"Man tar alltid en risk - de är inga tamdjur"

Mitt i Everglades träskmarker härskar alligatorerna

RESA

Träskmarker så långt ögat når.

Vi svävar över vass och näckrosor - tills farkostens motor plötsligt stannar och vi blir strandsatta, mitt i alligatorernas rike.

Efter en timmes körning utan skyltar hänger irritationen i luften. Efter att ha vänt, letat och spejat efter skyltarna mot Everglades är vi redo att återvända till Fort Lauderdale. Då uppenbarar sig den lilla bruna skylten och vi hamnar slutligen på rätt väg.

Vi kommer så småningom till Everglades Holiday Park, så långt ifrån stadsjäkt det går och mitt ute på den amerikanska landsbygden.

Biljetterna behöver inte bokas, turerna går hela dagen.

Träskmarkerna sträcker sig likt ett spindelnät över större delen av Florida. Åtskilliga försök att dränera har gjorts i hopp om att kunna utnyttja markerna. Alla har slutat där de har börjat - Everglades består så som det en gång skapades.

Vi hoppar ombord på båten. Vår chaufför Charlie Webb startar de två gigantiska propellrarna som ger ifrån sig ett öronbedövande oljud. Båten svävar snart fram och tillbaka, över vass och näckrosblad. Båten har varken broms eller back, den ena propellern styr båten till höger, den andra till vänster.

Efter fem minuter lägger vi till vid en sliten brygga knappt synlig i vassen.

-Välkomna till Gatorland. Håll er till stigen. Vi har inte även ormar och spindlar här, hörs en skorrig stämma.

Rösten tillhör Dan, en man som vigt sitt liv åt alligatorer och vars solbränna och hår får honom att likna Robinson Crusoe. Han ska visa oss olika tekniker för hur man fångar en alligator. I en inhängnad jäser fem slöa alligatorer. Någon frågar om de är riktiga och får ett skorrande svar tillbaka.

- Följ med in och kolla vetja, säger Dan när han går in genom grinden.

Ingen nappar på erbjudandet.

- De ser dåligt. Deras synfält är liknande hästars, de ser varken bakåt eller framåt. Därför är de inte svåra att fånga, det är bara att smyga upp bakifrån, säger Dan och demonstrerar.

Alligatorn ger ifrån sig ett väsande ljud. Dan släpper taget och klappar djuret på nosen. Den kraftiga käften öppnas och de sylvassa tänderna blottas. När Dan sätter in sin hand i gapet hörs en kollektiv flämtning från åskådarna.

- Han ser inte min hand, men om jag rör honom så slår käftarna igen med en gång.

Han visar genom att sticka in en pinne och på två röda sekunder slår gapet igen med en dov smäll.

Efter en kvart är föreställningen över och det är dags att fortsätta båtfärden.

Vi hinner inte långt förrän en kraftig smäll ljuder genom motordundret. Plötsligt är båten på väg rakt in i en vassdunge. Motorerna stannar och när vi vänder oss om ser vi att det ena propellerbladet är borta. Vi är strandade i träskmarkerna.

Charlie kliver ner från förarsätet och frågar om någon har en mobiltelefon.

- Sist det hände hamnade vi så långt in i vassen att räddningsbåten inte kom fram. Några av passagerarna fick hoppa i vattnet och hjälpa mig att dra ut båten, säger Charlie föga lugnande.

Charlie får tag i kontoret och hjälp är på väg. Under tiden visar han hur man kan äta vassens rot. Han skär småbitar och delar ut. Det smakar ungefär som, ja, sjövatten.

Efter en halvtimme kommer räddningen och inga alligatorer är i sikte. Vi evakueras till båten och färden går vidare. Över nya stråk av näckrosor. Jakten på Everglades vilda djurliv fortsätter.

Det tar inte lång tid innan vi får valuta för pengarna. På en nedtrampad vassplätt ser vi den första vilda alligatorn. Charlie stannar och slänger brödbitar i vattnet.

- Plaskandet får dem att tro att det är fiskar i närheten och de närmar sig ljudet.

Brödbitarna guppar i vattenbrynet och alligatorn simmar bara en halvmeter ifrån båtens reling.

Charlie sträcker ner handen och klappar till på nosen.

Finns det ingen risk att de ger sig på dig?

- Man tar alltid en risk, de är inga tamdjur. Jag har lärt mig att tolka deras beteenden, jag vet när det är dags att dra sig undan. Men säker kan man aldrig vara, svarar han och sticker återigen ner handen till den hårdhudade varelsen nedanför.

- Jag gör det för att de som åker med ska få ut mer av turen. Det blir inte lika spännande om jag bara sitter och pekar på dem.

Passageraren Ron Smith från Fort Lauderdale far fram och tillbaka i båten och videofilmar.

- Det här är så nära man kan komma. Det gäller att passa på, säger han uppjagat.

Vi åker vidare. Charlie lovar att vi ska få se en riktig bjässe. Han har lärt sig alligatorernas favoritställen och snart kommer vi till ett av dem.

Nya brödbitar träffar vattenytan. En gigantisk hanne rör sig snabbt i riktning mot båten.

- Han kan skada mig. Men han vet att jag inte vill honom illa. Det är en ömsesidig respekt, säger Charlie.

När vi åkt ytterligare en stund skriker Ron till. Han har sett en alligatorunge bland träden. Båten vänder och snart ser vi den halvmeterlånga alligatorn som desperat försöker fånga några av brödbitarna. Det går inget vidare, några fåglar är snabbare.

Efter några misslyckade försök att kasta bröd närmare ungen styr båten åter mot hemmastationen. Nöjda och belåtna över att ha fått en inblick i vad träskmarkerna har att erbjuda kliver vi iland.

- Jag hoppas det inte förstörde intrycket när båten gick sönder, säger Charlie något bekymrat.

Passagerarna skakar på huvudet.

- Det var en bonus, svarar vi innan vi lämnar Everglades.

Fakta: Everglades

Hanna Nilsson