Kolla, en giraff...nu åker vi och badar!

På Sydafrikas ostkust hinner du med safari och stranden – på samma dag

1 av 7 | Foto: ANNA-KLARA BANKEL
Enok och Carl gillar sällskapet vi får längs vägen.
RESA

Önskningarna om upplevelser är många och semestern alldeles för kort. Inte sant?

På östkusten i Sydafrika kan du åka på safari och se ”the big five” på förmiddagen och snorkla i havet på eftermiddagen.

Följ med Anna-Klara Bankel på en smart safari – bara ett par timmars bilväg från miljonstaden Durban.

Det första tecknet på att vi lämnat civilisationen är en luggsliten babian som nyfiket iakttar oss från vägkanten. Vi har rullat in genom grindarna till nationalparken Hluhluwe-Imfolozi, 25 mil norr om Durban.

Runt omkring oss grönskar savannen. Ett lätt regndis ligger över de böljande kullarna som tycks fortsätta bortåt mil efter mil. Vi är tysta och spända. Inte ens treåringen i baksätet ger några ljud ifrån sig.

I entrén har vårt sällskap på två barnfamiljer fått skriva på papper där vi godkänner att resan i parken sker på egen risk.

Och sedan varnats av den leende kvinnan i receptionen om att vara försiktiga.

– Elefanterna har varit i lägret i dag och jagat folk.

"Ser ut som en pannkaka”

I min enfald har jag tagit för givet att turistlägret ska vara instängslat. Men jag glömmer oron vid synen av den första giraffen.

– Den ser ut som pannkaka, utbrister dottern förtjust.

Vi når Mpila camp i skymningen. På vägen blir vi utstirrade av bufflar och nyalaantiloper. Vår tur att glo kommer när vi ska korsa Umfolozifloden och en hyena kommer spankulerande över bron.

Regnet gör sikten mycket dålig inne på lägerområdet.

När jag först får syn på den fem meter höga elefanthannen tror jag att jag hallucinerar. Den reser sig som en enorm skugga, bara några meter från den lilla vägen som leder fram till vårt hus.

Insikten om att elefanten faktiskt skulle kunna välta bilen, förvandlar benen till gelé. Men vi har inget annat val än att köra framåt. Att backa är för krångligt och går för långsamt.

En stund senare pustar vi ut med en öl på verandan. Utanför lyktornas sken råder ett kompakt mörker. Plötsligt ser jag något i vitögat som rör sig. En hyena!

Ett ”shas!” och den retirerar de få sekunder vi behöver för att hoppa i säkerhet.

Vi somnar i vetskap om att vi befinner oss i andras territorium, den enda lag som verkar gälla här är djungelns.

Moses kommer och diskar

Huset vi hyrt är fantastiskt! Fyra stora rum och kök med en lång korridor där barnen kan springa. Det är tur. För utomhus får de inte leka. De andra tycker att jag är överdrivet nojig. Men efter att ett vildsvin smugit upp bakom min rygg medan jag höll på att packa bilen, anser jag mig ha rätten på min sida.

En man som heter Moses kommer och diskar hos oss på morgonen och lagar middag på kvällen. Han skrattar när han får höra om hyenan.

– De känner lukten av grillen och vill stjäla en smakbit.

Moses tillhör zulufolket. Han har bott och arbetat i reservatet i 18 år. Även efter mörkrets inbrott promenerar han runt inne på området.

– Den största faran är snarare ormarna, menar han och berättar om sin arbetskamrat som svävar mellan liv och död efter att ha blivit biten av en spottande kobra när han sorterade soporna.

Lejonet kommer mot oss

Vi får köra ganska länge innan vi når ett stort fält där två andra bilar redan stannat. De iakttar en gepardhona som ligger och dåsar i skuggan med sina fyra ungar.

Allt är blickstilla och vi sitter beredda med kamerorna när geparden, världens snabbaste djur, reser sig upp och spetsar öronen. Hon har fått span på något långt borta, antagligen ett byte. Hon tar språnget och ... så startar tjuvlarmet i vår bil. Ridå.

Men vi har tur.

Sandfärgad och muskulös kommer en lejonhona mot oss på vägen. Våra blickar möts genom bilrutan och jag måste välja om jag vill störa ögonblicket genom att slita upp kameran. Hon ger mig inte mycket tid när hon glider ner i diket och gör en liten omväg förbi bilarna. Sedan fortsätter promenaden bakom oss. Vi skriker av lycka!

– Vad vill ni se i kväll? Frågan riktas till oss från guiden som ska köra jeepen vi bänkar oss i samma kväll.

– Leopard, svarar vi unisont. Men strålkastarna fångar i stället en lejonflock i natten. Jeepen lämnar vägen och styr rakt emot den.

