”Upplevelsen blir så mycket större”

Ulrika vågade testa att resa ensam – och fick mersmak

1 av 4
”Du har ett liv. Lev det” står det på Ulrikas vägg. Och det är också hennes motto när hon reser runt i världen. "Den största oron kände jag inför att sitta ensam på restaurang", säger hon.
RESA

De flesta vill gärna ha sällskap när de reser. Det ville Ulrika Virta, 37, från Örebro också.

Ända tills hon provade att resa ensam.

– Som ensamresande är man mycket mer öppen och närvarande. Upplevelsen blir så mycket större.

2004 ville Ulrika Virta, till vardags enhetschef inom äldreomsorgen i Arboga, resa till Skottland. Men ingen av hennes kompisar hade möjlighet att följa med.

– Min första tanke var att strunta i resan, men sedan tänkte jag; herregud, vad kan hända, vad kan gå fel?

Hon skrattar.

– Den största oron kände jag inför att sitta ensam på restaurang. I dag älskar jag att sitta vid ett fönsterbord och titta på gatulivet.

”Du har ett liv - lev det!”

Ulrika slår sig ner i soffan i vindsvåningen i Örebro. Hon bor ensam i en fyrarummare så det finns gott om plats för souvenirer.

På väggen i vardagsrummet hänger en svit av bilder som hon fotat på sina resor.

Det är kor och elefanter från Indien, en vrålapa och kajman från Amazonas, Loch Ness-sjön i Skottland, klippiga bergen i Kanada och späckhuggare från Vancouver.

På en stor griffeltavla i köket har hon textat: ”Du har ett liv - lev det!”

Lever som hon lär

Ulrika lever som hon lär. Även om det innebär att hon måste kliva över höga trösklar. Precis som hon gjorde när hon beslutade sig för att resa ensam första gången.

– Resan till Skottland var fem dagar lång och en otrolig kick för självförtroendet.

Upplevelsen gav blodad tand. Bara två månader senare var det dags igen. Den här gången reste Ulrika iväg på en tre veckor lång resa till Mexico.

– Jag var nyfiken på Mayaindianerna, säger Ulrika och ler.

Hon var den enda ensamresande och de övriga resenärerna var lite misstänksamma mot henne.

– Det var jobbigt först. Men det gick över. Jag njöt verkligen av den resan.

Indien var en chock

2005 gav hon sig iväg igen. Den här gången till Brasilien och året efter blev det Indien.

– Indien var en chock. Jag har aldrig sett ett sådant kaotiskt gatuliv. Det var också jobbigt med alla indier som tyckte att jag som ensam kvinna var ett tillgängligt byte. I början var jag snäll och artig, men jag fick lära mig att säga ifrån ordentligt och då lyssnade de faktiskt.

Ulrika förälskade sig så mycket i landet att hon åkte tillbaka året därpå.

– Det jag gillade med Indien är att allt är så lättsamt. Att det finns en sådan glädje för livet. Jag är faktiskt avundsjuk på den. Själv är jag en fruktansvärd kontrollmänniska, säger hon och skrattar.

Dömresan till Kanada

Drömresan gick till Kanada hösten 2009.

– Jag har aldrig ätit så mycket havregrynsgröt som inför den resan. Jo, det är sant. Den var så dyr och jag fick verkligen spara för att ha råd.

Den tre veckor långa resan kostade 75 000 kronor, vilket är fyra gånger så mycket som en treveckorsresa till Indien.

– Jag var lite orolig eftersom jag hade så höga förväntningar på resan, men den var värd varje portion.

FAKTA

Positiva saker med att resa ensam

Ulrikas tips och råd till andra:

Anja Ek