På alligatorjakt i Amazonas djungel

Bland farliga djur i Brasiliens regnskog

RESA

På en djungelutflykt i Brasiliens regnskog står du öga mot öga med såväl pirayor som giftiga spindlar

Djungeln växer tät på både sidor av vägen.

Plötsligt tvärbromsar chauffören. En ödla med lång grön svans springer rätt över vägen. Kroppen är säkert en meter och svansen minst lika lång.

–?Ska vi grilla honom till middag? skojar vår guide David.

Jag är på äventyr i Brasiliens regnskog – Amazonas.

Resan från djungelhuvudstaden Manaus till lodgen vid Lagoa Mamori (Mamorisjön) är lång.

En halvtimmes taxi, en halvtimmes båtresa, drygt två timmar med minibuss innan det är dags för ytterligare en timmes båtfärd. När vi stiger iland vid den leriga stranden är det ”bara” 15 minuters promenad till djungellodgen där vi ska bo. 15 minuter uppför.

Andfådd försöker jag hålla jämna steg med övriga turister. De inhemska guiderna Fransisco och Marcos har redan sprungit långt i förväg. De har sett piracuru, Amazonas största fisk, och skyndar för att hämta sina harpuner.

Vårt djungelhus kallas ”lodge” och är en stor trästuga mitt i skogen. Ett stort rum med hängmattor tjänar som både matsal, vardagsrum och sovsal för upp till 15 personer. Toaletterna är enkla men det finns rinnande vatten och batterierna räcker till fyra timmars elektriskt ljus varje kväll. Myggnäten som täcker alla fönster gör att alla håller sig inomhus och småpratar lojt vilande i varsin hängmatta.

I programmet ingår två utflykter per dag och denna eftermiddag är det dags att åka på fisketur längs floden. Pirayafiske.

Vår guide Alan förser alla i båten med ett långt bambuspö. Sedan är det bara att agna med små bitar av rått kött och hoppas på turen.

Fast det finns några små knep för att locka till sig de hungriga fiskarna. Fransisco, som har bott hela sitt liv i djungeln, visar hur man plaskar med fiskespöt vid vattenytan.

Jag ler i tron att det är ett skämt. Plaska efter fisken så kommer den? yeah right. Vad tar du mig för? Dum blond turist?

Men Fransisco är helt allvarlig och tio sekunder senare halar han upp dagens första fångst – en liten kattfisk.

Snart plaskar alla med sina spön och fisk efter fisk flyger över våra huvuden. De flesta är för små för att tjäna som middag och efter ett snabbt fiske-lycka-foto åker de i floden igen. Betet är slut lagom tills solen börjar gå ner.

På vägen tillbaka till lodgen ser vi hur delfinerna leker i sjön. Det är rosa sötvattensdelfiner. Som hämtade ur en sagobok med alldeles ljusrosa kroppar. Snabbt dyker de runt båten så att vi knappt hinner skymta mer än något rosa och blankt strax ovanför vattenytan.

Alla lägger sig tidigt och försöker göra det någorlunda bekvämt i hängmattorna.

När jag vaknar börjar det redan ljusna. Solen går upp klockan sex i Amazonas. Så här nära ekvatorn är dag och natt så gott som lika långa.

Efter frukost är det dags för djungeltrekking. Det har redan hunnit bli varmt ute.

– Är det säkert att du inte ska ha långärmad tröja? frågar vår guide Alan och tittar frågande på min t-shirt.

Jag förklarar att jag har med mig en tröja i väskan och sneglar mot termometern på väggen. Den visar 32 grader och klockan är halv nio på morgonen.

Vi hinner gå 20 meter in i skogen innan de anfaller oss. Stora svärmar av mygg surrar runt mitt huvud och biter sig fast överallt. Här hjälper inga myggmedel i världen. Jag kastar på mig min långärmade tröja och fäller upp luvan.