Känner mig som en tönt

Men nu vill jag inte vara med längre. Jag ser framför mig hur lejonen ska hoppa upp och slita lilla dottern ur mina armar och jag fumlar i panik för att kolla att hennes säkerhetsbälte verkligen sitter fast (som om det skulle hjälpa).

– Stanna, vrålar jag till guiden som kör.

Plötsligt har jag glömt att ingen pratar svenska.

Hannen och de fyra honorna med ungar är visserligen ute på jakt. Men sugna på människobarn är de inte. Skräcken avtar när jag ser hur de formerar sig i en rad och rör sig bortåt. Scenen vi bevittnar inger en sådan sällsam känsla att tårarna stiger i ögonen.

Lejonens nonchalanta kraft och självklara utstrålning får mig själv att känna mig som en tönt.

Kameraväskan med två filmer i är försvunnen!

– Det var apan som tog den, säger Lillan.

Kanske. Under frukosten hoppade en liten rackare rakt in på köksbänken och stal en banan.

Efter en härlig lunchbuffé på Hiltop camp, som förutom restaurang inrymmer ett lyxigt hotel, njuter vi av den magnifika utsikten över vad som en gång var zulufolkets traditionella jaktmarker.

Hluhluwe är känt för sina noshörningar. Men nu får vi lära oss hur skygga dessa djur är. Vi ser dem bara på långt håll innan de vänder rumpan till och springer för allt vad tygen håller. Elefanterna är lättare att komma in på livet. De blir också de sista djur vi möter innan vi lämnar Hluhluwe-Imfolozi.

Dödar tio om året

En halvtimme senare checkar vi in på BiB’s Bed and Breakfast i dyk och badparadiset St Lucia.

Det blir frukost under mangoträden och en lat förmiddag på stranden. Efter en smarrig lunch,”The catch of the day” som serveras på bästa fiskrestaurangen i stan, Fishy Pete’s tar vi en båttur på Lake St Lucia –södra Afrikas största sjö och hemvist för hundratals flodhästar och krokodiler. Här finns också 526 olika fågelarter.

– Ni har säkert fått höra hur farliga flodhästar är. Glöm det – kokosnötter dödar fler människor varje år, säger Dave i högtalarna.

Han både kör båten och agerar guide.

Flodhästarna ser onekligen fridfulla ut där de ligger och vältrar sig i vattnet. Bara mamman med sin sju dagar gamla unge rör lite nervöst på sig när vi kommer för nära.

Trots att sjön kryllar av krokodiler är det bara två som behagar visa upp sig. Enligt Dave dödar de omkring tio människor varje år.

– Dom flesta är turister som fiskar längs strandkanten.

Termiterna anfaller!

Det är natt och vi ligger i våra sängar i campingstugan i kustreservatet Cape Vidal, tre mil från St Lucia. Någonting stör min sömn. Det kliar både här och där, men jag intalar mig att det är inbillning.

Rummet är fullständigt beckmörkt och eftersom det varit strömavbrott på kvällen, känns det meningslöst att försöka tända lampan. Det kliar i håret. Jag följer ingivelsen och får två små mosiga kroppar i handen.

I nästa sekund tackar jag gud för att strömmen fungerar. Men ve och fasa! Bevingade termiter kryllar över sängarna och droppar från taket. Maken är helt paralyserad av chocken, men dottern skrattar yrvaket åt de roliga små krypen.

– De är gulliga.

Vår flykt går till bilen där vi tillbringar resten av natten. När receptionen öppnar klockan åtta hänger jag på låset och förväntar mig personalens deltagande sympati. Pengarna tillbaka och ny stuga. Minst!

Men mannen ser på mig med ett överseende leende.

– You’re in the bush now.

Vilda stränder

Någon ny stuga finns inte att få och vi tröstar oss vid havet. Här är så vilt och underskönt att det gör ont i magen. Branta klippor stupar ned mot öde stränder där inga fotspår rört upp sanden.

De jättelika vågorna är lockande men livsfarliga. Det är gott om haj och strömmarna är mycket kraftiga. Vi badar ändå i en naturlig lagun som bildas när tidvattnet drar sig tillbaka.

Tillbaka i stugan lagar vi middag. Personalen har städat bort termiterna som svärmat och sedan dött på plats. Men jag fruktar natten eftersom jag inte litar ett dugg på deras försäkran om att händelsen inte kommer att upprepas.

Ännu en äventyrlig natt i Afrika tar sin början. Resten av familjen sussar sött men jag svettas och vrider mig.

När klockan visar två tuppar jag äntligen av.

Guide/Hluhluwe Umfolozi, Sydafrika

Världsdel: Afrika.

Folkmängd: 48,5 miljoner.

Tidsskillnad: +1 timme.

Språk: Engelska, zulu, xhosa, afrikaans.

Visum: Inte för svenska medborgare.

Valuta: 100 rand = cirka 93 kr.

