Australien - en roadmovie på riktigt

På väg mot det stora äventyret

1 av 9
Max och Lasse spanar in Uluru (Ayers Rock) från taket på forden. Den röda klippan ligger mer än 150 mil från närmaste strand mitt i Australiens ödsliga öken. Tar man sig hit kan man ta sig vart som helst!
RESA

Ena dagen svänger vi av mot turkosa vågor som bara väntar på att bli surfade.

Nästa dag vaknar vi till skrattande kokaburror i regnskogen och en tredje kopplar vi av vid operahuset i Sydney.

Det kallas att göra en "Road trip" - och det finns liksom inget svenskt uttryck som fångar känslan lika bra.

Häng med Sofia, Max och Lasse på biltur genom Australien - 1300 mil på 53 dagar. Text: Sofia Tillberg

DAG 1

Vi har förberett oss i veckor och bockat av det mesta på campinglistan. Vårt resfordon - en Ford Falcon herrgårdsvagn -91 för 2300 dollar (cirka 14000 kronor) - köpte vi redan för ett par månader sedan.

Gasen i botten, vi är på väg! Bagageutrymme och baksäten är fullproppade och på taket ligger tre surfbrädor. Lämnade Byron Bay och svängde norrut på Pacific Highway för bara en timme sedan - nu är det dags för lunch vid stranden Cabarita Beach.

Jag sitter i mitten fram, vid min sida finns bror och pojkvän, sjungandes för full hals. Första krisen är redan avklarad. Någon har glömt att packa ner cd-skivorna. Det blir fler saker än luftkonditionering vi får klara oss utan"

DAG 2 Mount Warning

Första riktiga äventyret - vi har bestigit ett berg! Efter två timmars nattvandring genom becksvart regnskog är vi äntligen på toppen av 1156 meter höga vulkanberget Mount Warning - precis i tid för att se solen stiga som en glödande apelsin.

Lasse experimenterar med slutartiden på kameran. Max sitter och njuter av de första solstrålarna - eftersvetten blänker i pannan. I dalgången flyter molnen som en flod ut mot havet. Benen känns som kokt spagetti, men det var värt besväret.

Det här måste vara den vackraste platsen på jorden - vi har utsikt 360 grader och kan se hela kusten från Byron Bay till Guldkusten.

DAG 6 Bundaberg

Har surfat oss upp en bit längs kusten. Den strandtäta Guldkusten och miljonstaden Brisbane passerade vi i en hast. Där var för stressigt - för mycket folk, trafik och betong för oss. Romstaden Bundaberg har en mer avslappnad atmosfär, vad nu det kan bero på.

Vi går på en guidad tur runt det berömda romdestilleriet - och får ett par gratisdrinkar på köpet.

Själva sprittillverkningen känns inte så lockande (stora bassänger fulla av jästa sockerrör som luktar ruttet) - men den färdiga drycken är inte så dum. Även om den bränner i halsen.

DAG 9 Agnes Water

Östkustens nordligaste surfstrand ligger mellan två pittoreska kustbyar. Här finns inte en enda skyskrapa, men många små sommarstugor och ett par fina campingplatser (vår bjuder på panoramautsikt mot havet). Nej, nu ska jag bada. 27 grader i vattnet, HOT! Och sen väntar svalkande öl från byns mysiga och enda pub nere i hamnen.

Bortsett från myggen - 47 myggbett på vänster arm - finns ingenting att klaga på i denna sommaridyll.

DAG 11 Comet

Har svängt vänster från kusten in mot landet och befinner oss nu i ett betydligt torrare, mer vidsträckt landskap.

Här finns inga turister, utom vi, men massor av grova kolgruvsarbetare. Jorden är roströd och flodgångarna längtar efter regn. Max premiärkör i vänstertrafik. Vägen är rak och det går fint. Förutom att hålla siktet mot horisonten behöver han bara koncentrera sig på "outbackhälsningen" - den glada vinkning som alla mötande bilistvänner utbyter.

