Klosterberg och härliga stränder gör Parga unikt

1 av 9 | Foto: JANNE EKLUND
Kristallklart och overkligt azurblått – vattnet i vikarna runt Antipaxos ser faktiskt ut så här.
RESA

Jag står med tappad haka vid foten av Greklands märkligaste sevärdhet och svär för att batteriet i kameran har tagit slut: solen är på väg ner och ljuset blir allt vackrare, landskapet byter skepnad och blir allt mer mystiskt.

En klippa liknar Darth Vader från filmen Stjärnornas krig.

Klosterbergen i Meteora saknar motstycke och skyddas på världsarvslistan.

Efter att ha besökt fler än 40 grekiska öar tar jag mod till mig och styr mot fastlandet.

Mitt val blir Parga på den grekiska västkusten.

Byn Parga (i provinsen Epiros) ligger väl skyddad i en vik med klippor och småöar. Det strategiska och svårintagna läget har alltid varit Pargas stora lycka – och olycka.

Läget har gjort staden lätt att försvara men därför också eftertraktad – inkräktarna stod i kö för att inta staden.

I dag står vi turister för invasionen, i stället för kanoner och brinnande olja välkomnas vi av trevliga och leende Pargabor. Byn liknar en amfieteater med färgglada hus, gemytlig hamnpromenad och kanonfina stränder.

Parga med omnejd är, kan jag nu erkänna, Greklands mest idealiska resmål.

Första dagarna lär vi känna Parga: tar badbåt till de fina stränderna i närheten, njuter av utsikten från den venetianska fästningen som ruvar ovanför staden, vandrar genom den märkliga olivskogen till Lichnos beach, slappar med en frappe (snabbkaffe, socker och kall mjölk) och studerar folklivet på hamnpromenaden.

Vi börjar förstå varför så många svenskar återvänder till Parga år efter år, när vi utforskat omgivningarna tar vi också Parga till våra hjärtan.

Vi åker på båtutflykt till öarna Paxos och Antipaxos strax utanför Parga. I en vik i overkligt azurfärgat vatten vid Antipaxos tar vi ett dopp. Båten fortsätter sedan till Paxos där vi följer den dramatiska västkusten med spännande grottor, kalkstensliknande bergsklippor och konstnärligt utformade klippblock.

I en av grottorna, ”Blå grottan”, stannar vi för ett längre dopp.

I den mysiga byn Gaios på Paxos avslutas utflykten med tre fria timmar som räcker för att äta lunch och gå en runda.

Nästa dag hyr vi moped, puttrar sakta söderut, stannar i folktomma små vikar för korta bad, njuter av det prunkande landskapet och räddar en sköldpadda från att bli överkörd.

Målet för dagen är floden Styx där gudinnan Thetis sägs ha doppat sin nyfödde son Akilles för att göra honom osårbar. Men eftersom hon glömde att doppa hälen (som hon höll i) fick Akilles en blotta. Han dog av en pil som träffade hans oskyddade häl under Trojanska kriget och än i?dag kallar vi varandras svagheter för just akilleshäl.

Jag tänker på Akilles när jag själv sätter ner foten i floden: att han inte dog direkt?

Vattnet är så kallt att det värker i hela kroppen. Innan jag ens nått halvvägs över floden har benen domnat.

När jag korsat floden och känseln i benen återvänt, fortsätter vi längs en stig på andra sidan floden tills den tar slut, där går vi (ängsligt) i floden igen. Ju längre upp vi går, desto varmare blir floden, till sist är vattnet så behagligt att vi kan simma några meter.

Vandringen uppför floden blir till ett fantastiskt äventyr.

Det mest spektakulära stycket av floden är den del som rinner igenom Glikiravinen, här är naturen så vacker och uppseendeväckande att våra ögon går i kors.

Hur långt upp man kan gå beror på årstiden, vi promenerar i ungefär en timme och får ge upp när det blir för djupt.

Till sist sparar vi det bästa – klosterbergen i Meteora. Vi far med bussutflykt från Parga en tidig morgon. Jag har rest i många länder och besökt en hel del märkliga platser men ingen kommer i närheten av detta.

Platsen är unik i sitt slag och numera också ett av världsarven som skyddas av Unesco.

Meteora består av ett flertal gråsvartgula, sockertoppsformade sandstensklippor som liknar startklara månraketer. Hur de märkliga klipporna har formats har det spekulerats om länge, men fortfarande är klipporna i Meteora en geologisk gåta.

En ännu större gåta är hur man lyckades att bygga 22 kloster på klipptopparna. De är mjuka med stora sprickor och några av dem, fulla av hål.

Klostren byggdes just här eftersom området är ensligt , här råder en andaktsfull fridfullhet, ytterst få kände till platsen och de höga klipporna låg närmare Gud, ansåg man. En ultimat plats för de som önskade dra sig tillbaka för att leva ett asketiskt liv i ensamhet med bön och meditation. Eremiterna var de som först befolkade Meteora.

På 1300-talet lät munken Athanasios uppföra det första klostret här, han gav det namnet Meteora (i luften) för att han trodde att klippan var en förbindelselänk mellan himmel och jord.

Klostret byggdes på den högsta klippan 613 meter över havet och 413 meter ovanför marknivån.

Hur de pampiga, stora klostren byggdes är inte klarlagt. Det finns flera teorier: en är att människor tog sig upp en liten bit i taget, byggde lite här och lite där, för att till sist nå översta toppen. Många tror att man högg ut avsatser i klippan varifrån byggmaterial hissades upp i omgångar. En annan, mycket roligare teori, påstår att pappersdrakar användes för att flyga upp klätterrep.

Av de 22 kloster som en gång var verksamma i Meteora är sex i drift i?dag.

Vi besöker munkklostret Megalo Meteora (Great Meteora) och nunneklostret Agios Stefanos. Det är möjligt att besöka alla sex på egen hand, men jag rekommenderar starkt en guidad tur för att få svar på alla frågor.

Utflykten är två dagar och inkluderar, förutom Meteora, bland annat en eftermiddag i Zagoria som många anser vara en av de naturskönaste platserna i hela Europa.

Vikosravinen som genomkorsar Zagoria är en av världens djupaste, 900 meter och tolv kilometer lång. Längs ravinen ligger 46 byar, alla unika, många av dem ligger hisnande vackert belägna. Husen är byggda för att smälta in i omgivningarna, många gånger är de omöjliga att upptäcka från håll. Byarna i Zagoria är också vida berömda för de välvda broarna som förbinder flera byar.

En annan höjdpunkt på resan är ett besök i den alpliknande byn Metsovo, berömd för sina goda ostar och fina skidbackar. Hur konstigt det än låter finns här flera skidanläggningar, komplett med liftar och skidskolor.

De sista dagarna i Parga slappar vi på favoritstranden Lichnos.

Utflykten till Meteora har gjort oss både lyckliga och upprymda. Vi är mätta på upplevelsen och har minnen med oss för livet.

Ladda hem Aftonbladets resguider till Grekland

Janne Eklund