Läs mer på:

www.southafrica.co.za

www.southafrica.net

www.southafricasweden.org

www.satour.com

Inför resan

Därför: Hluhluwe Umfolozi är en lättillgänglig och familjevänlig nationalpark där du hittar hela ”big five”. 20 minuters resa därifrån kan du bada vid vita havsstränder i dykorten St Lucia och se flodhästar vid Lake St Lucia. Kustreservatet Cape Vidal är vansinnigt vackert och erbjuder härliga badstränder och utmärkt fiske.

Bästa tid: Hit kan du åka sommar som vinter. Klimatet är subtropiskt. Medeltemperatur på vintern är cirka 20 grader dagtid och på sommaren cirka 40 grader. Mesta regnet faller under sommarhalvåret, september till april.

För vem? Barnfamiljen. Men släpp för all del inte ungarna ur synhåll i Hluhluwe Umfolozi, de vilda djuren kan dyka upp var som helst inom parkområdet. Bilturerna i parken blir aldrig långtråkiga då det är gott om djur. Fina rastplatser med toaletter finns vid utkikspunkterna.

Åka hit & runt

Paketresor: Flera arrangörer har rundresor i Sydafrika som också omfattar Hluhluwe Umfolozi, däribland Temaresor, Tour Africa och Sydafrikaresor. Prisexempel: 22900 kr för 15 dagars rundresa i Sydafrika och Moçambique, varav tre dagar i Hluhluwe och St Lucia med Kenzan tours

Fler förslag på paketresor till Sydafrika här!

På egen hand. Flyg till Johannesburg eller Kapstaden ofta från cirka 6000 kr t/r. En direktlinje från Johannesburg till Hluhluwe är planerad, i dag är närmaste flygplats Richard Bay, dit South African Express flyger från Johannesburg. Ett alternativ är att flyga till storstaden Durban 25 mil söderut längs kusten och ta bil därifrån.

Bo

I Hluhluwe Umfolozi: En stuga med sju bäddar (tre sovrum) i Mpila camp kostar 315 kr/person för vuxna och 150 kr för barn 3–12 år. I priset ingår en kock som kommer och lagar middag av din medhavda mat.

Ett något enklare alternativ är att hyra en stuga för fyra för 200 kr per vuxen och 100 kr per barn. Då lagar man maten själv. Tel +27 39 973 25 34

Hotellyx och stor restaurang finns på Hilltop i Hluhluwe. Det kostar omkring 1 400 kr per person och natt för vuxna i dubbelrum. Tel +27 39 973 25 34

I St Lucia: På BiB’s Bed and Breakfast i St Lucia kostar en sovplats cirka 120 kr per person och natt. Tel +27 35 590 10 56

Ingwenya Lodge. Lägenhet, självhushåll för 330–1 150 kr per natt. Tel +27 35 590 11 41

I Cape Vidal: 1 180 kr för en stuga med fyra bäddar. Tel +27 218 723 210

Äta & dricka

I Kwazulu Natal äter du på restaurang för omkring halva priset jämfört med i Sverige. I Hluhluwe Umfolozi och Cape Vidal gäller medhavd mat.Mataffärer saknas, däremot kan man köpa bensin, film och souvenirer.

I St Lucia inmundigas med fördel färsk fisk ”the catch of the day” på exempelvis Fishy Pete´s.

I övrigt finns en rikt utbud av restauranger i alla prislägen.

Göra & uppleva

I Hluhluwe Umfolozi rekommenderas en nattlig jeeptur till lejonen.

Upplev flodhästar och krokodiler på nära håll på Lake St Lucia.

Titta på valar och sköldpaddor. St Lucia är ett dykparadis där det erbjuds kurser från nybörjare till avancerad.

I Cape Vidal strövar man längs den hisnande vackra strandremsan. Bra fiske!

Se sköldpaddor lägga ägg

Isimangiliso ligger i Maputaland, nära Zululand. Naturreservatet finns på Unesco:s världsarvslista sedan 1999 och anses unikt på grund av sina fem ekosystem. Längs med den 280 kilometer långa kusten finns korallrev, stränder, skogsklädda dyner, floder och sötvattenssjöar, varav Lake St Lucia är den största.

Staden St Lucia är utgångspunkt för badutflykter, snorkling, dykning och fågelskådning. På sommarnätter kan man se sköldpaddor lägga ägg på stränderna. Från juni till november passerar valar på sin väg mot Arktis.

Hluhluwe-Imfolozi Park i Zululand är Sydafrikas äldsta nationalpark med 96 000 hektar savann och skog. Här finns alla ”Big Five”: lejon, leopard, elefant, buffel, noshörning.

Dagsavgiften för att vistas i parken är 75 kr för vuxna och 38 kr för barn (3–12 år).

Ladda ner resguide!