Får det vara en sång och en iskall Urquell?

Vackra Prag är fullt av romantik, historia - och öl

1 av 3 | Foto: ANDRES LUNDBERG
Den gotiska Tyn-kyrkan står i skarp kontrast till de övriga pastellfärgade byggnaderna på stora torget i Gamla stan.
RESA

PRAG

Musik, musik, musik. Tonerna flödar i Prag. På torg, gator och broar trängs gatumusikanterna.

Det kan lika gärna vara en symfoniorkester som en fiol, som en flöjt, som en kör. Och vill du gå på konsert behöver du inte leta länge.

På Karlsbron är det trångt. Japaner, italienare, tyskar, fransmän - alla turister verkar vara samlade på Prags äldsta bro. På mitten är det extra tjockt. Folk står i en klunga och lyssnar. Bakom alla människor skymtar en trio. Här står en kontrabasist, en saxofonist och en gitarrist. De spelar "When the saints go marching in" och tonerna studsar över de svartnade helgonstatyerna som kantar bron och ner över floden Vltavas vatten.

Livemusik

Lite längre bort tätnar folkmassan igen. Bakom den döljer sig två blinda kvinnor som med vackra och spröda röster sjunger klassiska körverk.

Vart jag än vänder mig i Prag får jag en musikalisk invit. Utanför krogarna sitter anslag som lockar med "live music - tonight". Det är jazz i stora lass och en del rock som ska få mig att välja just det stället.

På gatorna sticks flyers i min hand, men till skillnad från i Sverige inbjuder de inte till klubbar eller speciella fester utan informerar om klassiska konserter. På en lapp läser jag att jag kan lyssna till stycken av Mozart, Vivaldi, Bach och Händel. Konserten ska hålla på i en timme och äger rum i kyrkan Sv. Martin ve zdi i Gamla stan samma kväll.

Musik i kyrkan

Prags kyrkor används flitigt som konsertlokaler. Överallt hänger affischer, överallt står flyersutdelare och varje dag finns det något för den som är sugen på klassisk musik i sakral miljö.

På stora torget i Gamla stan, Staromestské námestí, har jag tidigare under dagen lyssnat till en hel liten symfoniorkester som ställt upp sig framför en buss. Det är mycket blås och nyfikna förbipasserande har satt sig i ring runt orkestern.

När jag nu kommer över Karlsbron slinker jag in på ölstugan U Svejku för att komma undan horderna med turister. En iskall Urquell med mycket skum har precis ställts framför mig när telefonen ringer. Det enda jag kan säga är: "Kan inte prata nu. Det står en kvinna med en bastuba precis bredvid mig."

Och så drar musiken igång igen.

Nina Jakobson