Oj, nyss fick Lasse syn på resans första känguru - en påkörd stackare i vägrenen.

DAG 13 Mount Isa

Svetten lackar våra kroppar och fötterna har klibbat fast i sandalerna. Efter hundratals mil av ingenting har vi hamnat mitt i en smältdegel. Här blir det att springa mellan poolen och den luftkonditionerade mataffären om man vill få någon svalka.

Trots outhärdligt klimat och avsides läge har Mount Isa över 22000 invånare från 50 olika länder. Allt här kretsar kring de stora gruvindustrierna.

Vi tyckte vi hade kommit långt innan vi fick syn på skylten mot Darwin. Nu är det bara 1651 kilometer kvar. Puh.

I det heta australiensiska inlandet har vi gjort en ny upptäckt: bästa uppfinningen i brist på luftkonditionering är en våt hatt på huvudet när man kör. Svalkar skönt trots heta vindar.

DAG 16 Darwin

De sista 30 milen upp mot nordkusten har landskapet förändrats. Plötsligt kantades vägen av mogna mangoträd, gröna gräsmattor, palmer och kuperat landskap. Delmål ett är uppnått - Darwin är den största staden på kontinentens nordkust. Den ligger i tropikerna - och vi har just fått vara med om säsongens första monsun!

Därför är vi nu i färd med att flytta in hela lägret i campingköket. Vår värd varnade oss i förväg. Men vi skrattade och tänkte att det nog bara skulle bli en skur. En halvtimme senare simmar våra saker på gräsmattan. Max Fjällräven-tält är det enda som stått pall för skyfallet, inte en droppe på vare sig gitarren eller kläderna. Tur det.

I morgon ska vi hälsa på krokodilerna - norra Australien kryllar av dem. Undrar just hur trevliga dom är.

DAG 18 Kakadu

Svar: Krokodiler är inte särskilt trevliga. Efter att ha sett fyrametersbestar hugga efter döda kycklingar på en krokodilfarm var vi nöjda. Darwins krokodilfarm luktade dy och dålig andedräkt.

Dagens körning har varit som att spela samma bana på ett tv-spel om och om igen. Den gigantiska nationalparken Kakadu, där "Crocodile Dundee" spelades in, är nu full av kala träd och torra buskar, eftersom det är i slutet av torrsäsongen. Men lokalbefolkningen säger att snart blommar torrmarkerna ut i färgkavalkad. Synd att vi missar det. Eller tur, för våtsäsongen innebär översvämningar och lervälling på vägarna. I stället för lerbad har vi bastubad i bilen och utanför dörren råder flugornas rike med hundra miljoner surrande insekter. Max lagar pasta under ett myggnät som han monterat upp mellan ett par träd. Irritationen sjuder i kapp med lunchkoket. Vet inte ens om vi orkar vandra ut till de där aboriginiska klippmålningarna som vi kom hit för.

Vår stackars Ford är den enda som inte gnisslar och gnäller. Tack och lov är vi i alla fall på väg söderut igen!

DAG 21 Uluru/Ayers Rock

Framme vid delmål två - den stora röda stenen mitt i öknen! Numera används det aboriginska namnet Uluru på jätteklippan, men den är kanske fortfarande mest känd som Ayers Rock.

Tittar på årets dyraste soluppgång tillsammans med tusen morgonpigga japaner" 75 dollar (cirka 450 kr) kostade inträdet till nationalparken!

Har lite svårt att njuta av vårt resmål för alla blixtrande kameror, viftande händer och sushibrickor. Men så snart soluppgångens röda färg bleknat och busslasterna avlägsnat sig infinner sig den rätta stämningen. Ska köpa ett klistermärke med texten "We didn"t climb Uluru" - med respekt för urbefolkningen, som mot sin vilja delar med sig av detta vackra, heliga och farliga berg.

