Aftonbladet
Dagens namn: Helena, Elin
Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Resa / Resmål / Europa / Tyskland

Se upp! I Köln har kyparna makten

Inte lönt att argumentera här

På Irish Pub vid Altmarkt visas det fotboll nästan varje kväll. Här samlas både engelsmän och tyskar. På Irish Pub vid Altmarkt visas det fotboll nästan varje kväll. Här samlas både engelsmän och tyskar. Foto: johan Bäverman

Här dricker man inte öl. Man dricker kölsch.

Och man gör det på ett Brauhaus.

Det är allt du behöver veta för att trivas i kosmopolitiska Köln.

En köbe är ingen vanlig kypare. De serverar enbart kölsch och bjuder inte på någon inställsam service.   En köbe är ingen vanlig kypare. De serverar enbart kölsch och bjuder inte på någon inställsam service. Foto: johan Bäverman

Två smala, höga glas landar på bordet med en smäll.

– Zwei kölsch, två kölsch.

Det är ingen fråga från den prydligt klädde kyparen. Det är ett konstaterande. Försök att förklara att det måste vara någon annans öl, att vi inte beställt än, möts av en suck som svämmar över av prövat tålamod:

– Two beers.

Så är det med det. Och vad skulle vi rimligtvis annars vilja ha, här i solskenet på serveringen utanför ett av Kölns alla brauhaus, om inte öl. Och här är öl lika med kölsch, den lokala brygden som smakar lätt och friskt – ett perfekt sommaröl. Namnet betyder helt enkelt ”från Köln”.

Att beställa in något annat skulle vara en förolämpning. Frågan är om köben, Kölsch-kyparen, ens skulle servera det. Deras uniform med svarta byxor, blå jacka och vit skjorta gör dem nämligen till lite mer än vanliga servitörer. En köbe gör som han vill och säger vad som faller honom in. Vill du ha inställsam service har du kommit fel.

– Jag trodde jag kunde slänga käft efter att ha hängt på engelska pubar sen jag var sexton, men när jag flyttade till Köln insåg jag att jag aldrig skulle få sista ordet mot en köbe, säger Tony Manning.

 

Han är engelsman, men har bott i Köln i många år. Han jobbar i The English Shop, som säljer Marmite och salt och vinäger-chips till britter i tysk exil.

– Engelsk öl är det enda vi inte säljer. Ingen saknar den här!

Kölsch är det enda tyska öl som är namnskyddat. När bryggerier från andra delar av Tyskland ville ha del av framgången och började brygga kölsch fick Kölns bryggerier nog. En lista med krav för att ett öl ska få kallas kölsch togs fram och godkändes av regeringen.

Regel nummer ett är att ölet ska vara bryggt i Köln. Det satte stopp för konkurrensen.

För inte så länge sedan bryggdes ölet mitt i stan. 1890 till 1910 öppnade 33 nya bryggerier inom stadsgränserna. I dag har verksamheten köpts upp av stora koncerner och flyttat till Kölns utkanter.

På Brauhaus Früh, som är det största och mest kända, serveras alltså bara Früh kölsch. På serveringen utanför sitter Martin Jeromin, Philip Frey, Timo Jung och Boris Emmel. De har tagit några dagar ledigt och rest hit från Hamburg. Bordet är fullt av kölschglas.

– Jo, visst ville vi titta på Domen också, men det tog inte så lång tid. Vi kom mest hit för att dricka öl och ha kul, säger Boris Emmel.

Mellan borden springer kyparna, slänger fram öl efter öl från den runda kölsch-brickan med hål för åtta ölglas och ett långt handtag i mitten. Att du vill ha en ny öl till när ditt glas är tomt är självklart. Ölunderlägget har en viktig roll i detta kaos: För varje öl du serveras drar köben ett streck på papprundeln, och nåde den som vågar ifrågasätta antalet när notan ska betalas.

Tidigt nästa morgon är förberedelserna för nästa dags anstormning i full gång. På Breite Strasse står Martin Schatler och hissar ner öltunnor genom källarluckan. Han ser fram emot fotbolls-VM med skräckblandad förtjusning.

– Det blir dubbla pass och extra stora leveranser, men vi kommer vara fler som jobbar förstås.

Mer har han inte tid att säga. Åtta tunnor Sünnen kölsch står på trottoaren och väntar på att slungas ner i krogens ölkällare. Innan kvällen är slut kommer de att vara uppdruckna.

Sara Berggren
Välj valuta
 
   Loaded...
Jag vill växla
SEK