”Barnen avgör om det är en bra idé”

Malin Wollin tycker att ålderskillnaden gott kan vara tolv eller trettio år – så länge man täker på barnen i första hand

Foto: Stefan Jerrevång
RELATIONER

Jag tänker fortsätta hävda att det är barnen som avgör när det är en god idé eller en ytterst dålig idé att dejta killar som föddes när man själv stod i rökrutan och blåste ringar när man hade matte i sal 201.

Exempel; Ensamma mamman Helena valde killen som var tolv år yngre.

Det är ingen ålder alls, vill jag hävda.

Det är åtta år mellan min mor och far och det har aldrig någonsin märkts eftersom min pappas mognadsnivå ligger på en genomsnittlig trettonårings.

Låt oss sedan också bortse från det faktum att Helena låter killen flytta in hos sina fyra barn EFTER TRE MÅNADER och bara fokusera på att Helena är 37 år och har en hel hög med barn, stora barn.

Om ett par år kanske unga killen vill ha barn.

Sånt här måste man ju prata om, eller?

Är man bara så ”härligt kär” att man glömmer bort att vara bara en smula realistisk?

Om inga barn är inblandade har jag inga som helst invändningar på om ålderskillnaden är tolv eller trettio år, vuxna människor gör som de vill.

Men barn gör att man måste tänka ett varv extra.

Störst av allt är kärleken. Till barnen.

Killar kommer och killar går, barnens behov av en mamma består.