Läsarna berättar: "Har de gjort slut är det över"

Tre av Sofis modes läsare ger sin syn på ex-relationer

RELATIONER
Foto: Privat

Namn: Anneli Kempe.

Ålder: 33 år.

Bor: Stockholm.

Gör: Föräldraledigsekreterare på advokatbyrå.

"Några pojkvänner har haft kontakt med sina ex. I början av ett förhållande svider det lite i hjärtat.

Smyger killen med relationen till exet och går ut ur rummet om hon ringer blir man lite ­fundersam och känner sig obekväm – men är han öppen med det, och ­exen dessutom visar att de respekterar mig, känns det helt okej.

Mest avgörande tror jag att ens egen självkänsla är. Är man trygg i sig själv och har ett bra självförtroende blir det nog sällan några problem, men hur många känner så 24 timmar per dygn? Inte jag i alla fall."

Foto: Privat

Namn: Rebecka Howells.

Ålder: 21 år.

Bor: London.

Gör: Butikssäljare.

"Alla mina pojkvänner har hållit kontakt med sina ex, de mejlar, sms:ar och fikar. En av dem åkte till och med och hälsade på ett ex, tvärs över hela landet! Fast inte under tiden som vi träffades.

Själv har jag inte någon kontakt med mina ex, så jag tycker väl att det är lite konstigt och blir svartsjuk för minsta lilla.

Bor man i en liten stad är det ganska svårt att undvika hans ex, och det är inte det roligaste som finns att gå till samma bar eller fest som de. Men litar man på varandra och vill vara tillsammans måste man kunna kompromissa."

Foto: Privat

Namn: Jenny Lennartsson.

Ålder: 22 år.

Bor: Mariestad.

Gör: Kommunikatör.

"Min sambo har inte kontakt med någon exflickvän, och det är faktiskt skönt. Jag skulle nog inte vilja att han hade det – det de hade var förr, nu är nu och sedan väntar framtiden. Har de gjort slut är det över, och då får de gå vidare åt varsitt håll.

Fast det är väldigt svårt att säga hur jag skulle reagera, allt beror på situationen. Svartsjuka handlar i grund och botten om osäkerhet, tror jag.

Jag försöker att inte vara svartsjuk över huvud ­taget, det riskerar bara att skada den relation man har. Men visst, ­ibland är det svårt att ­inte vara det...”