Elvis hälsar oss välkomna. Skylten, med Kungens namn format i röd neon, möter oss på infarten till Kutens bensin.

Elvis själv hann aldrig hit. Men hans bortgång uppmärksammas med en Elvis-vaka varje år. Gästerna uppmanas då att ta med dansskor och näsduk.

Vi kommer lagom till en annan högtidsdag: ”Marilyn Monroe Death Party”. Det har hunnit bli mörkt när vi kliver ur bilen, men inne i crêperiet lyser det välkomnande.

”Här bodde Wanda Jackson”

För Fårö-turisten – som passerar här på dagen, ser vägskylten med ”Crêpes” och girar in för ett snabbt stopp på vägen mot stranden – är Kutens bensin förmodligen bara ett crêperie med udda inredning.

Men det är så mycket mer.

Bed and breakfast, till exempel. Vi har bokat rum för natten och Valériane Lindholm, 34, en timid och vänlig halvfransyska, visar oss dit. Våra rum ligger en knarrig trappa upp i ett gammalt, nött kalkstenhus på andra sidan vägen. Det känns lite som att kliva in i en excentrisk konstnärs hem.

– Här bodde Wanda Jackson för några dagar sedan, säger Valériane och öppnar dörren till mitt rum – Guldrummet.

Den gamla stjärnan, som brukar kallas Queen of rock’n’roll, lär ha blivit lika förtjust som jag. Blandningen av sirliga möbler, guldfärgade lampor, orientaliska mattor, franska reseböcker och gamla parfymflaskor är lika originell som trivsam.

Nostalgi

Tillbaka till Kutens bensin, och ladan som kallas ”night club”. Där inne har soulorkestern Pica Pica precis fått publiken på fötter. Medlemmarna kommer från Gotland, men blundar man är det lätt att tro att man hamnat framför en svart, amerikansk soulsångerska uppbackad av en hel blåsorkester.

Den lilla ladan är pyntad med allsköns nostalgi: reklamaffischer från 50-talet, rostiga Fårö-vägskyltar, fläktremmar, vinylomslag, en Elvis-pappdocka, en uppstoppad räv och amerikanska bilklockor som stannat på kvart i sex – tidpunkten då James Dean omkom i en bilolycka den 30 september 1955.

Inredningen spretar lika mycket som publiken. Unga, trendiga stockholmare sitter vid samma bord som gamla Fårö-par, Visbyungdomar och medelålders sommar­gotlänningar. För många av dem är ett besök på Kuten ett måste under den årliga Gotlandssemestern. David Hofman Bang, 28, är en av dem.

– Det här är världens bästa ställe, alla kategorier. Det finns inget liknande.

Mötespunkt på Fårö

På gårdsplanen bredvid honom står Heidi Lofthus, 23, och Johanna Lindsö, 25, två sommar-Fåröbor som har växt upp med Kuten.

– Kuten har alltid varit en mötespunkt på Fårö. En gång träffade vi Persbrandt här. Han kom hit med en dansk regissör som stegade fram till baren för att beställa whisky. Han visste inte att på Kuten finns det bara tre saker att välja på: öl, vin och Trocadero.

En annan Kuten-stammis är Göran ”K-märkt” Willis. Han håller ett plastglas rödvin i handen och berättar att Kuten började som en svartklubb, dit man gick för att dricka ljummen öl och lyssna på raspiga vinylskivor.

– Högtalaranläggningen var så dålig att ingen fick hosta samtidigt som vi dansade.

Knatte-knuten

Kuten själv, Thomas Lindholm, ler vid minnet. Han hälsar med ett stort och varmt handslag. Han är nästan två meter lång, har yviga polisonger och långt, grått hår under en sliten cowboyhatt. I?dag har hans gamla svartklubb blivit något som närmast kan liknas vid en temapark, med crêperie, bokantikvariat, bed & breakfast, teater, bilutställning och antikhandel. Och för de minsta finns Knatte-Knuten, en rock’n’roll-skola som går ut på att Thomas ”bankar lite vett i barn som inte vet vem Elvis är”.

–?Jag har fått höra att Elvis skulle knacka på här och be om att få spela om han hade levt i?dag, säger Thomas med ett milt leende.

Klockan har för länge sedan passerat midnatt när publiken kräver extranummer av bandet. Applådåskorna betalar sig. Pica Pica äntrar scenen igen och får ladan att brisera till soulklassikern ”Dance to the music”.

Elvis eller Elsis

Morgonen efter har frukost dukats upp på ett långbord i den lummiga trädgården. Små silverskålar har fyllts med marmelad och på ett sirligt fat lägger Valériane mörka, hembakade bröd.

Innan vi checkar ut tar Thomas oss med på en rundvandring. Han berättar att Elvis-skylten, som hälsade oss välkomna kvällen innan, har utsetts till en av världens tio snyggaste neon­skyltar. Den lyser dag och natt, året runt. Bokstäverna har han satt ihop av en skylt som tidigare hängde ovanför skobutiken Jakobsson & Engström i Visby.

– Jag valde mellan Elvis och Elsis, som är min mammas namn. Det är hennes kärlek som är bränslet till den här verksamheten, förklarar Thomas.

– Jag har skapat allt det här för att slippa bli vuxen, för att få återuppleva den värld som jag växte upp i.

I dagsljuset blir alla detaljer mer synliga. De fina, gamla emaljskyltarna på den vita laduväggen. Den rostiga Caltex-pumpen på uppfarten. Den vackra, gamla jukeboxen inne i crêperiet.

Bilkyrkogård

Thomas tar oss med till bakgården, där han skapat en kyrkogård för gamla bilar. Vi trampar förbi en drös gamla jänkare och en klassisk brandbil som osar av rödbrun rost. Och där: en gammal Fåröbuss som fortfarande har Sudersand på skylten ovanför vindrutan.

– Jag har alltid fascinerats av ett visst förfall. Min dröm är att fylla hela åkern här bakom med rostiga bilar.

Bland bilvraken står en bil som tillhört James Dean, Den Stora Idolen.

– Jag beundrade honom gränslöst när jag växte upp. Jag försökte bli kedje­rökare på grund av James Dean. Men jag blev bara sjuk. Det var en stor besvikelse att jag inte kunde röka.

Marilyn och Elvis i alla ära. Årets stora högtid på Kuten är den 30 september, James Deans dödsdag.

Då samlas alla med en fäbless för krom och rock’n’roll på Fårö igen.

Med dansskorna och näsduken redo.