Turistgettot har blivit myskvarter

men i Atens upprustade stadsdel Plaka kostar en cappuccino 46 kronor

1 av 2
"Vi atenare kan sitta i timmar på kaféerna i Plaka", säger taxichauffören och Atenbon Dimitrios Vlachogiannos vid ett bord på O Platanos.
RESA

Kan grekerna leva utan sin diet på kaffe, cigaretter och skvaller?

Frågan kommer osökt när vi kryssar fram bland borden på tavernorna i Plaka.

Frågan kommer därför att alla ställen är fullsatta trots att Aten troligen serverar världens dyraste kaffe.

Stadsdelen Plaka, i skuggan av Akropolis, är bättre än sitt rykte som turistfälla.

Den är även rökigare än vad som kan vara hälsosamt ens bara för ett snabbbesök.

–?Här kan vi sitta i timmar. Från att ha varit en turistansamling har de här kvarteren blivit ”grekiska” igen, säger Dimitrios Vlachogiannos, taxichauffören som är vår ciceron.

Vi lyckas få ett bord på O Platanos, en taverna som lever sitt liv som den gjort sedan öppningsdagarna på 1930-talet.

Bordsgrannarna dricker frappe. Det är snabbkaffe, socker och kall mjölk.

Kyparen föreslår frappachino – ingredienserna som ovan körs i en mixer och den tjocka blandningen serveras med isbitar.

Nej, tack. Det blir en cappuccino i stället. Notan dansar in – och jag baxnar. Fem euro (cirka 46 kronor) för en enda ordinär kopp?

–?Visst. Jag är ledsen? det är inte klokt. Vi brukar säga att vi atenare äntligen kan dricka lika gott kaffe som man får i Paris eller Rom. Men här är det mycket dyrare. Kaffepriserna har blivit en politisk fråga i Grekland, säger Dimitrios.

Vid bordet bakom oss dricker två unga par ”Greek champagne” – håll i er nu? så kallas blandningen av det kodasmakande vitvinet retsina och 7-up!

Plaka är Atens äldsta och mest pittoreska stadsdel. Det är lätt att gå vilse i de smala gränderna, men hur man än irrar runt hamnar man till slut på torget Philomousou Etairias. Dags för sen lunch.

Vi styr stegen till närbelägna stadsdelen Pangrati och den klassiska tavernan O Megaritis där varken inredning eller meny har förändrats mycket sedan öppningen 1917.

Här tycks alla känna alla.

Dags för ”ligo apo ola” – lite av allting. Smårätter serveras i en strid ström. Avslutning blir en kycklingkebab. Det känns som om mättnaden ska bestå i minst en vecka. Men en fortsatt långpromenad, en rejäl klättring upp på Akropolis och tillbaka mot folkmyllret i Monastiraki får oss att längta efter ett matställe igen.

Det blir Sigalas.

Alla vägar i Monastiraki bär till Sigalas, en taverna från 1879, som nu omfattar två byggnader på varsin sida av gågatan nästan framme vid metrostationen. Här flockas ö-luffare och backpackers med lokalbefolkning. Lotteriförsäljarna skriker. Några romska småflickor försöker sälja nejlikor. Tiggare jagas iväg av kyparna, men bouzoukispelaren och hans ackompanjerande dragspelare rör sig fritt bland gästerna.

Det här är turistiskt och genuint på samma gång.

Det är ett stycke äkta Aten i de snabba förändringarnas stad.

3 kaféer i Plaka

Ladda hem Aftonbladets resguider till Grekland

Sture Olsson