”Vi fann den stora kärleken – på en parkeringsplats”

När Patrics och Jennys blickar möttes utanför kontoret slog det gnistor

1 av 2 | Foto: Mia Carlsson
Patric satte in en annons i den lokala tidningen.
RELATIONER

En snygg parkering – och en lika snygg förare.

Patric blev helt förtrollad när kärleken stannade utanför hans fönster.

Han var tvungen att göra något, men vad?

Ja, det var bara att tuta och köra.

Det var september 2006 och arbetsdagen på Gislaveds lokala gratistidning led mot sitt slut för Patric Bergenholtz, nu 34. Han slängde en blick på klockan, som visade halv fem, och tittade ut över parkeringsplatsen. En blå Seat Ibiza svängde in på parkeringsplats 26 och ut klev en mörkhårig tjej. Han hajade till.

– ”Åh, herregud”, tänkte jag, ”det där är det snyggaste jag sett.”

Jenny Sohlin, nu 33, låste bilen och gick de få stegen till sin lägenhet – helt omedveten om att hon var iakttagen.

Nästa morgon var Patric tidigt på jobbet, allt för att få en skymt av den mörka skönheten igen. Och mycket riktigt, runt halvåttasnåret gick hon över parkeringsplatsen, satte sig i bilen och körde i väg. Patric började fråga runt bland kollegorna, visste någon något om tjejen som hade parkeringsplats 26? Men alla skakade på huvudet.

Kollegorna började hetsa

Höjdpunkten på Patrics morgon blev när Jenny rattade i väg bilen och redan då började han längta till eftermiddagen och att hon skulle komma tillbaka. Men snart började kollegorna hetsa honom. Om inte han tog kontakt med den där tjejen, då skulle nog de se till att göra det åt honom.

– Så jag satte ett visitkort på vindrutetorkarna och strök under min mejladress.

Men den morgon då Jenny kom ut till bilen och såg visitkortet kastade hon bara bort det, i tron att det var reklam.

Blickarna möttes

Och här kunde egentligen berättelsen ha slutat, om det inte varit för gnistorna som sprakade till på parkeringen en dag några veckor senare.

– Jag och min chef lastade in en skyltdocka i en bil när hon gick förbi. Chefen skämtade om skyltdockan, jag tittade åt hennes håll och våra blickar möttes, säger Patric.

Jenny fortsätter:

– Jag fortsatte gå och eftersom jag kände hans blick kvar i ryggen så vände jag mig om, mötte hans blick och log.

– Då tänkte jag att det kanske fanns en chans ändå, säger Patric med ett leende.

Han tog chansen och beslöt att göra ett försök till. Under vinjetten ”Bananskal och hjärtan” satte han i en insändare i tidningen han jobbade för. Under den mystiska signaturen ”24” syftade han på sin egen parkeringsplats.

Just den dagen var Jenny sjuk och hemma från jobbet och när tidningen damp ner genom brevinkastet bläddrade hon förstrött igenom den. Och något fångade hennes uppmärksamhet.

– Jag förstod direkt att det handlade om mig, Gislaved är inte så stort och vad jag visste var det bara jag som parkerade en blå Seat Ibiza på Torggatan.

På jakt efter ledtrådar

Snart listade Jenny ut att avsändaren måste vara ägaren till bilen på plats 24. Hon trotsade förkylningen och i mjukisbrallor smög hon ut på parkeringen på jakt efter fler ledtrådar. Men bilen som stod där avslöjade ingenting. Jenny kände sig nästan som en deckare när hon skickade i väg ett sms med bilens registreringsnummer till Vägverket. Snart hade hon ett namn och några klick längre bort fick hon fatt på ett telefonnummer.

Egentligen hade Jenny inte behövt anstränga sig. Patric såg henne genom fönstret och satt bara någon meter i från henne. Till vardags är han framåt och social, men nu blev han plötsligt blyg. Tänk om hon var upptagen, eller än värre, om hon inte var likadan som i fantasin? Han hade inte behövt oroa sig. Snart pep det till i hans telefon och där väntade ett sms. Patric kontrade med ett förslag om promenad och de kom överens om att ses lördagen därpå. De gick en sväng runt Gislaved och det blev en helkväll med skratt, vin och musik.

Charmig och rolig tjej

– Jag tyckte att Jenny hade en charmig norrländsk dialekt och det var skratt vid första kontakten. Hon verkade vara en rolig tjej

– och dessutom på samma nivå som jag, säger Patric.

– Vi klickade direkt för vi hade så himla kul. Man tänker ju inte direkt på hus och barn på första dejten, men det kändes ändå rätt från allra första början med Patric, säger Jenny.

De fortsatte träffas och snart var båda upp över öronen förälskade. Jennys norrländska lugn fick ner Patric på jorden och hans energi peppade Jenny. De kompletterade varandra, hade fruktansvärt roligt och snart hade dejterna blivit till ett samboförhållande. För ett och ett halvt år sedan föddes dess­utom Axel, en glad liten kille som älskar bilar, och kanske speciellt de av märket Seat…

Trodde aldrig riktigt på det

Om någon för fyra år sedan sagt till dem att de skulle träffa kärleken på en parkeringsplats hade de bara skrattat.

– När jag satte in annonsen trodde jag aldrig att det skulle bli något, kanske ett hej eller en pinsam nick. Men vi hade nog aldrig träffats annars. Jag skulle aldrig vågat gå fram på krogen, det är hon alldeles för snygg för! säger Patric.

Nu bor familjen Bergenholtz/Sohlin i en stor röd tegelvilla i Gislaved. Men snart står det bara Bergenholtz på dörren. På en semesterresa på Mallorca i juni i år tog Patric steget. Han var nervös som tusan när han gick ner på knä och frågade Jenny om hon ville dela resten av sitt liv med honom. Nedanför brusade havet och ovanför tornade bergen upp sig. Jenny tvekade inte en sekund, och nästa år gifter de sig på Mallorca. De har redan börjat planera, och drömmer om en vigsel utomhus och dans under stjärnorna på favorit­restaurangen La Bodegas takterrass.

Ett drömliv på kuppen

– Jag kan inte tänka mig ett liv utan Jenny, utan hennes humor och hennes skratt, säger Patric och Jenny fortsätter:

– Jag har verkligen fått det liv jag alltid drömt om, en underbar man vid min sida och världens finaste son. Livet kan inte bli bättre än så här, säger Jenny.

Allt tack vare en parkeringsplats.