Ta sikte på en ny kust

Senegal - där sanden blir till guld

1 av 9 | Foto: agneta elmegård
Här i Sely är stränderna långa, vackra och vattnet varmt - häng med till Senegals guldkust.
RESA

Guldfärgade stränder, exotisk mat och spännande naturupplevelser.

Nya charterresmålet Senegal bjuder på mer än bara bad.

Resa har tagit pulsen på Senegals guldkust – Saly.

När vi stiger av planet efter drygt åtta timmars flygresa möts vi av ett myller av människor, exotiska maträtter och milslånga stränder. I Saly, nio mil söder om huvudstaden Dakar, har fransmän, belgare, holländare och spanjorer kunnat charterturista i femton års tid. Nu är det vår tur att upptäcka guldkusten.

Hotellen ligger direkt på stranden, kant i kant, vattnet är varmare än vi förväntat oss och landskapet är förvånansvärt grönt.

I Saly öppnar sig Senegal som en solfjäder med mangroveträsk, nationalparker och djuphavsfiske på max två timmars avstånd i valfritt fordon. Bara vetskapen om det känns äventyrligt.

Stadens, eller snarare byns, invånare är en härlig mix av coola reggaemusiker, efterhängsna souvenirförsäljare, fiskare, stolta kvinnor och nyfikna barn uppblandat med soldyrkande turister och en drös övervintrande fransmän som funnit djuphavsfisket som en livsstil.

Byn består i princip av en enda lång gata och stranden delas in i Saly syd och Saly nord. I Saly nord ligger lyxhotellen och de lugnare partierna på stranden. Söderut ligger lågprishotellen och fiskebostäderna bredvid varandra och vi får kryssa mellan jetskiuthyrare och lokalbefolkning som mer än gärna tar en pratstund med oss. Ett steg utanför strandpromenaden och du är föremål för lekande barn, kvinnor som vill fläta ditt hår och inkastare till de lokala restaurangerna.

– Här har du Europa. Där borta har du Afrika, säger Andy Niane, 27, och smäller iväg ett brett leende.

Han pekar bort från den fina strandprome naden in mot Salys by. Han har en tajt t-shirt med Che Guevara på och Rayban-solglasögon. Han pratar oavbrutet och utan att veta ordet av är jag och min fotograf ute på en improviserad rundguidning i byn. Svetten lackar i den tryckande värmen och min vattenflaskan åker som en jojo mellan munnen och ryggsäcken.

–Här i byn delar vi på allt. Mat, pengar, fiskeredskap och båtar, berättar han. Det är det livet vi lever varje dag, det borde turisterna se mer av, säger han.

I samma stund går vi förbi fyra båtarbetare som står och täljer på en stor fiskebåt i trä. ”Nangadeff”, säger de och vinkar. Det är wolof och betyder ungefär ”Hejsan, hur är läget”. Vi passerar ett enormt baobabträ, Senegals nationalsymbol.

– Om man lägger sin vänstra hand på baobalträdet och önskar någonting, kommer det att gå i uppfyllelse, säger Andy.

Utan att tveka gör fotografen och jag en improviserad andaktsfull trädhandpåläggning.

I Senegal lever befolkningen nära naturen och i religionen, som officiellt är islam, vävs det in traditionella afrikanska tolkningar om andar hos växter och djur.

En annan sak som är religion är fotboll. Andy rabblar upp en handfull svenska fotbollsstjärnor utan att blinka, Ibrahimovic, Larsson och Ljungberg. Själv kan jag inte en enda senegalesisk fotbollsstjärna och skäms över det, men Che Guevara är välkänd och glädjen över en gemensam nämnare är stor.

– Har ni blivit senegaliserade ännu? frågar han.

–Vad är det?

–De som blivit senegaliserade kommer att vilja åka tillbaka så fort de lämnar landet, berättar Andy med sitt smittande skratt.

Han visar stolt den nyöppnade vårdmottagningen på 40 kvadratmeter samt vattenbrunnen där byns kvinnor tvättar. Getter pustar i skuggan och runt hörnet till sjuksköterskans bostad står Andys familj och väntar på oss.

Plötsligt sitter vi i en förhandling om en vacker ebenholtsmask som avslutas med glada skratt och en tom börs.

I Saly handlar allting om köpslående. Ska du äta på en lokal restaurang, gör upp priset i förväg så att du undviker överraskningar.

Det enda stället i Saly som har fasta priser är snabbköpen och de turistiga hotellrestaurangerna.

Tillbaka på hotellet väntar duschen och den blå timmen (de 60 minuterna innan solen trillar ner i Atlanten).

När solen gått ner är det dags att möta Saly by night och de västfrikanska bluesartisterna på de lokala haken.

Ännu en vanlig dag i Saly. Men ganska snart upptäcker vi att vi vill ha mer av detta fantastiska land.

Vi har trillat dit.

Blivit senegaliserade.

Agneta Elmegård