”Plötsligt var jag världens ensammaste”

Lottas vänner försvann med skilsmässan

RELATIONER

Lotta, 32 år, skilde sig för tre år sedan. Samtidigt förlorade hon sina vänner och tvingades ensam hantera krisen.

– Vännerna tog min exmans parti och jag som alltid varit extremt social var plötsligt världens ensammaste, säger hon.

När Lotta efter gymnasiet flyttade från sin hemstad och började plugga i en annan stad träffade hon mannen som skulle bli hennes make. De byggde upp en gemensam bekantskapskrets och umgicks mest med andra par.

– Vi skaffade barn, gifte oss och köpte hus. Jag var jättepopulär, ordnade ofta fester och hade ett stort socialt liv, säger hon.

Vännerna drog sig undan

Men efter sju år kraschade äktenskapet och skilsmässan var ett faktum. När hon lämnade mannen hände något som hon inte väntat sig; vännerna vände henne ryggen.

– Jag märkte direkt att de flesta sympatiserade med min exman och jag som tidigare ordnat festerna var inte längre bjuden. Efter skilsmässan kändes det som om jag inte var värd någonting.

De gemensamma vännerna drog sig undan medan Lotta ensam stod kvar. Det värsta var när hennes före detta man vid ett tillfälle hade en fest som alla hennes vänner och även hennes syster var på.

– Det sved jättemycket och jag kände mig totalt övergiven. Hela kvällen låg jag och grät medan jag funderade på att flytta ifrån staden. Men jag berättade inte för någon hur jag kände utan försökte upprätthålla en fasad.

Saknar vännerna

Fortfarande i dag känner hon sig ensam och saknar de nära vännerna.

– Jag känner en tomhet efter mitt gamla gäng och den trygghet som fanns. Det är svårt ta sig ur ensamheten och få nya vänner.

Hon tror att många är i samma situation som hon själv. Men tycker samtidigt att de flesta i hennes ålder redan har etablerade kontakter och fullt upp med vardagsbestyr.

– I Sverige är det väldigt lätt att hamna i isolering. I 20-årsåldern gick det att få vänner överallt, men i dag krävs mycket mer ansträngning, förklarar Lotta.

Inte pratat om det

Men trots den starka känslan av utanförskap har hon inte sagt något till sina gamla vänner.

– Jag har knappt pratat med någon om det. Ensamhet är så skamligt i vårt samhälle och ger en känsla av misslyckande.

Fotnot: Lotta är ett fingerat namn.

FAKTA

30-åringar, känner ni er ensamma?

Vi ställde frågan på aftonbladet.se – här är några svar:

Sebastian, 30: ”Visst känner man sig ensam. Jag var tillsammans med en tjej som jag älskar än i dag, men tyvärr gick vi skilda vägar. Nu känner jag mig väldigt ensam trots att jag har min familj och vänner som står mig nära. Det är ett tomt rum som ingen kan fylla, tror jag.”

Eva, 30: ”Finns nog inte många som med ord kan beskriva hur det känns att vara riktigt ensam inne i hjärtat. Jag ser bra ut, är glad och utåtriktad men lyckas ändå inte träffa någon. Ser andra lyckas, få barn, gifta sig och det känns som 1?000 knivar i hjärtat varje gång. När ska det bli min tur? Det händer att jag gråter mig till sömns, är så himla rädd att det inte finns någon för mig.”

Stina, 32: ”Jag känner mig verkligen ensam. Jag flyttade till en ny stad för två år sedan, 4 mil från min hemstad där alla jag vuxit upp med fortfarande bor kvar. Flytten har gjort att jag hamnat utanför. Jag träffar mina barndomsvänner ibland, men det blir inte detsamma som när vi alla kunde cykla till varandra på tio minuter.”

Lisa, 35: ”Jag var i yngre år förlovad och på väg in i Svenssonlivet, när jag insåg att familjeliv inte var vad jag ville ha. Vi bröt upp, jag köpte en lägenhet och satsade på karriären. Nu, vid 35, är nästan alla mina vänner gifta. Jag blir begränsad eftersom jag inte har någon vän i samma situation att dela mina upplevelser med. Jag känner mig mycket ensam.”

Johan, 34: ”Jag vill ha någon att komma hem till efter jobbet! Någon att krama. Träffa någon som längtat efter mig hela dagen! Jag har ett varmt, gott och stort hjärta med massor av kärlek inombords, som jag vill ge till en speciell tjej… bara jag hittar henne. Tyvärr har ingen velat ha min kärlek ännu… ”