En morgon ovan molnen

Vulkanvandring på Indonesiens öar – storslaget, omväxlande och vackert

”Solen färgar molnen ljusrosa och lyser sedan direkt på oss. Det blir inte direkt varmare men vi slappnar ändå av och njuter.”
Foto: Edy Purnomo
”Solen färgar molnen ljusrosa och lyser sedan direkt på oss. Det blir inte direkt varmare men vi slappnar ändå av och njuter.”
RESA

När solen äntligen går upp har vandringen redan pågått i flera timmar.

Från toppen av Rinjani, 3 726 meter över havet, sträcker sig det dramatiska landskapet flera kilometer åt varje håll.

Följ med Eva Atterlöv Frisell uppför den näst högsta vulkanen i Indonesien.

Lite nasi goreng kanske?
Lite nasi goreng kanske?

Klockan är två på morgonen när jag hör våra guider göra i ordning frukost.

Det varma citronteet värmer gott. Jag har inte sovit en blund och känner mest lättnad över att få komma iväg. I dag är det dags, nu ska vi upp på toppen av Lomboks högsta berg, Rinjani.

Vi har sovit i tält på drygt 2 600 meters höjd och har nu en dryg kilometer i höjdmeter till toppen. I skenet från guppande pannlampor ger vi oss av. Till höger om mig är det olustigt svart ner mot den kratersjö som breder ut sig 600 meter under oss. Till vänster sluttar den yttre sidan av vulkanen brant och vi skymtar några få ljus genom molntäcket.

Ovanför oss lyser hundratals stjärnor från en svart himmel. Jag svettas trots att kylan biter i ben och händer men fortsätter uppåt, envisare än en åsna.

Granne med Bali

Vulkanen Rinjani reser sig på den vackra ön Lombok, som ligger öster om mer berömda Bali. Området liknar ett bergsmassiv eftersom dess ovala krater sträcker sig sex respektive åtta kilometer i diameter och omsluter en djup kratersjö. Det dramatiska landskapet som formats av våldsamma utbrott och erosion utgör i dag en av Sydostasiens bästa vandringar.

I går började jag och fotograf Edy vår vandring och träffade det franska par som skulle blir vårt sällskap under fyra dagar. Lauren Biron och David Danon hade valt några dagars vandring mitt i två veckors solsemester. Som hjälp på vår vandring har vi en grupp män som bär vår campingutrustning och mat. De är tunna men starka män av sasak-folket från byarna nära vulkanen. I flipflop-sandaler balanserar de tunga bördor på ok av bambupålar uppför de branta och ojämna stigarna.

Vår guide Jul visade sig vara en glad och social ung man som känner varenda bärare och guide. Han kommer från byn Senaru och har bokstavligen vuxit upp på Rinjanis sluttningar.

– Jag var tolv år när jag första gången gick upp på Rinjani. Sedan dess är jag nog en riktig bergsmänniska, förklarar han.

Lätt – till en början...

Första dagens vandring var enkel till en början, men frampå eftermiddagen kämpade vi med en brant stig som ledde oss till kanten av vulkankratern. Nu kunde vi för första gången se dess taggiga, branta bergssidor. På botten av kratern bredde den blåskimrande sjön Segara Anak, Havets barn, ut sig.

Ur sjön reste sig ytterligare en vulkan, Gunung Baru – Det nya berget. Vyn var både vacker och lite overklig, som en gigantisk arena fylld med vatten.

När jag nu, dagen efter, fortsätter upp mot toppen minns jag Juls ord:

– För att gå upp på Rinjani behöver du inte ha en stark kropp men du behöver ett starkt huvud.

Spurten är jobbig

Det visar sig vara väl valda ord eftersom sista biten upp till toppen är extremt jobbig. Det blir inte lättare av att stigens små lavastenar ständigt får mig att rulla ett halvt steg neråt, som att gå på små rullande timmerstockar. Jag svär och skrattar om vartannat, och flåsar rejält på den höga höjden.

Till slut ljusnar himlen och toppen blir svagt synlig. Några pannlampor har slutat guppa eftersom dess ägare nått toppen och nu inväntar soluppgången. Det ger mig den sista kicken för att ta mig upp.

Väl uppe på toppen ligger molntäcket kompakt längs den yttre sidan av vulkanen. Det omsluter oss som ett duntäcke och avskärmar oss från resten av världen. Vi tittar ut över skapelsen – vilken känsla att ha 360 graders vy av moln som bara bryts av topparna från andra vulkaner!

Vid ekvatorn – och fryser

Västerut ser vi Agung på Bali och öster om oss reser sig Tambora på ön Sumbawa. Det är vackert och fridfullt, nästan högtidligt. Trots att vi är nästan precis vid ekvatorn är det rasande kallt och Edys händer är så stelfrusna att han har svårt att ta bilder.

Efter några minuter visar sig solen vid horisonten. Den färgar molnen ljusrosa och lyser sedan direkt på oss. Det blir inte direkt varmare men vi slappnar ändå av och njuter. Plötsligt är gårdagens slit borta och nattens svordomar glömda. I stället är vi en grupp människor som njuter av att få starta dagen ovanför molnen.

