Vd Yngve Bergqvist står utanför receptionen till sitt ishotell medan busslaster med turister strömmar in för att göra dagsbesök.

- För 15 år sedan när jag gick här var de enda fotspåren jag såg mina egna. "Ingen vettig sätter sin fot här", sades det. Men jag såg något annat - älven. Och den var så ogjord, säger Yngve Bergqvist.

På 5000 kvadratmeter rymmer hans imperium förutom en kyrka, 60 kalla hotellrum, en pelarsal och en bar. Allt gjort av is och snö. Ytterligare tre isbarer är redan etablerade utanför Kiruna - i Stockholm, Milano och London. Där säljer man drinkar i glas av Torneälvens frysta vatten och målet är ett tjugotal isbarer runtom i världen som ska locka till Sverigebesök.

Ishotellet är en industri som säljer på skönhet, stil och minusgrader. Varje vår smälter hotellet för att sedan byggas upp igen nästa säsong. Det är ett kostsamt projekt som omsätter 110 miljoner och kräver 200 anställda per år. Priset för en natt i en designad svit är 3800 kr.

- Vi måste ta betalt. Prova själv att skriva av ett hotell på fem månader. Men det märks att det inte är för dyrt eftersom antalet gäster hela tiden ökar, säger Yngve Bergqvist.

Vid entrén är pelargången åter uppbyggd, den är det enda rum som återkommer, förutom isbaren. Upplysta av dova olikfärgade ljuskällor ligger rummen utplacerade i dämpade korridorer. I de sviterna har konstnärer fått leka fritt. Det är sälar, Manhattan skyline, en scen för karaoke, kuber, surfingvågor och stjärnhimlar.

- Det känns helt enormt. Det är en förmån att få vara här, att vi har ett sådant rent land, med denna is, säger Anita Sjöberg från Lund, som är här på dagsbesök.

De som ska tillbringa natten här får låna ett vinterkit med skoteroverall, stövlar, pälsmössa och rejäla vantar.

Klockan fem är det dags för incheckningstur. Guiden Linda berättar hur man överlever natten på bästa sätt. Hon lär ut hur man drar upp dragkedjan på sovsäcken och att vi ska andas ut ur och inte in i den för att undvika fukt som fryser. Det känns lite löjligt men ändå lyssnar alla noga. Kylan är ett veritabelt hot som måste avvärjas.

- Är ni nervösa?

Fnitter blir svaret från den medelålders gruppen.

Helene Rosang, med sju år i branschen, är driftsansvarig på det kalla boendet.

- Många gäster är oroliga innan. En del är bara hitsläpade av företaget. De oroas av att det är minusgrader, att taket ska rasa, att luften tar slut, att det inte finns toaletter på rummet.

I början var den typiska gästen medelålders, nu kan vem som helst dyka upp.

- Vi har svenssons som sparat i flera år för att få pengar till en natt till exempel, men också många med mycket pengar, säger Helene Rosang.

Ibland ringer de från flygtornet i Kiruna och meddelar att ett privatplan med besökare har landat utan föranmälan:

- Har ni rum?

När kvällen sänker sig och Isbaren lockar är kravet att klä upp sig lika med noll, så länge kylan bekämpas, med yttre och inre medel. Innanför de renskinnsklädda dörrarna slår en tydlig spritdoft emot oss. Här minglas det stilla till plinkande musik i högtalare och på väggen visas livebilder från motsvarigheterna i Stockholm och Milano.

Jag prövar drinken Aurora borealis i ett glas utskuret av älvvatten. Namnet betyder norrsken och drinken är lysande grön.

De många omslagen från kyla till värme under dagen har tagit ut sin rätt. Man blir yr av en dag i Torneälvsluften och de många intrycken av isande skönhet. Det är dags att krypa till kojs.

Mitt rum är vackert med kritvita väggar av snö i mjuka former och en skulpterad geisha av is vid fotänden av

renskinnsbädden.

Djupt nere i sovsäcken minns jag Helene Rosangs ord tidigare under dagen, att de som avbryter natten gör det ofta på grund av tystnaden.

- Om man aldrig upplevt den blir det väldigt kompakt. I tystnaden möter vi vårt förflutna och våra tankar, en del klarar det inte.

Men här är ju inte tyst, tänker jag. Något dunkar taktfast i rummet bredvid och fortplantar sig i kudden. Så går det upp för mig - det är min egen puls. Högre än någonsin förr.

Plötsligt vaknar jag, varm och svettig under armarna. Guiden Linda har kommit in för väckning med het lingondricka i en pappmugg. Förvånad inser jag att sovit en hel natt i minus fem grader, i mjukisar och t-shirt. Egentligen vill jag bara stanna där jag är och njuta men kissnödigheten driver mig upp. Och så väntar bastun förstås.

Alltsammans är bara så ... coolt.