Alan och vår inhemske guide Marcos går först och banar väg med en jättelik machete. Enorma träd och täta buskar slingrar sig om varandra. En bit bort hörs vrålaporna yla. Svetten rinner i pannan och längs ryggraden. Detta är djungeln. Jag skulle aldrig hitta tillbaka på egen hand.

Plötsligt börjar Marcos försiktigt peta med en smal pinne i ett hål i marken. Fram kryper en brun, luden spindel stor som en knytnäve.

– Tarantellan är inte dödlig, men du får rejält ont om du blir biten, säger Alan och greppar spindeln med två fingrar.

När vi återvänder två och en halv timme senare visar termometern 38 grader. Jag är helt slut. Att duscha i kallvatten har aldrig varit skönare.

På eftermiddagen är det dags för båtutflykt igen. Vi går iland på en liten ö för att spana efter djungelns slöaste djur – sengångaren. De är mycket sällsynta och lever högt upp i träden.

– Den ser ut som en blandning mellan ET och en koala, konstaterar backpackern Joel Trezise, från Australien.

Beskrivningen av den lilla, grå, björnliknande varelsen med trötta ögon och långa vassa klor, är slående. Den rör sig så sakta att det är skrattretande då Alan får putta den tillbaka upp i trädet.

Medan mörkret sänker sig över Amazonas gör vi oss klara i båten. Vid horisonten lyser skarpa blixtar upp himlen. Men ovanför oss är det alldeles stjärnklart.

På med myggmedel, långärmade tröjor och fram med ficklamporna. Sen är det bara att vänta. Vi ska på krokodiljakt.

Eller rättare sagt – vi ska spana efter alligatorer, det finns tre sorter i Amazonas. De flesta är ganska lätta att få syn på även dagtid. Men när floden blir nattsvart lyser hundratals röda ögon i ficklampornas sken. De ligger stilla och lurar vid flodkanten.

Vår guide Fransisco riktar ficklampan och paralyserar ett av djuren med ljuset samtidigt som båten smyger närmare.

Jag vågar knappt andas då Fransisco lägger sig på mage i båtens för och lutar sig fram för att greppa alligatorn.

Plask, den dök.

Proceduren får upprepas ett tiotal gånger utan fångst. Men när Fransisco går iland trampar han nästan rakt på en liten alligator som han enkelt plockar upp med ena handen.

Plötsligt händer allt på en gång. Båten stöter mot något i mörkret och ett högt plaskande hörs precis bredvid mig. Jag känner något halt och slemmigt mot mina fötter och ger till ett äkta turistskri. Ficklampan avslöjar en fisk som helt plötsligt hoppat in i båten och landat vid mina tår.

– Håll den här, säger Fransisco och en sekund senare sitter jag med en alligator i händerna.

Jag känner hur den andas mot mitt pekfinger. Samtidigt stöter Fransisco kniven i fisken och deklarerar att middagen är fixad.

När pulsen lagt sig släpper vi tillbaka alligatorn i vattnet och styr båten tillbaka.

Dagen efter är det dags att packa sina prylar och återvända till civilisationen.

På flygplatsen i Manaus träffar jag familjen Johansson från Göteborg. De har bott på en båt i fyra dagar men är lite besvikna på att de sett så få djur.

–Vi såg nästan bara fåglar och ett par alligatorer, säger Maria Johansson.

Jag inser att jag haft tur. Många resebolag utlovar allt från delfiner till apor.

Det som avgör är dels vilket område man besöker, vädret och hur duktiga guiderna är. Men det mesta handlar om tur.

Ingen vet vad som lurar i djungeln.

Över 60.000 läsare röstade på aftonbladet.se. Här är resultatet i klassen Drömresor.

Läs också

Läsarnas favoritresmål 2006AMAZONAS kom på elfte plats i klassen "Drömresor" när över 60.000 läsare utsåg årets favoritresmål

Katharina Brunat (resa@aftonbladet.se)