig, men inte kommit på något. Ibland säger folk att många kärleksproblem kan ha att göra med ens förhållande till föräldrar, i synnerhet pappan (att man aldrig fick bekräftelse ex), men jag tyckte inte ens om min pappa. Hur får jag reda på vad som är fel med mig (killarna jag frågar säger självklart inget)

Eva Rusz säger: Ja för det mesta är den tidiga bindning vi haft eller inte haft till våra föräldrar det som spökar i vuxna kärleksrelationer. Eftersom du inte ens har tyckt om din pappa så har förmodligen en "felaktig" tankemodell uppstått inom dig. Därför vill du ofta snabbt ha en "klappat&klar" relation och står inte ut att vänta. Att lära känna ngn tar tid, och tiden avgör om den kan utvecklas till ngt mer! Det är inget fel på dig, sluta leta fel, du behöver öva dig att stå ut med att det tar tid innan det blir ngt. Kanske du skall fundera över vilka typer av killar du dras till? Är det killar som är distanserade så kan den typen av dragning från dig ses ur ditt "pappa perspektiv". Du kanske skall börja sikta in dig på killar som är varma, goa och lite med intresserade redan från början av dig?

Ledsen säger: Hej. Jag är en 26-årig tjej, som är förlovad med en mycket underbar man. Vi är särbor. Problemet är hans svartsjuka, som jag upplever som abnorm. Han försöker visserligen inte hålla koll på varje steg jag tar, men det är inte långt ifrån. Mina manliga vänner, vilka är just bara vänner, vill han helst inte att jag träffar. En bekant som tillhör samma minoritet som jag (jag har utländsk bakgrund; min fästman har inte det) ska jag helst inte ha någon kontakt med överhuvudtaget. Är hans svartsjuka onormal, eller är det jag som är överkänslig?

Eva Rusz säger: Ja det är i varje fall inte bra för dig! Nej, detta bör du inte acceptera. Du får försöka få honom att sluta eftersom detta kommer att förstöra och redan gör det mellan er. Är det varje dag detta inträffar eller mer sällan? Fundera på vilka krav du vill ställa på hans beteende och berätta hur han skall göra istället för det han gör just nu!

Eva Rusz säger: Hej alla som chatatt och velat chatta! Vi hörs nästa vecka igen! Krama Eva