Nice à la Matisse

Upplev Rivierans magiska ljus i den franske konstnärens fotspår

1 av 2 | Foto: BARRY MASON/ALAMY
En välpackad picknickkorg och en lugn plats under ett olivträd mitt framför Matissemuseet – skönare sätt att uppleva Nice finns inte.
RESA

NICE

Tusenåriga olivträd, enastående tavlor och unika kapell??

Nyfiket går vi på upptäcksfärd i ett Nice – signerat av Henri Matisse. Och förstår snart att ett skönare sätt att möta våren i Nice finns inte.

Olivträden står tätt framför det ockraröda Matissemuseet, högst uppe på en av Nices kullar, Cimiez. En lätt fläkt från havet svalkar skönt, några farbröder spelar boule i skuggan av olivträden, andra sover siesta på marken.

Det var just vid den här tiden på dagen, halv fem, som Henri Matisse älskade att måla vid fönstret inne i sin lägenhet. Då liksom nu skimrar Medelhavets färger i grönt, blått och silver.

– Det här ljuset både lockade och skrämde Matisse, säger guiden Marie-Pierre Nicola på den vita trappan till Matissemuseet.

Rädd att mista synen

Henri Matisse var rädd för att mista synen. Ofta mörklade han sitt rum, ett stenkast från dagens röda museum som är inrymt i en ståtlig aristokratvilla omgiven av olivlundar.

Henri Matisse bodde på tredje våningen i hotell Régina, samma hotell som Storbritanniens drottning Victoria bott i. Det är en palatsliknande byggnad i vitt dit det bara är några hundra meters promenad.

Här satte den franske konstnären upp sina berömda collage med häftstift på väggarna. I dag är hotell Régina bostadsrätter för Nices mest förmögna människor. Livréklädda män i kappor hindrar oss från att knacka på och fråga om vi får se Matisses lägenhet.

I stället promenerar vi ned till konstnärens sista adress, graven. För att ta oss dit går vi tillbaka uppför Cimiezkullen, genom olivlundarna och under de antika ruinerna. Vi följer pilarna till kyrkogården och snart står vi framför en liten trädgård med röda rosor, lila iris och ett kanske tusenårigt olivträd. Blomdoften ligger tät i den skyddade lunden.

Dog rik och berömd

Här, inbäddad i grönskan, vilar Matisse. Han dog rik och berömd 1954. När han kom till Rivierans huvudstad 1916 hade han det däremot mer knapert.

Matisse bodde då i ett stort, gult hus på Cours Saleya – den sprudlande marknaden nere i gamla staden. Dit tar vi buss 17 från Matissemuseet. Värmen tär på benen.

Cours Salyea är Nices pulserande hjärta. Här på den tredje våningen i 1, place Charles Félix, kunde Matisse se ut över det turkosblå vatten där han tyckte om att ro. Efter några år flyttade han upp till fjärde våningen med balkong.

– När jag insåg att jag varje morgon skulle se detta ljus insåg jag min lycka. Jag beslöt mig för att aldrig lämna Nice, skrev konstnären.

Här målades flera av de fönstermotiv som senare skulle gå till konsthistorien. I dag är det en njutning att slå sig ned i doften av grillade auberginer på någon av Saleyatorgets många uteserveringar.

Överlevde cancer

Och så lär det även ha varit för Matisse själv. Den världsberömda konstnären tog nämligen aldrig tillvaron för given. Under andra världskriget överlevde Matisse cancer. Hans dotter Marguerite och fru Amélie greps av Gestapo. Dottern torterades men lyckades fly när det tåg som skulle ha fört henne till ett koncentrationsläger bombades. Även hustrun överlevde och efter det levde Matisse i Nice med övertygelsen att varje dag i livet är en gåva. Även dåliga dagar:

– Känslan är en fiende först då man inte kan uttrycka den. Och man måste uttrycka den helt och hållet, sa konstnären.

Läs också:

Magnus Falkehed