Jenny, 18, våldtogs på resan

I Turkiet sa ingen att hon måste ringa ambassaden för att få hjälp

RESA

Jenny, 18, åkte till Turkiet på semester. Första kvällen våldtogs hon av två män.

I dag, nio månader senare, kämpar hon fortfarande för att få våldtäktsmännen dömda.

Någon vidare hjälp av svenska myndigheter har hon inte fått.

Jenny har inte fått någon professionell samtalshjälp och önskar att myndigheterna hade ansträngt sig mer.
Jenny har inte fått någon professionell samtalshjälp och önskar att myndigheterna hade ansträngt sig mer.

Jenny åkte till Alanya i Turkiet i slutet av augusti med sin pojkvän och ett annat par.

Första kvällen gick de till ett diskotek för att dansa och ha kul. I källaren fanns en studio för hennatatuering dit tjejerna gick. Medan kompisen satt i soffan utanför båsets skjutdörrar och tittade på tatueringsbilder, blev Jenny våldtagen av tatueraren och hans kompis.

Hon blev fasthållen och de höll för hennes mun.

Pekade ut männen

Jenny larmade researrangören som försökte ringa svenska ambassaden utan att få kontakt. En reseledare följde henne till sjukhuset. Jenny gjorde polisanmälan med hjälp av tolk och fick peka ut gärningsmännen i en konfrontation. De greps och Jenny åkte hem till Sverige utan kontakt med ambassaden.

- Alla papper var på turkiska och jag bara skrev på utan att ha en aning. Jag ville bara hem, säger hon.

I Sverige har Jenny nu kastats runt bland svenska myndigheter i nio månader. Hon bor ensam, förhållandet med pojkvännen har tagit slut.

Jenny berättar om hur ingen verkar vilja hjälpa henne. Blicken är tung.

Först i mitten av mars kom ärendet till utrikesdepartementet, UD. Efter att kontakt en med de turkiska myndigheterna visat sig dra ut på tiden, rekommenderade de Jenny att anlita en turkisk advokat.

- Jag tycker att de kunde ha försökt lite till, säger Jenny som nu försöker få ekonomisk hjälp till en advokat genom rättshjälpsmyndigheten.

Jenny vill ha en rättegång. Trots att livet varit jobbigt senaste tiden verkar hon stark och beslutsam. Hon är beredd att vittna för att veta att gärningsmännen verkligen får sina domar.

- Jag vill försöka gå vidare, säger hon och berättar att hon är rädd att ärendet rinner ut i sanden.

På köksbordet ligger ett kollegieblock fulltecknat av känslor. Sådant som hon inte kunnat prata om. Inte ens hennes mamma vet.

Jenny tycker att researrangören Always gav bra hjälp under natten när det hände. Men redan dagen efter fick hon klara sig på egen hand.

Det Jenny skulle ha gjort var att själv ringa ambassaden i Ankara.

- Det är mycket olyckligt att vi inte fick någon anmälan direkt, då hade vi kanske kunnat agera. Men om svenska medborgare inte själva hör av sig är det inte mycket vi kan göra, säger Christian Carlsson på UD:s presstjänst.

Felaktiga råd

I Turkiet sa ingen ett ord om att Jenny behövde kontakta ambassaden.

- Vi hjälper till att kontakta läkare och polis, men har inte uppfattat det som att UD vill att vi ska ta kontakt med dem i sådana här fall. Vi får ta en diskussion om detta med UD, säger Annika Heinmetz, informationschef på Always.

Efter resan har Jenny mått mycket dåligt. Hon kallar sig själv instabil och säger att det har gått ut över vänner och familj. Hon tar fram en cigarett och ställer sig under fläkten för att röka. Handen darrar.

Att gå ut och festa är inte roligt längre och hon undviker att klä sig i kjol. Hon skakar på huvudet åt framtida semestrar.

- Det kommer dröja väldigt länge innan jag åker på semester igen.

Fickstölder toppar listan

Så här gör du...

...om du blir misshandlad, rånad, våldtagen eller överfallen

Viktigt att tänka på om du råkar illa ut

Katharina Brunat