Vägen ner tar längre tid än väntat. Vi kanar, småspringer och går. Några sätter sig ofrivilligt på baken och sätter igång ett ras av lavastenar.

Efter någon timmes vila vid tälten, lite mat och varmt te, är vi redo att fortsätta ner i vulkankratern.

– Nu kommer vi till den del där flest olyckor sker. Det gäller att gå sakta och försiktigt. Ingen får gå före mig! varnar Jul.

Svåra utbrott

Det är brant nerför och dimman gör att vi bara ser ett tiotal meter framför oss, men i jämförelse med den slitsamma morgonen förvandlas vandringen nu till ett rent nöje.

Indonesien är inte särskilt känt för sin vandring men här finns något för de flesta som inte är rädda att röra lite på sig. Det finns vandringar genom vackra risfält, frodiga kaffeplantage och till avlägsna byar utan bilvägar. Landets hundratals vulkaner bjuder på utmärkta vandringsleder, även om de som fortfarande är aktiva kräver lite extra förberedelser och rätt information.

För Indonesien är vulkanerna både en välsignelse och förbannelse. Hundratusentals människor bor nära vulkaner, eftersom marken där är bördig. Men de lever under ständiga hot om utbrott av dödliga gaser och vulkaniska lerflöden.

Indonesien har drabbats av några av de största och mest dödliga utbrotten i historien. 1815 sköt till exempel vulkanen Tambora så mycket stoft till atmosfären att jordens medeltemperatur sjönk två grader och orsakade missväxt på norra jordklotet.

Lockar turister och pilgrimer

Med sina 17 500 öar är Indonesien ett land av kontraster. Inte långt från stränderna finns täta regnskogar och höga berg. Någon timme utanför städerna ligger historiska tempel. I Lomboks fall är det främst Giliöarna som dragit till sig besökare. Utan andra fordon än häst och vagn erbjuder de tre små öarna vita stränder och dykning i världsklass. Lomboks sydkust är känd för sin surfing och har bland annat lockat till sig en svensk surfskola.

Till Rinjani kommer dock inte bara utländska turister utan också pilgrimer från både Lombok och Bali. Vulkanen anses vara helig och kratersjön en hemvist för gudar. Pilgrimer placerar offergåvor på vattnet och badar i de varma källorna som sägs skölja bort krämpor och sjukdomar.

När vi kommer till de varma källorna sent på eftermiddagen ligger hela området insvept i moln och dimma. Ångande varmt vatten rinner ur bergssidan och fyller på en handfull små bassänger. Bredvid en av dem sitter en grupp med äldre och yngre män på huk och bakom dem steker en man fisk över en liten eld. De har gått till fots från sin hemby och ska enligt traditionen stanna under fem dagar.

– Vi brukar komma hit till Rinjani en gång per år för att bada i de varma källorna, berättar en av männen med ett rynkigt och vänligt ansikte.

– När vi kommer hit går vi inte på samma stigar som ni turister. Vi har våra egna stigar, säger en annan och ler lite klurigt.

Ömmande ben

Senare berättar vår guide Jul att de inte bara är här för att bada utan också för att offra till gudarna. Men det är något som de aldrig skulle tala om.

– Det här är inte en del av någon speciell religion, utan snarare en del av våra traditioner. Just därför kommer också människor hit med alla religioner, både muslimer från Lombok och hinduer från Bali, berättar Jul.

För tillfället glömmer vi dock bort alla traditioner och myter när vi sjunker ner i de ångande varma källorna. Två dygns svett och damm flyter bort i vattnet och värmen gör underverk för våra ömmande ben. Det är märkligt tyst runt oss, som om dimman skyddar oss.

När jag kryper ut ur tältet nästa morgon ser jag solen sakta lysa upp Rinjanis kraterkanter. Runt sjön finns ytterligare en handfull tält och några män som fiskar. I dag bär det av uppför igen, längs den nordvästra kanten.

Landskapet byter skepnad

Molnen drar sakta in och om bara några timmar kommer toppen att vara helt dold. Men ännu bjuder Rinjani på en perfekt vy och det är svårt att frammana bilden av häftiga utbrott som den nya vulkanen haft så sent som 2004.

På vägen upp möter vi grupper av Lombokbor, kvinnor och män, unga och gamla.

– Nästa månad kommer det att vara extra mycket människor eftersom det är ramadan, fastemånaden. De populäraste månaderna är annars juni, juli och augusti men själv vandrar jag helst i maj då få människor kommer hit. Då är det grönt efter regnen och inte så torrt som nu, berättar Jul.

På andra sidan kraterkanten är luften plötsligt så fuktig att vattendroppar faller på oss när vinden blåser i träden. Det karga landskapet byts till tropisk regnskog som är så tät att solens strålar knappt lyckas bryta sig genom lövtäcket.

”En prefekt mix”

Det är dags att slå upp tälten för sista natten och våra guider och bärare lagar middag i stora wokpannor över öppen eld. Den nasi goreng de serverar smakar utmärkt. När jag passar på att fråga fransmännen varför de valt Rinjani framför stränderna börjar David Danon gapskratta.

