Startsidan / Resa / Resmål / Europa / Tyskland

Mosel - både vin och vatten

Ta en båttur med hänförande vyer

Cochem, med sitt ståtliga slott, är centrum för passagerarbåttrafiken på floden Mosel, som flyter fram genom sydvästra Tyskland. Cochem, med sitt ståtliga slott, är centrum för passagerarbåttrafiken på floden Mosel, som flyter fram genom sydvästra Tyskland. Foto: anders dybeck

Moseldalens grönska förtrollar. Det är grönklädda sluttningar, gröna druvor och grönt vatten.

Men vinet är vitt.

- Här görs världens bästa viner, säger vinplockaren Fredi, 66, övertygat och stoppar en omogen druva i munnen.

Therése Alhult/text

Andreas Dybeck/foto

V ägen upp bland vinstockarna är brant. För att inte ramla baklänges och falla hundratals meter ner måste vi krampaktigt hålla oss fast i vinplantornas tunna stammar och hela tiden luta framåt. Varje steg uppåt resulterar i att jord och sten rasar ner för sluttningen.

Men så är vinodlingen Calmonte vid Bremm, i sydvästra Tyskland, Europas brantaste. Vinstockarna klänger sig fast mot bergväggen i en stigning som inte är något för den höjdrädde.

Någon svindel lider varken Fredi eller Maria, 65 respektive 66 år, av. De båda makarna bor utmed den 545 kilometer långa floden Mosel och tillbringar en stor del av sin lediga tid här uppe bland vinrankorna. Att vistas i vinodlingen är snarare en njutning för dem.

- Det är skönt att vara här uppe i den friska luften, säger Maria medan hon med flinka fingrar binder upp grenarna med ett snöre av halm.

I 35 års tid har hennes stora hobby varit arbetet med vinstockarna. Varken den tryckande hettan eller den besvärliga klättringen kan ändra på den saken.

- Men man måste vara försiktig, förmanar hon med en blick mot den branta slänten.

För att stå stadigt placerar hon vant ena foten mot vinplantans stam. Arbetet sker snabbt och metodiskt och hon rör sig

obehindrat uppåt, planta för planta. Hennes make följer efter, bärande på en stor kylbox fylld med kalla drycker.

- När man bor så här behöver man aldrig någonsin semester, säger Fredi med en svepande gest mot dalen där floden gör en kraftig sväng.

Och visst - i den här miljön är det svårt att inte komma i semesterstämning. Utsikten är betagande. Långt nedanför oss flyter floden Mosel, inbäddad i lummig grönska. Naturen är andlöst vacker och allt det gröna tycks ha en lugnande inverkan på både kropp och själ.

I vart och vartannat gathörn hittar man vinbarer och i de flesta samhällen

ligger vingodsen på rad. Det här är tveklöst ett paradis för vinälskare.

Men Moseldalen lockar med mer än goda viner. Den som tycker om gamla borgar och slott har definitivt hamnat rätt.

Ett av de vackraste slotten ligger i staden Cochem. Slottet, Reichsburg Cochem, uppfördes ursprungligen under 1000-talet men förstördes vid en brand 1868. Dagens ståtliga slott, med tinnar och torn precis som i sagoböckerna, återuppfördes i mitten på 1800-talet.

Cochem är en förtrollande liten stad.

Varje år besöker över en miljon människor orten som utgör centrum för båttrafiken på Mosel. Här vimlar det av trevliga restauranger och i de många vinkällarna erbjuds du att provsmaka vinet innan du handlar. Det är svårt att avgöra vad som egentligen är en bar och vad som är en affär.

Färden går vidare, söderut längs Mosel. Vi passerar böljande kullar med vinodlingar där perfekta rader av vinstockar klättrar mot solen.

Längs de smala vägarna utmed floden trängs mängder av cyklister. En av dem är Dieter Marten, som är på väg hem till Hamburg - från franska rivieran.

- Det är en sträcka på ungefär 200 mil, säger han och torkar svetten ur pannan. I dag har jag väl cyklat 14 mil.

Det är första gången Dieter Marten besöker Moseldalen, och han gillar det:

- Naturen är jättevacker och man kan cykla utmed vattnet nästan hela tiden. Och här finns gott om campingplatser.

Utmed vissa sträckor längs Mosel finns separata cykelvägar, men längs stora delar av vägen mellan Trier och Koblenz måste cyklisterna samsas med den övriga trafiken vilket ser ganska farligt ut.

På de flesta båtar som trafikerar Mosel går det bra att ta med sig cykeln. På så vis kan man undvika de mest cykelovänliga sträckorna .

Medan Dieter trampar vidare norrut på sin fullastade cykel följer vi Mosel åt andra hållet, till kulturstaden Bernkastel Kues, belägen i mitten av dalen. Hit kommer man för att uppleva gamla, fina byggnader, korsvirkeshus, vindlande gränder och de berömda vinodlarna som ingår i Bernkasteler Ring - en sammanslutning av 35 vingods i trakten.

- Här är helt fantastiskt, tycker Salve Haugaas, 58, från Aarendal i Norge.

Han har hunnit vara i Bernkasteler Kues i nästan en vecka och är full av intryck.

- Kulturen, den gamla bebyggelsen, båtutflykterna, maten och vinet - det är verkligen totalt annorlunda mot hemma.

Ett fulländat besök i Moseldalen bör givetvis innehålla en båttur på floden. Vi väljer att hoppa på en båt i universitetsstaden Trier, i södra delen av Moseldalen.

Härifrån kan man åka ända till Kob-lenz, där Mosel och Rhen möts. Den som väljer att göra så bör dock ha gott om tid. Båtarna glider fram i sakta mak och är ingenting för den stressade.

Runt om på däck sitter avslappnade människor, mestadels äldre, och njuter av det vackra landskapet som passerar revy. Själva blir vi till en början rastlösa, men låter oss snart förföras av omgivningen och lutar oss tillbaka med en glass.

Tillbaka på land tar vi oss in till centrala staden. Efter flera dagar i slumrande byar och idylliska små samhällen blir mötet med Trier en rejäl omställning.

Här bor 100 000 men vid vårt besök pågår en av Tysklands äldsta festivaler, som lockat ytterligare tiotusentals.

Här finns mängder av historiska sevärdheter som ingår i Unescos världskulturarv. Däribland den mäktiga stadsporten Porta Niagra, som är en av de största bibehållna romerska portarna i världen.

När mörkret faller över Trier fylls staden av musik. Det är den tyska popgruppen Gummibears som har konsert vid Porta Niagra inför ett hav av jublande fans. Det känns lite märkligt och passar inte riktigt in i den omgivande miljön.

Vi tar oss bort till gågatan Simonestrasse och det stora torget ett stenkast där-ifrån, där vinaffärer på rad, korsvirkeshus och gemytlig, tysk folkmusik påminner om att vi fortfarande befinner oss i Moseldalen.

Längs hela gatan finns utomhusbarer där vitt vin säljs för ett par tior. Det fina vin-glaset ingår. Att dricka vin i plastglas kommer inte på fråga, inte ens när det är festival.

Är man i Moseldalen så är man.

Therése Alhult
Välj valuta
 
   Loaded...
Jag vill växla
SEK