Hämningarna ryker i Rio

RESA

Jag befinner mig på en central gata i en mångmiljonstad.

Jag har på mig bikinitopp, shorts, fjäderboa och glittersmink.

Och jag dansar samba utan en tanke på hur jag ser ut. Det är karneval i Rio de Janeiro!

Rio får mig alltid att tänka på Lasse Åbergs film ”Sällskapsresan”. Ni minns väl scenen när Stig Helmer och Ole hittar massa pengar i ett knäckebrödspaket och Ole chockat väser: Rio! Han säger det på ett sätt som får staden att låta så farlig, så annorlunda, så vacker… Och exakt så är Rio.

Vackert, farligt och annorlunda

Rio är absolut farligt – med gängbråk, vapen och knarkkungar. Rio är annorlunda – inramat av hav och berg, med ett galet uteliv och kvinnor som ogenerat strosar runt i minimala bikinis på gatorna. Och visst är Rio vackert. På sitt eget sätt.

Själva arkitekturen är ganska ful, men om man tar bergbanan upp till Jesusstatyn eller linbanan upp till Sockertoppen, samtidigt som solen går ner vid Atlantens horisont, bjuds man på en vy som ingen människa skulle ha mage att kalla annat än just vacker.

Världens största karneval

Här hemma förknippar vi ofta den brasilianska staden Rio de Janeiro med karnevalen. Med all rätt. Visserligen firas karnevalen över hela världen och inte minst över hela Brasilien.

Men ingen annanstans tas den på så stort allvar som i sexmiljonersstaden Rio, vars firande är världens största.

Blocko – en lastbil som dansar

En vanlig uppfattning är att hela Rio gungar under karnevalsdagarna. Den är fel. I själva verket gungar det bara där det finns ett bloco – enkelt beskrivet ett folkhav som dansar runt en lastbil med ett liveband på flaket. Vissa blocos är små, andra enorma.

Dag ett kastar vi oss rakt in i Rios största bloco, Bola Preta mitt i city, som har ett svart-vitt tema och upp emot hundratusen besökare. Vi pressar oss fram bland gamla tanter i prickiga klänningar, unga par i matchande outfits, stora kompisgäng i obscena dräkter och högljudda familjer.

Trots att klockan bara är tio på morgonen har uttrycket ”anything goes” aldrig känts mer rätt. Kaninöron och lössnopp? Varför inte? Termometern visar 30 grader, så vi svalkar oss med kalla öl från försäljare med frigolitlådor på magen – vilket naturligtvis resulterar i att vi måste gå på toa. En inte helt lätt uppgift.

Oblyg toalettkö

På McDonalds är toalettkön olidligt lång. Jag uppskattar att den borde ta ungefär en timme. Det tar en kvart. Anledningen? Brasilianskorna är galet oblyga tillika mycket solidariska mot sina medsystrar. Shortsen och trosorna åker ner runt knäna redan innan de kommit in i toalettbåset och behoven uträttar de med öppen dörr, ivrigt påhejade av sina kompisar som skriker ”skynda, skynda” och klappar händerna.

Som sagt, Rio är annorlunda. Och det är jag tacksam för just nu.

Spontana fester

Väl ute på gatan igen har vi kommit ifrån den stora massan. Men det gör inget. I varje gathörn har spontana fester uppstått och vi stannar till hos olika gäng – det ena galnare än det andra. Vi dricker caipirinhas, skrattar och dansar. Det är en overklig upplevelse.

Mitt på ljusa dagen står vi och skakar rumporna ”brazilian style”. För några timmar glömmer vi helt bort vår svenska stelhet och går till hundra procent upp i den mest färgstarka och livsglada fest vi någonsin varit på. Vi fortsätter så i ett par dagar – på bloco efter bloco.

Sambaskolor som tävlar

Har du sett bilder från karnevalen i tidningar eller på tv? Då är det förmodligen från den 700 meter långa arenan Sambadrome Marquês de Sapucaí. Under flera dagar tävlar här olika sambaskolor mot varandra i något som kan liknas en fotbollsliga – med olika divisioner som skolorna kvalat till under föregående karneval.

Dygn som vänds

Vi dyker upp efter middagen, för i sann brasiliansk vända-på-dygnet-anda pågår tävlingen från klockan nio på kvällen till klockan sex på morgonen. På arenans läktare trängs vi med tiotusentals åskådare för att få vara med om en upplevelse ingen tv-sändning i världen skulle kunna göra rättvisa. Inte den här texten heller för den delen.

Omöjlig koreografi

Dansarna är utklädda till shejker, fruktförsäljare och lejon, de flesta näst intill nakna och med så stora plymer på huvudet att det borde vara omöjligt för dem att hålla balansen. Deras energi och glädje är så stark att den nästan går att ta på. Att de lyckas få ihop koreografin med upp till 5 000 personer i varje nummer är ett mysterium.

Ur enorma högtalare dundrar en och samma låt om och om igen, ackompanjerad av dansande trumslagare. Den intensiva samban i kombination med lastbilar förklädda till allt från sagoslott till bläckfiskar och publikens jubel gör det till den mest fascinerande show jag någonsin sett.

Kopplar av på Copacabana

Mellan festandet kopplar vi av på Copacabana. Den mytomspunna stranden mitt i staden är långtifrån någon paradisstrand. Hit går man för att umgås, äta och dricka, visa upp sig och kolla in andra. Att hitta en ledig plats för handduken i den heta sanden är en tuff uppgift och vattnet är smutsigt, kallt och strömt. Första besöket bjuder på en smärre chock. Glöm alla ideal media har prackat på oss om hur en perfekt kropp ska se ut och att man ska köpa bikini efter kroppstyp.

Här samlas tjocka och smala, bleka och gyllenbruna, tonåringar och pensionärer – alla i minimala stringbikinis.

Kvinnliga former viktiga

Vi träffar Lee från England som nu bor i Rio.

– Jag har gått upp tio kilo sedan jag flyttade jag hit. Men jag känner mig mycket sexigare och snyggare nu än jag någonsin gjort. För brasilianarna är det de kvinnliga formerna som är viktiga, inte hur många kilon man bär på, säger hon.

Kan bejaka sin kropp

Det är otroligt befriande! Jag älskar känslan av att man skiter i vrickade kroppsuppfattningar och bara bejakar sig själv och sin kropp. Jag älskar det så mycket att jag köper något som för en vecka sedan hade varit otänkbart: En stringbikinitrosa!

Det ser rätt lustigt ut eftersom min rumpa inte fått en gnutta sol sedan jag slutade bada naken i treårsåldern. Dessutom känner jag mig så obekväm i den att jag tvingar min pojkvän att gå någon typ av passgång bakom mig när jag ska ner till vattnet för att bada.

Så nej, den får nog inte följa med till Tofta i sommar.

FAKTA

Snabbkoll – karnevalen i Rio

När:

5–8 mars 2011.

Resa dit:

Flyg t/r Stockholm–Rio kostar runt 8 000 kronor.

Bo:

Karnevalsveckan blir snabbt fullbokad, så var ute i extremt god tid.

Ett hotellrum i centrala Rio kostar från 1 500 kronor och uppåt per person och natt.

För en säng i sovsal på vandrarhem får du betala från 500 kr per natt.

Många Riobor väljer också att hyra ut sina lägenheter under karnevalen, se tex: rentapartmentrio.com

Tidsskillnad från Sverige:

–3 timmar (–5 timmar vid svensk sommartid).

Ladda ner resguide!

Angelica Hjortholt/text&foto