– Jo, du förstår, en av oss gillar fina hotell och en av oss som gillar vandringar. Så vi fick planera lite av varje, säger han.

– Än så länge har det varit en perfekt mix, fyller Lauren Biron i.

Hon är den som föredrar vandringskängor framför alltför många dagar på stranden. Lauren har vandrat en hel del i Europa och bestigit högre berg än Rinjani.

– Men Rinjani är svårt för det är brantare än de flesta berg i Europa. Fördelen är att vandringen är fantastiskt varierad, både landskapet i sig och typen av vandring.

Sköna vattenfall

Nere vid foten av hela vulkanmassivet når vi byn Senaru. Tröttheten kommer ifatt så snart jag sätter mig men innan vi lämnar området badar vi i ett av de höga vattenfall som forslar Rinjanis vatten vidare.

Tillgång på vatten och bördiga marker är bara ett par exempel på varför Rinjani är så viktig för Lomboks invånare. Dessutom tillkommer besökarnas pengar som sipprar ner via bärare, guider och lokala affärer till de familjer som så väl behöver extra inkomster.

Men kanske är ändå Rinjanis betydelse som en helig vulkan viktigast av allt eftersom den ger människor en möjlighet att föra sina traditioner och myter vidare.

FAKTA

3 andra vackra vulkanvandringar

Etna, Italien. Vandra upp till toppen av den aktiva vulkanen Etna, där det pyser och ryker ur flera kratrar. Vulkanen får utbrott var femte år och den växer efter varje utbrott. Så se upp när du är uppe på toppen ...

Tongariro crossing, Nya Zeeland. Vandra dig svettig mellan klarblå svavelsjöar och röda kratrar. Här kan du bestiga vulkanen Mount Ngaruhoe, även känt som Domedagsklyftan i Sagan om Ringen.

Teide, Teneriffa. Spaniens högsta berg är vulkanen Teide. Här finns ett 20-tal vackra vandringsleder, och månlanskapet är en läcker kontrast till playorna i söder.

3 vulkanfakta om Indonesien

Flera av Indonesiens 17 000 öar bildades av vulkaniska berg och några av dem är så höga som 3 000–5000 meter.

Indonesien har flest vulkaner i världen, totalt över 150 stycken, och majoriteten är fortfarande aktiva.

 Krakataos utbrott 1883 är det mest kända. 36 000 människor omkom. Tamboras utbrott, 1815, är dock det största utbrottet under historisk tid. Vulkanen sprutade upp så mycket stoft i atmosfären att jordens temperatur sjönk och stora delar av världen drabbades av svår missväxt.

Läs mer om vulkaner:

www.volcano.si.edu

volcano.oregonstate.edu

Guide/Vulkanvandra på Lombok

Land: Indonesien.

Världsdel: Asien.

Folkmängd: 3 miljoner (240 miljoner i hela landet).

Tidsskillnad: +6 timmar (+5 på sommaren).

Språk: Indonesiska.

Valuta: 1 000 rupiah = cirka 0,8 kr.

Visum: Svenska medborgare får visum på flygplatsen när de reser in i landet.

Läs mer: www.lombok-network.com

Inför resan

Därför: Vulkanerna har utmärkta vandringsleder och utmanande toppar.

Bästa tid: Maj–augusti. Många vulkaner är stängda under regnperioden december till mars.

För vem: De som gillar att vandra. De flesta vulkaner kräver inte mer än god grundkondition och envishet.

Åka hit & runt

Charter: Ving och Apollo arrangerar charterresor till Lomboks grannö Bali (från cirka 15 500 kr för två veckor på billigaste hotell). .

På egen hand: Du flyger till Bali med exempelvis Malaysia Airlines via Kuala Lumpur eller Cathay Pacific via Hongkong, normalt från drygt 8000 kr t/r. Flyg Bali–Lombok med flygbolaget Garuda cirka 500 kr. Lokalfärja Bali–Lombok cirka 70 kr.

www.garuda-indonesia.com

Bo

Budget: Vill du bo riktigt billigt hyr du privat bungalow på plats. En bungalow med två sängar, myggnät, veranda, badrum och frukost kostar cirka 50–200 kr/natt.

Mellan:Villa Almarik finns fina bungalows med gudomliga snorkelvatten alldeles utanför. Från cirka 500 kr natten beroende på säsong.

Lyx: Sprakande solnedgång från första parkett får du på lyxhotellet Qunci villas. Från 1000 kr natten.

Äta & dricka

Du åker inte till Lombok för maten, men sasakfolket har utvecklat en matkultur värd att pröva. Pröva särskilt Ayam Taliwang – kyckling grillad över kokosnötter.

Frossa i fisk och skaldjur, färskgrillat direkt på stranden.

Tips! Good Heart Café, på Gili Meno, ser mest ut som ett gammalt skjul. Här ska du dricka goda cocktails i den romantiska solnedgången. Kaféet serverar också enkla rätter. Pröva deras vegetariska curry.

Göra & uppleva

Dyk och snorkla! En tre–fyra dagars grundkurs i dykning (PADI Open water) kostar cirka 2 800 kronor och inkluderar fyra dyk.