DAG 23 Barossa Valley

Efter 400 mil raksträcka har vi äntligen tagit oss igenom den torra, heta outbacken. Förbi uttorkade saltsjöar, döda känguruer, ödsliga bensinstationer, opal-gruvor och övergivna bilvrak, till grönska och hav igen! I vårt racertempo drog bilen 70 liter på 53 mil.

Nu simmar vi lugnt på slingriga vägar som kantas av vinrankor och skyltar som bjuder in till vinprovning. I morgon ska vi prova goda drycker!

DAG 28 Aireys Inlet

Det är inte svårt att förstå varför de döpt den här vägsträckan till The Great Ocean Road. Man behöver inte ens lämna bilen för att uppleva alla sevärdheter.

I dagarna två har vi slingrat oss mellan klippvägg och hav, surfat vackra vågor i Fairhaven samt beundrat "De tolv apostlarna" - tolv spetsiga klippor som sticker upp ur havet utmed den dramatiska kustlinjen.

Lasse har fixat stereon och handlat cd-skivor. Så nu glider vi fram i sällskap av Neil Youngs "Searching for a heart of gold". I kväll blir det pingis på byns surfklubb, ett gäng lokalbor har utmanat oss - "JO Waldner"s friends".

DAG 35 Melbourne

Har gjort stan - Australiens näst största efter Sydney - i ett par dagar. Svårt för oss budgetresenärer att hålla i plånboken när det finns schysta affärer, kasinon, restauranger och pubar runt varje hörn. Tur i oturen så råkade Max få en fluga i sin sushirulle när vi åt middag ute. Det blev en gratis middag! Jag tappade dock aptiten.

Efter rysaren gick vi på en skräckis om blåögda turisters dödliga äventyr i outbacken. Tur att vi passerat öknen!

DAG 37 Saltwater Creek

Nu har vi bytt stadsliv mot bras-tv och känguruer. Har träffat en massa trevliga aussie-kampare som gjort som vi och flytt från stress och kommers över helgen. Känguruerna här är väldigt sällskapliga, i skrivande stund har jag en nyfiken mamma och hennes joey (unge) alldeles intill. De tigger, men australiensarna har talat om att människomat är som dålig snabbmat för känguruer - så av mig får de inget.

DAG 43 Werri Beach

The Surfbusters (det är vi det) har varit i gång sedan gryningen! Laddade med bacon och ägg och sedan var det sol och surf som gällde. Det finns så många strandpärlor utmed östkusten att man skulle kunna stanna i en evighet!

I förrgår såg det annorlunda ut. Då var det full storm med tremetersvågor. I Tathra räddade livvakterna två tyska turister som spolats ner från klipporna, brutit ben och armar samt drivit långt ut till havs. Usch, man ska ha respekt för naturens krafter.

DAG 50

Sydney

Efter ett par dagars vandring i de blåskimrande Blue Mountains har vi slängt oss från vildmark in i civilisationen. Här ligger jag på Manly Beach och bättrar på solbrännan medan Lasse och Max paddlar för sina liv i vattnet - i Sydneys surfmekka är det stenhård konkurrens om varje våg.

Stranden ligger granne med hotell och coola klubbar och här är det bikini och surfshorts som gäller dygnet runt. I eftermiddag ska vi ta färjan (30 minuter) till Operahuset, sedan blir det sightseeing. Sydney är stort - här bor nära fyra miljoner människor - och här finns så mycket att titta på att man blir yr.

DAG 53 Byron Bay

Cirkeln är sluten, vi klarade det! 1300 mil har vi färdats genom detta ofantliga land i en Ford. Vi har svettats, skrattat och skrikit (någon gång). Vi är bruna som pepparkakor, panka och ganska utmattade.

Efter två av de bästa månaderna i mitt liv känns det både vemodigt och underbart att vara framme. Och visst ska det bli roligt att återvända hem till kylan i Sverige. För egentligen är det ju helt fel med 30-gradig värme, kulglass och solskyddsfaktor på vintern. Eller?

Vi som reser

Sofia Tillberg