Titta, jag badar – med elefanter

SOL & BAD UTOM EUROPA: Thailand

1 av 3 | Foto: lotte fernvall
Det är en upplevelse utöver det vanliga att tvätta en elefant. Trots tydliga instruktioner från skötaren hamnar jag i vattnet när elefanten några sekunder senare ­vänder på sig för att bli skrubbad på andra flanken.
RESA

Undrar du hur det är att bada med en elefant? Det är både blött och kul – men se upp så du inte hamnar underst.

Resas reporter Kerstin Sundmark var med och tvättade elefanter på Koh Chang.

I ena sekunden sitter jag på Shirley och skrubbar henne bakom ena örat. I nästa ligger jag i det grumliga vattnet.

– Bara inte Shirley vänder sig nu och hamnar ovanpå mig. Jag vill inte bli elefantmos, hinner jag tänka innan jag kommer upp till ytan igen.

Det finns tre elefantläger på ön Koh Chang – elefantön på thailändska. Bang Kwan Chang är det enda med äkta mahouter och arbetsdjur från norra Thailand. Där får turisterna vara med och bada elefanterna.

Vi är en liten grupp på sex personer som åkt jeep i en kvart för att komma in i djungeln, men det är bara jag som tar den hårda plastborsten i vacker hand och kliver ner i vattenhålet. Kevin Costner dansade med vargar, jag badar med elefanter – och ramlar av.

Shirley ligger behagfullt utsträckt och frustar lite lätt med snabeln. Jag skrubbar hennes tjocka elefanthud så svetten sprutar. Undantaget skräcken att få en elefant över mig är mitt ofrivilliga dopp alltså ganska välkommet.

När den 42-åriga elefanthonan är ren och fin lunkar hon långsamt tillbaka till baslägret med mig på ryggen. Jag håller hårt i öronen, Shirleys alltså. Det är blött, högt – och kul.

Knak! Brak! Till vänster står en elefantfröken och knäcker kokosnötter. Medan hon mumsar på den ena halvan, vilar den andra i vecket på den krökta snabeln. Det gäller att stoppa i sig så mycket som möjligt. En elefant behöver 250 kilo mat om dagen och ägnar därför mellan 16 och 18 timmar per dygn åt att äta.

Snabeln är användbar. Med den kan man duscha ryggen och suga upp nio liter vatten i ett svep. Och så kan man sträcka ut en hjälpande snabel till en mahout som vill upp. Mahouterna är skötarna eller förarna som månar om sina skyddslingar. De sitter aldrig sysslolösa på elefantryggen utan inspekterar hela tiden de djupa hudfårorna som de pillar och plockar i.

Dunk! Dunk! När Shirley och jag kommer fram till själva lägret ser vi en elefant som mörar en ananasstock genom att gång på gång slå den mot en stadig trädstam. Shirley viftar lite lätt med öronen och går vant fram till vad som ser ut som en lastbrygga i bambu. Där kliver jag av och klappar min nya kompis på det rynkiga huvudet.

– Det där gjorde du bra! säger Ann Charlotte Larsson från Lidköping. Jag skulle aldrig våga bada en elefant!

Ann Charlotte reser tillsammans med maken Kjell, systern Margareta Andersson och svågern Johnny Svedberg från Ystad. Ingen av dem har varit i Thailand förut.

– Vi ville till ett ställe som inte bara är stränder, säger Johnny. Koh Chang är fint. Vi har hyrt bil och gjort utflykter runt om på ön, bland annat till ett mangroveträsk.

Efter lite färsk koksmjölk är det dags för alla att hoppa upp på elefanterna. Nu har de fått täcken och bärkorgar på ryggen. Längst fram sitter snabelpiloten, mahouten, uppkrupen med korslagda ben.

Vi får stränga förmaningar att sitta stilla för att jämvikten inte ska rubbas. Och så bär det av.

I nästan en timme gungar vi fram i sakta mak. Det behövs inte mycket fantasi för att tänka sig själv som en raja. Allt som fattas är turban, kaftan, snabelsandaler och ett vackert broderat parasoll med fransar.

Jag väcks ur mina dagdrömmar när elefanthonan framför ställer sig tvärs över stigen. Med baken försynt inbackad i den frodiga grönskan släpper hon några kilo dynga som snabbt växer till en halvmetershög. Det där var varken ”A” eller ”B”, det var minst ”D”!

Som tack för ridturen får elefanterna små söta bananer och mahouterna bahtsedlar. Elefanterna norpar snabbt åt sig allt som sträcks fram. Men när det är en sedel är mahouterna ännu snabbare. Ett kommando och deras trogna följeslagare sträcker snabeln ovanför huvudet i stället för att stoppa den i munnen.

HETAST 2007 - SOL&BAD Utom Europa

Läs också:

Kerstin Sundmark