"Vi har småttingar – hon vill plugga på annan ort"

Eva Rusz och läsarna ger råd i veckans relationsakut

RELATIONER

Om barnen är yngre än tre år är det ingen bra idé att studera på annan ort, tycker Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.
– Utbilda sig kan man göra hela livet, men barndomen kommer aldrig tillbaka, säger hon.

Foto: Colourbox

Små barn behöver mycket trygghet och förutsägbarhet. Att frekvent vara bortrest under så lång tid som 1,5 år är inte bra, anser Eva Rusz.
– Barnens behov måste alltid komma före föräldrarnas behov. Gör de inte det, riskerar man att få otrygga barn, säger hon.
Eva Rusz tycker att Markus ska fundera mindre över om han ska peppa sambon att utbilda sig eller inte och mer kring hans och sambons syn på sitt föräldraansvar. Detta är något de bör diskutera gemensamt innan hon eventuellt bestämmer sig för att gå utbildningen.
Att inte finnas där som en trygghet för sitt lilla barn, kan medföra negativa konsekvenser för barnet i vuxen ålder, menar Eva Rusz.
Enligt henne kan barn som upplever separationer gång på gång i tidig ålder ha svårt att fungera i intima relationer som vuxna. Från det att barnet är nyfött till att det är minst tre-fyra år är det därför mycket viktigt att föräldrarna inte försvinner.
– Så länge barnet inte förstår att någon finns trots att den inte alltid syns, ska man undvika att vara borta, säger hon.
Markus skriver inte hur gamla hans och sambons tvillingar är.
Eva Rusz menar att om barnen är fem år eller äldre, kommer frågan i ett annat ljus.
Då har de uppnått stadier i sin psykiska utveckling som gör att de bättre kan hantera att mamman är borta i veckorna.
Men innan Markus sambo gör slag i saken och börjar studera på annan ort, borde hon undersöka om det inte finns några likvärdiga alternativ, tycker Eva Rusz.
– Kanske finns det någon distansutbildning som gör det möjligt för henne att studera hemifrån via datorn? Utbudet är mycket större idag jämfört med för bara några år sedan.

FAKTA

Veckans dilemma: "Vi har små tvillingar, borde jag stötta sambons planer?"

Min sambo har bestämt sig för att börja studera. Hon har varit arbetslös en längre tid och innan dess var hon föräldraledig med våra tvillingar.
Klart jag vill att hon ska utbilda sig. Problemet är att skolan ligger på en annan ort. Hon skulle då bo där i veckorna och flyga hem varje fredag under 1,5 år.
Det blir väldigt tufft för mig att ensam ta hand om barnen i veckorna, då jag har ett krävande jobb som konsult. Även jag behöver resa i jobbet någon gång i månaden.
Våra föräldrar är gamla och kan inte ställa upp mer än någon gång ibland.
Min sambo föreslår att vi ska anlita en barnflicka eller liknande, men jag tycker att barnen är för små. De behöver sin mamma mer än fredag till söndag.
Vi diskuterar det här intensivt. Min sambo säger att jag lägger skuld på henne, som att hon skulle vara en dålig mamma för att hon vill göra detta. Det är inte så jag menar. Jag är bara orolig för att barnen kommer ikläm.
Borde jag peppa henne att gå utbildningen?
Markus