”Jag vill inte ha ett engångsligg”

Per, 43, och andra oskulder berättar

RELATIONER
Foto: Photodisc

Per, 43, oskuld: ”Jag vill inte ha ett engångsligg”

Jag är 43 år och har aldrig haft sex, men efter sista dansen en kväll fick jag med en ung kvinna hem till mitt privata hem.

Jag bad henne sedan efter ett tag att stanna över natten i min säng och det gick hon med på.

Vi hade en alldeles underbar natt tillsammans i sängen.

Jag ser händelsen som en del av mitt sexliv även om vi inte gick hela vägen den gången. Man ser längre än första natten för att få ett framtida förhållande. Inte bara ett engångsligg.

Anders, 41, oskuld: ”Jag kan inte få erektion”

Jag är 41 år och har en flickvän på 28 år. Vi är förlovade sedan sex år tillbaka och har sedan dess planerat att gifta oss till sommaren.

Mitt problem är att få snoppen att resa sig då vi ska ha samlag...

Har sökt hjälp och fått Viagra, men det hjälper inte.

Båda vill ha barn, men på grund av detta känner jag mig som en oskuld.

Erik, 45, oskuld: ”När ska jag berätta att jag är oskuld?”

När jag var tonåring skämdes jag lite över att jag var oskuld, men kände samtidigt ingen panik.

Jag trivdes inget vidare i utesvängen och var övertygad om att jag skulle träffa en kvinna någon annanstans. Trots allt var jag utåtriktad och ansågs ha ett fördelaktigt yttre.

När jag kom ut i arbetslivet blev det genast värre. Killar i tjugoårsåldern förväntades leverera saftiga knullhistorier på måndagarna. Jag ljög friskt, blev trodd, och kände att paniken började sprida sig i kroppen.

På något underligt vis lyckades jag ändå bekanta mig med en del trevliga tjejer, men antingen tog det slut innan det var dags för sex eller också låste det sig och misslyckades.

I stället satsade jag stenhårt på min karriär och föreningslivet - genuint maskulina miljöer där historieberättandet hörde till rutinen men där jag å andra sidan slapp konfronteras med kvinnor och misslyckas. Nu kändes det som om jag hade en skylt runt halsen med texten "Världens siste oskuld".

Trettioårsåldern blev lugnare. Jag hade förlikat mig med mitt öde, även om jag kände en ständig oro till kropp och själ.

Jag förträngde helt enkelt behov av sex, närhet och glädjen av att ha en egen familj. Trycket utifrån släppte också. De flesta utgick nog ifrån att jag hade ett kärleksliv - alla har ju det.

För några år sedan bestämde jag mig för att göra något åt saken.

Nätdejting öppnar möjligheter som inte fanns när jag var yngre och jag har bestämt mig för att ta hjälp av en psykolog för att lösa upp inre knutar, samt taktil stimulans för att vänja min kropp vid beröring.

Men den stora frågan kvarstår: När i ett förhållande ska jag avslöja att jag är oskuld? Hade jag vetat svaret på den frågan tidigare hade jag aldrig behövt skriva den här berättelsen.

Johan, 42, oskuld: ”Kvinnor vill inte ha blyga män”

Jag är 42 år och fortfarande oskuld. Varför det, undrar du? Jo, av flera orsaker:

Jag är kortväxt, vilket minskat antalet chanser att hitta någon att älska.

Jag har varit dum nog att tro på den romantiska kärleken.

Jag har tackat nej till sex utan kärlek, det vill säga till tjejer jag inte haft känslor för bara för att jag inte velat såra dem.

Jag har haft svårt ta initiativet från vänskap till intimitet, väntar helt enkelt för länge.

Jag är alltför snäll. Kvinnor tänder inte på alltför snälla män, det bara är så!

Problemet är mycket vanligare än vad folk tror. Det underliga är att de flesta av dessa ”evighetssinglar” inte är kortväxta, fula eller psykfall. De är helt normala, de flesta långa och till och med snygga; de är välutbildade och har välbetalda arbeten.

Kort sagt hade de varit perfekta familjeförsörjare och antagligen mycket bra makar, kanske inte så spännande som ”värstingar” men ändå. Alla har de däremot gemensamt att de är blyga och har svårt att ta initiativ.

Det pratas mycket om att kvinnor vill ha snälla och kanske blyga män. Vilket struntprat – om så hade varit fallet hade väl någon kvinna tagit initiativet!

Var finns ni, alla feminister som vill ha blyga män?

aftonbladet.se