Vi är i Andorra, pyttelandet i Pyrenéerna vars yta motsvarar bara en promille av Sverige. Här är allt modernare och större än någon svensk skidort kan erbjuda: fem skidorter kopplas ihop med 63 liftar och en av dessa når byn Soldeu.

Där startar den direkt från bygatan, utan morgonköer och med särskilda serviceteam som ser till att barn och nybörjare kommer tryggt ombord.

Fransmän och spanjorer har hittat hit till backarna. Vi hör flamländska, portugisiska och ryska. Men den dominerande gruppen är britter.

All information måste kunna förmedlas på flera språk och skidlärare, liftjobbare och all övrig personal kommer från hela västvärlden.

Andorranerna skulle ändå inte räcka till. Det bor bara cirka 70000 personer i landet, varav endast en tredjedel är medborgare. Resten är utländska arbetare, skattesmitare och företagare, fastän utlänningar inte officiellt kan äga företag.

Andorra siktar på den breda skidpubliken av medelgoda semestersvängare och skidområdet är så pass stort att åkningen kräver viss planering.

Pisterna utgår från en serie jämnhöga fjällåsar, varifrån de böljar ned bland svarttall och ädelgranar. Här kan vi göra härliga carvingsvängar längs breda pister med ordentliga fallhöjder. Det finns också lättåtkomliga ytor för offpist och skogen växer tilltalande glest på sina ställen.

Visst kan det stupa, men sällan farligt. Den riktigt alpina dramatiken nöjer sig med att bilda fond borta i söder och snön brukar vara pålitlig. Även om täckets utseende skvallrar om blåst.

När vi susar ned för backarna i början av april är pisterna i stort sett i prima skick. Säsongsjobbarna muttrar dock om att det tidigare varit minus 20 grader under en hel vecka.

Vi värmer oss med konjak. Spriten är löjligt billig. Inte ens 30 kronor för en grogg. Allt, utom bensin, är skattefritt i Andorra som inte är medlem i EU och som sedan första världskriget förädlat smuggling till shopping.

Tyvärr är shoppingen i byn Soldeu så usel att vi måste dra på utflykt. I närmsta spritbutik säljs två liter Gordon"s Dry Gin för 115 kronor. Ett vodkamärke som vi aldrig har hört talas om kostar bara 19 kronor litern. Vin har ungefär samma pris som hemma. Parfymer kostar 70 procent av priset hemma, likaså elektronik.

Andorra besöks av drygt tio miljoner turister årligen och de flesta stannar bara över dagen. De kommer i bil och eftersom det bara finns en väg genom landet drabbas den lilla huvudstaden La Vella av daglig trafikinfarkt.

Bilismen regerar även mellan skidåkarbyns traditionella gråstenfasader, där trottoarerna är minimala.

Det är förstås inte utan orsak att Sportresor råkar öppna Andorra just i vinter. Flera lågprisflyg slåss om passagerarna till Barcelona, och Sportresor vill testa kombinationen med skidåkning och storstad. Shopping håller på att utvecklas till en nationalsport och biljetter till Henke Larssons hemmamatcher med Barcelona FC är ytterligare dragplåster.

Den andorranska skidbyn Soldeu lockar dessutom med ett nybyggt spa, men framför allt satsar pyttelandet i Pyrenéerna på sin vinterturism. Man vill inte ha fler brittiska noviser på pubkrypning och investerar svindlande summor i nya hotell och liftar.

Andorras speciella kombination av gammaldags lantlighet och effektiv vulgärkapitalism borde tilltala svenskar. Skidåkningen är avsevärt bättre än i våra fjäll och säkerheten imponerar.

Andorra är kanske inte den tuffaste destinationen på skidkartan, men fullt tillräcklig för fem dagar som citykombinationen medger. Dessutom finns det ytterligare två skidområden i Andorra. Det ena, Ordino/Arcalís, är ett fynd som seriösa skidåkare gladeligen byter mot Barcelona när Henke spelar borta.

Men dem som gillar trivselsvängande, shopping, bra boende och gott liv - då är Soldeu ett riktigt bra val.