I Calvados är det äpplen som gäller

Längs franska Cidervägen kan du själv vara med och skörda årets frukt

1 av 2
Yvette har rest från Paris för att tillbringa helgen med äppelplockning.
RESA

Vi lämnar den svenska hösten just när det börjat dra snålt och möts av franska oktoberdagar med skjortvärme.

Här, i Frankrikes äppelträdgård Pays d"Auges, ska vi leva lantliv och hjälpa till med skörden - men också äta och dricka gott.

Landskapet i det normandiska inlandet andas frid. På böljande mjuka kullar strövar svartvita kor, fårhjordar och enstaka hästar. I dungarna av ek, kastanj och lönn frodas kantareller och stensopp. Björnbärssnåren som inramar betesmarker och vägar dignar av svartglänsande bär.

Nere i dalarna porlar bäckar där gärdsmyg och rödhake sjunger som vore det vår. Här och där syns korsvirkesgårdar i svart och vitt, ofta omgivna av äppellundar. Vinodlingar ser vi inte röken av - här är det äpplen som gäller.

I denna lantliga idyll löper Cidervägen, en snitslad bana genom Pays d"Auges, nära den franska Atlantkusten.

Nu är det skördetid med febril aktivitet. Bönder slår ner äpplen med långa stänger, hela familjer kryper omkring och plockar, traktorer brummar fram och åter med kärror fullastade av äpplen.

Längs vägen stöter vi på skyltar med ett äpple och texten "Cru de Cambremer". Det betyder att gården välkomnar besökare. Här kan man få titta på de ofta uråldriga äppelpressarna, insupa dofterna i fuktiga valv med calvadostunnor men också provsmaka och kanske köpa med sig någon flaska cider eller calvados. När vi besökt ett antal producenter inser vi att cider är en dryck som varierar lika mycket i karaktär och kvalitet som vin.

Väljer man att bo på något "gîtes" (bondgårdsboende) eller "chambres d"hôtes" (bed & breakfast) kommer man närmare både naturen och människorna. Man kan också bo hos en ciderbonde och delta i gårdens arbete och måltider under en dag eller två.

Tillsammans med några glada damer från Paris kuskar vi ut till äppelmarkerna utanför S:t-Aubin-Lebizay i en hästdragen kärra. Av äppelbonden monsieur Desvoyes får vi först lära oss hur man slår ner äpplena ur träden med hjälp av en fem meter lång stång.

Det visar sig vara mycket svårare än det verkar. Vi vispar mest omkring, rädda att skada grenarna genom att slå för hårt och vi lyckas bara fälla några enstaka äpplen till marken. Men roligt är det.

Att plocka upp äpplena i gräset är åtminstone ingen konst. Under förmiddagen fyller vi korg på korg under skratt och gemenskap och tömmer i de allt stinnare säckar som står lutade mot trädstammarna.

På någon av Cru de Cambremer-gårdarna kan man också få se hur resten av ciderproduktionen går till.

På logarna reser sig berg av äpplen i väntan på att krossas. Äppelmassan pressas sedan med 400 kilos tryck genom sildukar. Längs sidorna rinner den klara söta äppelsaften ner i ett kärl.

Nu ska äppelsaften jäsa i stora trätunnor i ett par månader. Under tiden omvandlas äpplets naturliga sockerhalt till alkohol men särskilt stark blir aldrig cider, högst fem procent. Cider är en färskvara och går bara att dricka fram till dess att nästa års produktion blir färdig.

Många ciderproducenter bränner också sin egen calvados, en avec döpt efter det franska distrikt där den framställs. Den cider som ska förädlas till calvados får ligga kvar i sin tunna i ett eller ett par år innan den destilleras. Calvados blir sedan, på samma sätt som konjak och whisky, bara bättre med åren. Att smaka en 50-årig calvados är en upplevelse att minnas.

Vare sig man bor och äter hos en äppelbonde eller på någon lantlig krog överväldigas man av den normandiska matkulturen. Räkna med att varje måltid tar åtminstone ett par timmar, fransmännen avskyr att skynda vid middagsbordet.

De flesta rätterna bygger på lokala råvaror: lamm, kalv, fina mejeriprodukter, äpplen, cider och calvados. Rustik mat i kolossala portioner men tillagad med finess.

Mitt i måltiden serveras frusen calvados, "det normandiska hålet" som ska skapa utrymme i magen för huvudrätten.

Måltidsdryck är nästan alltid cider. För den som är ovan blir mötet en överraskning, det här är cider med karaktär, en smula barsk och långt ifrån inställsam.

Att välja mellan äppeltårtan och de lokala ostarna är inte lätt, alltför ofta blir det bådadera. Det hela avslutas som sig bör med ett litet glas calvados.

Med en så gedigen mat- och drycktradition är varje marknad här i Normandie en upplevelse i sig. En av de bättre är den i Beuvron en Auge.

Själva samhället är näpet med korsvirkeshus i rött eller vitt, men på sommaren är här knökfullt med turister. På marknadstorget tronar en äppelpress där de första litrarna äppelmust rinner.

Bland alla stånd doftar det förföriskt från de lokala ostarna med världsrykte; vit camembert, fyrkantig pont-l"èvêque och rostbrun livarot.

- Industriostarna går inte ens att jämföra med våra ostar, påpekar försäljarna.

Här finns andra produkter från ängar och hagar: len grädde, vackra smörberg och crème fraîche i små byttor. Närmare originalet går inte att komma, det var just här den uppfanns. Och smöret härifrån har förärats en egen "Appelation d"Origine contrôlée" - samma kvalitetsbedömning som för exempelvis viner och ostar.

På halstren fräser ett slags lokal blodkorv med äpplen. Men havet är inte långt borta och nu på hösten är skaldjuren som bäst. Husmödrarna tittar, nosar och bedömer de finaste blåmusslorna, de mest välmatade krabborna, de friskaste räkorna eller de ljuvligaste ostronen.

Ett dussin ostron för en femtiolapp är svårt att motstå. Liksom glänsande ciderflaskor från alla Pays d"Auges producenter. Cidern som faktiskt passar lika bra till rätterna från inlandet som till kustens "moules marinées", musslor med pommes frites.

Text och foto: , Ingegerd och Peter Kranz (resa@aftonbladet.se)