Kliv på tåget för det riktiga Indien

Nagercoil Express, Mumbai Mail, Kolhapur–Sahyadri. Tågnamn och destinationer blinkar i rött på informationstavlan på Chhatrapati Shivaji Terminus, en av Bombays järnvägsstationer. I högtalarna talar en kvinnlig röst på hindi och runt omkring mig myllrar det av barn, vuxna, gamla, bärare, tiggare, gläfsande hundar, fåglar, turister, uniformerade skolungdomar, skoputsare och heliga män i oranga kläder.

Tåg är det mest po- pulära sättet att resa i Indien: varje dag kliver 10 miljoner passagerare av och på de 11?000 tåg som stannar på 7?000 stationer runt om i landet.

Krångliga tabeller

Men det är inte så lätt att köpa biljett. Först måste man köa för att få en reservationsblankett, som ska fyllas i rätt. Sedan måste man hitta rätt kassa, köa igen och till sist betala.

Emma Mohlin, 21, från Västerås, står i kön till stationens speciella turistkassa.

–?Jag hade hört att det är ett helt projekt att fixa biljetter här, men det gick ju ganska bra, säger hon och visar sin nyinförskaffade biljett.

Nagercoil Express går från Bombay till Indiens sydligaste spets på knappt två dygn och är en av de längsta linjerna. Men så långt ska inte vi åka i dag. Vi nöjer oss med den tre timmar långa turen till Pune som ligger ungefär 13 mil öster-ut.

Nio olika tågklasser

På indiska tåg finns det nio klasser att välja mellan: allt från luftiga förstaklasskupéer där maten är inkluderad i priset, till vagnar där man får trängas och försöka få plats så gott man kan, ofta får man hänga halvvägs ut genom en öppen dörr.

Fick nog av stöket

Vi valde andra klass med luftkonditionering. Pris: 70 kronor.

Dassi Haimov, 22, från Tel Aviv i Israel, tillsammans med pojkvännen Scott Alexander, 27, från Cardiff i Wales, sitter bredvid oss.

Efter två dagar i stökiga Bombay fick de nog. Nu ska paret ut på landsbygden för att ta det lugnt.

–?Vi ville faktiskt resa i den allra billigaste klassen men de bokade oss här i alla fall. Fast det kostade ju nästan ingenting ändå, säger Dassi Haimov och klappar på det knallblå galonklädda sätet.

Nyfikna

För den som reser ensam är tågresan ett bra sätt att träffa människor. Massvis av europeiska backpackers syns i vagnarna och de indiska medpassagerarna är ofta nyfikna och pratsamma. Är man hungrig eller törstig är det inte något problem.

–?Chai! Coffee!

–?Fruitsalad! Ice cream!

–?Peanuts! Dosas! Pakoras!

Det är knappt tyst en sekund mellan ropen från de uniformerade försäljarna som går fram och tillbaka i tåget. På riktiga långresor kan man få både hemlagad frukost, lunch och middag serverad vid sin plats.

Även om man inte orkar åka tåg genom hela Indien, är det värt att offra några timmar för upplevelsens skull. Dessutom är Bombay som vackrast sett från tåget i gryningsljuset.