Eva flyttade till kärleken i Grekland

Gick från utbränd socialarbetare till ett nytt liv på Kreta

1 av 2 | Foto: Elisabeth Källblad
"Här mår jag bra mycket bättre " säger Eva om sitt nya liv
RELATIONER

Drömmer du om att stanna hos kärleken i semesterparadiset?

Förblir det ett paradis när vardag och kulturkrockar tränger in bland palmer, tzatziki och varma vindar mot naken hud? Vem vågar i mogen ålder ge kärleken i ett annat land en chans?

För många blir det ett ljuvt minne, som balsam i vardagens tristess, men inte mer.

En som däremot vågat bryta upp från allt vad svensk välfärd, trygghet och kultur heter är Eva Gerogiannis. En 44-årig kvinna med två hemmavarande barn som gav upp allt i Sverige och flyttade ner till solen och kärleken i Rethymnon på Kreta.

Det är nu tre år sedan.

Men det är också en historia om en utbränd socialsekreterare från Malmö, som flydde ungdomsvåldet för sina barns räkning. Målet blev ett liv som grekisk hemmafru till en restaurangägare längs strandpromenaden i Rethymnon.

- Jag är väl älskad av gud, för jag har funnit kvinnan i mitt liv, säger Giorgio Gerogiannis, 60 år.

Barnen hjälper till

Det är 38 grader varmt inne på restaurang Giorgio och flera fläktar går på högvarv. Utanför pustar palmerna på andra sidan gatan. Nedanför slår Medelhavets varma vågor in mot stranden. Eva kryssar glatt mellan borden. Evas yngste son Johannes, 13 år, serverar varsin frusen våtservett till de nyanlända gästerna.

Direkt efter kommer Jakob, 16 år, leende fram med menyn.

Skolan är stängd

– Alla grekiska barn hjälper till i familjeföretagen här nere, precis som på lantbruken i Sverige, förklarar Eva. Några timmar om dagen, om det inte är skola och läxor. Men skolan är stängd under turistsäsongen och alla, i alla familjer, hjälps åt att få in de pengar som ska räcka under vintern då inga turister finns. Det är en intensiv tid från mitten av april till mitten av oktober.

Hur vågar man ta med sig barnen till ett främmande land?

- Jag var aldrig orolig för det, snarare tvärtom. Jag tycker inte om det växande våldet och den ständigt minskande respekten för mänskliga värden som jag ser i Sverige, säger hon. Genom mitt arbete tyckte jag mig se en framtid jag inte ville vara med om. Jag flyttade inte bara från Sverige, det kändes lite som om jag flydde.

Men att vara svensk kvinna i Grekland med en grekisk man, blir inte kulturkrockarna mörbultande?

Eva skrattar:

- Njae, kulturen är viktig för den äldre generationen grekiska män. Jag har ändrat en del av min livssyn och anammat den grekiska kulturen. Giorgio har 20 år i Sverige bakom sig. Vi har faktiskt känt varandra i snart 30 år, men det var först för fyra år sedan det blev kärlek.

Jämställdheten vi slåss för i Sverige då, platt fall eller?

- Vad är jämställdhet? frågar Eva mig som svar och fortsätter:

- Uppdelningen av rollerna mellan kvinnor, män och barn är mycket tydligare här, men alla har lika värde och behövs på olika sätt. Giorgio bestämmer inte över mig, men han har sista ordet och det fulla ansvaret för beslutet om vi är oense. Hellre det än att sträva efter samförstånd till den milda grad att vi till slut måste gå till en familjeterapeut för att reda ut maktbalansen i relationen, säger Eva och himlar med ögonen.

- Det finns mängder av välutbildade kvinnor på höga poster i det grekiska samhället. Men att vara hemmafru har också ett högt statusvärde. Här känner jag mig som en kvinna fullt ut. Fast jag tror att klasskillnaderna har större betydelse än kulturskillnaderna mellan länderna. En svensk arbetarkvinna har mer gemensamt med en grekisk arbetarkvinna än med en svensk kvinnlig läkare eller advokat.

Familjen viktigare

- Allt är på ett annat sätt här, beskriver hon vidare. Jag tror att i Sverige tänker man mer på individen och det är mycket mer "jag". Här lever man mer utifrån familjen och "vi".

- Johannes, du kan springa ner och bada om du vill nu, hojtar Giorgio på smattrande grekiska.

Nu kommer han ner till restaurangen efter en stunds siesta. Denne man arbetar från 10 till 23, sju dagar i veckan, hela turistsäsongen. Så siestan är viktig.

"Mår mycket bättre"

De bor i ett krypin ovanför restaurangen, långt ifrån svensk standard men det är mysigt. Genom fönstret ser vi hur Johannes slänger sig i vågorna.

- Här mår jag bra mycket bättre, summerar Eva. I Sverige förde jag en ständig kamp. Jag gick in i väggen totalt, bröt ihop, var som en trasa. Här har jag blivit stärkt i min mammaroll, i min position som kvinna och jag känner mig mycket älskad!

Kan köra "svenskliret"

- Så visst kan det fortsätta vara ett paradis, men man måste jobba på det, men vad är gratis i livet? Sen kan man ju köra "svenskliret" också, då tar man med sig en svensk man, svensk kultur och svenskt jobb. Sen njuter man bara av värmen och det underbara liv som finns här, säger hon och försvinner ut i solen.

Sugen på att flytta? Här är Evas råd!

Elisabeth Källblad