På Café San Lorenzo börjar en ny arbetsdag ta form. Det är en solig men sömnig eftermiddag. Förutom radioskval och en frustande espressomaskin domineras lokalen av småprat mellan barpersonal och stamgäster som tittat in för en kopp kaffe och uppdatering av den senaste tidens händelser.

– Det som kännetecknar vårt klientel är att alla är sympatiska. Mer än genomsnittet, säger servitrisen Flumena, men förklarar att det är skillnad på sol och måne, italienska för dag och natt.

Vid lunchtid befolkas baren av kvarterets skomakare, bilmekaniker och hantverkare som fortfarande utgör hjärtat i San Lorenzo. Kvällstid gör studenter, musiker och opublicerade poeter entré.

Ruffigt, vackert och billigt

Men känslan av intimitet finns kvar, precis som i resten av grannskapets djungel av barer, och hade det inte varit för den närbelägna stadsmuren är det lite som skvallrar om att vi befinner oss i Rom överhuvudtaget.

Att den italienska huvudstaden har fler sevärdheter än man hinner avverka på en helg är ingen nyhet. Trots det, eller kanske just därför, är det här en väl dold pärla som har få motsvarigheter i övriga Europa. San Lorenzo är ruffigare än Södermalm, billigare än Soho i London och vackrare än Prenzlauer Berg i Berlin.

Centrum för radikala

Det är Roms gamla arbetarkvarter som ända sedan grundandet för över hundra år sedan varit centrum för Italiens radikala. Här åt den kontroversielle filmaren Pier Paolo Passolini sin sista måltid innan han mördades 1975 och sommaren 1943 bombades stadsdelen så illa att flera husfasader fortfarande är halva.

Än i dag sjuder kvarteren av politiskt liv. Under förra höstens massiva studentprotester och universitetsockupationer i Italien var San Lorenzo, med närheten till universitetet La Sapienza, ett självklart centrum för mobiliseringen. Här ligger revolutionen aldrig mer än ett kvarter bort och polisen har för längesedan gett upp kampen mot grafittimålarna.

Cocktails och vintage

San Lorenzo är en pulserande motpol till det katolska och till stora delar konservativa Rom.

Men mer än något annat är det en plats där de unga romarna handlar, äter och roar sig alla dagar i veckan. De senaste årens utveckling och upprustning har gjort området till något så udda som en smältdegel i ordets rätta bemärkelse.

På kvarterets nyare uteserveringar sippar innefolket på cocktails samtidigt som punkarna rastar sina hundar bredvid. Vägg i vägg med verkstäderna ligger trendiga secondhandaffärer och nyöppnade kebabhak.

En utflykt på 20 minuter

Utbudet av barer och restauranger med rimliga priser är den största anledningen att studenter och turister letar sig hit. Men även den gemytliga atmosfären och småstadskänslan gör det väl värt ett besök när man vill hämta andan från Roms alla monument.

Närheten till centrum gör att en utflykt från tågstationen Termini inte tar mer än tjugo minuter till fots.