Kristallklart, Kroatien!

Resa har besökt sommarens nya resmål Pula och Verudela

1 av 5 | Foto: CASPER HEDBERG
Verudela ligger i Istrien, en del av Kroatien som en gång tillhörde Italien.
RESA

Halvön Punta Verudela sticker ut som en knubbig barnhand i det kristallklara vattnet - det blågröna vatten som Kroatien är så berömt för.

Här finns allt en soltörstande turist kan önska sig.

RESA har besökt en av sommarens heta charter-

nyheter. Vi checkar in sent på söndagskvällen i Histria, Verudelas finaste hotell, och konstaterar att våra rum får fyra plus av fem möjliga.

Trots att timmen är sen vill vi se oss omkring. Efter att nästan ha ramlat i en av hotellpoolerna i halvmörkret följer vi de upplysta gångstigarna förbi en folktom marina. Och kommer till sist rätt - en liten hamnrestaurang som förser oss med två svala pivo, kroatiskt öl.

På tv:n visas en fotbollsmatch och mellan männen pågår ett livfullt samtal. Snart blir fotograf Hedberg anlitad som översättare - mannen vill sms:a en bön om förlåtelse och en försäkran om evig kärlek till sin svenska ex-flickvän.

När vi beställer nästa öl bjuds vi på en generöst tilltagen assiett med vitlöksstarka små korvar och peppriga potatisklyftor. Precis lagom som kvällsmat och en perfekt avrundning på kvällen.

En vecka senare, efter en rundtur i Kroatien, bor vi på hotell Brioni, ett snäpp enklare men med flera fina pooler i anslutning till hotellet.

På morgonen går vi nerför trapporna som leder till badklipporna. En pinjeskuggad strandpromenad går runt udden. Vi möter svenskar, tyskar och italienare som tagit sitt morgondopp och är på väg tillbaka till hotellet med handduken över axeln.

Plötsligt börjar det blåsa upp. Vinden är frisk, men det är långt ifrån den fruktade boran, den västliga stormvind som drabbar Kroatien då och då. Ändå lämnar badarna klipporna och söker sig till vikar i lä eller till hotellpoolerna.

Trots vinden bestämmer vi oss för att fortsätta promenaden. Snart upptäcker vi en djup ravin som lockar oss att klättra ner och utforska spännande små grottor.

Vi ser ut över bukten som snart vimlar av segel - vinden har lockat ut seglare och vindsurfare. I en liten grund vik tumlar några djärva badare runt i de kraftfulla vågorna som dånar in.

Vi fortsätter runt halvön och ser att man kan prova på minigolf och lerduveskytte, hyra cyklar eller titta på fiskar i ett havsakvarium inrymt i ett gammalt fort.

Men vi vill uppleva mer. Staden Pula sägs vara charmig. Vi tar bilen de fem kilometrarna in till centrum och hittar lätt stadens främsta sevärdhet - Arena, den välbevarade romerska amfiteatern.

Vi letar oss in i gångarna under arenan.

Här nere i dunklet under jord ekade suckar och stön från de sårade gladiatorerna som fördes hit ner för att dö. Där uppe i solljuset vrålade lejonen i kapp med publiken när nästa kämpe offrades på arenan.

Det är lätt att föreställa sig det blodiga skådespelet för tvåtusen år sedan, med 25000 upphetsade åskådare på stenläktarna.

I dag härskar friden här. En utställning berättar om den fredliga delen av Pulas romerska historia. Halvön Istrien var känd i hela det romerska riket för sin fina olivolja och sitt goda vin. Pula var centralorten där produkterna skeppades vidare. Och än idag retar de mängder av turisters smaklökar.

Pula är en modern stad där trendiga ungdomar rör sig bland historiska monument. I Arena uppträder dagens hetaste artister varje sommar.

Efter att ha provsuttit läktarna i amfiteatern och känt oss som romare för ett ögonblick, går vi mot Giardinigatan. Sedan viker vi av mot Sergiusbågen, en vacker triumfbåge som utgör porten till gamla stan och Sergijevaca, gågatan som leder i en halvcirkel genom de äldsta stadsdelarna till det antika torget Forum och fortsätter i bargatan Kandlerova.

Vi stannar till vid det lilla kaféet Uliks. Där sitter författaren James Joyce i brons vid ett bord. 1904 bodde han i Pula och arbetade som engelsklärare. Pulaborna är stolta över att den store författaren bott i deras stad, och turister vill gärna plåtas ihop med skulpturen.

Sergijevaca är Pulas Västerlånggatan, men lite mindre tingeltanglig. Den öppnar sig mot Forum, det antika torget. Där ligger Augustustemplet, byggt år 2 f Kr som kultplats för kejsaren - makthavare med storhetsvansinne är inget modernt påfund. Här finns Capitolinertemplet tillägnat guden Herkules, Pulas beskyddare, och Dianatemplet som nu fungerar som stadshus. Här ligger också turistbyrån och flera uteserveringar.

Gatan Kandlerova är kantad med små mysiga barer och kaféer.

Restaurang Scaletta, nära amfiteatern, har vi hört trevliga saker om. Det har alla andra också - den är fullsatt. Vi hittar i stället Vespazijan, som serverar rejäla portioner av typisk istrisk mat lagad av ägarens mamma.

Mörkret sänker sig och Kandlerovas barer höjer volymen. På torget Portarata vid Sergiusbågen underhåller gatuartister med facklor och entonig sång.

Tillbaka i Verudela hör vi musik och följer ljudet mot en scen. Vi tittar på glad ompa-ompa-underhållning en stund, men stupar snart i säng.

Nästa dag gör vi ett nytt försök på restaurang Scaletta för en sen lunch innan vi åker hem. Den motsvarar sitt rykte: fisktallriken är utsökt, desserterna fräscha och servicen utomordentlig.

Vi åker mot flygplatsen och sammanfattar. Vill man återvända till Pula och Verudela? Svaret blir ja med två röster mot noll.

Läs också:

Anders Sandberg