”Att vilja ha mer är samma som att utvecklas”

Terri Eriksson ser bara fördelar med att vilja förverkliga sig själv samtidigt som man lever ihop

RELATIONER

Min generation är den kanske mest utskällda någonsin.

Vi vill ha barn, karriär, socialt liv och äventyr – FEL!

Vi lämnar hemmet och fikar på stan under föräldraledigheten - FEL, egoistiskt och säkert dåligt för barnen.

Vi curlar våra barn/ vi är för hårda mot våra barn, vi är lata och har gett upp jämställdhetskampen som våra mammor förde/ vi gapar efter för mycket jämställdhet, vi är ytliga/ vi grubblar för mycket.

Det finns alltid något som är irriterande med 70-talisterna (80-talisterna ligger för övrigt också pyrt till).

Nu har det kommit en avhandling om att unga par i stan har stora förväntningar på kärleksrelationen.

Man vill inte dega ihop i soffan och uppnå ett gemensamt nirvana i chipsgoffarstadiet utan istället vill man göra varsin karriär, resa, ha rolig fritid och leva jämställt.

I artiklarna om avhandlingen finns alltid en underton av anklagelse om bortskämda unga som vill ha allt.

Förlåt, men vari ligger problemet?

Det är väl jättebra att unga vill saker?

Det är väl jättebra att de vill ha en rolig fritid OCH leva jämställt.

Att vilja förverkliga sig själv samtidigt som man lever ihop är väl optimalt.

Varför skulle det vara bättre att nöja sig med tevekvällar?

Varför inte sträva efter att kunna kombinera semestrar i Himalaya, romantiska middagar, gemensamma städdagar och kul kvällar med kompisarna?

Jag är trött på att tillhöra den utskällda generationen. Jag är nöjd med att inte vara nöjd.

Att vilja mer är samma sak som att utvecklas.