En erotisk film i svartvitt rullar i entrén. Filmrutorna går lite för snabbt, som på en gammal Chaplinrulle - fast nu är det ett samlag i rutan.

Innanför erotiska museet i stadsdelen Montmartre väntar sju våningar med konst och historia om en enda sak.

Här finns tavlor, trästatyetter och lerfiguriner från hela världen. Asiater och adelsmän, i papier maché, i grupp och med sig själva. Alla pillar de, tar eller tittar på, för religionen, av lust eller kanske tvång. Små japaner i mjukt elfenben ligger knubbigt, nästan gulligt, med varandra, men här finns också en modell av ett stympat kvinnokön och en kopia av ett taggigt kyskhetsbälte.

Inte vulgärt

I högtalarna spelar svängig engelsk musik. I kassan står, sedan premiären 1997, Diof Papa.

– Det är inte vulgärt, det är upplysande. När folk kommit in och sett att det inte är porr så ler de bara. Det är viktigt att se saker man aldrig har sett förut, säger han.

Hälften av alla besökare är utländska. Många kommer i par men de flesta är kvinnor.

– Kvinnor är mer avslappnande och fria i sinnet.

Pinuppor

En trappa upp pryds väggarna av foton från tidigt nittonhundratal i Paris. Suddiga pinupbilder, bordeller, män med cigarrer. Dokument som berättar om att en flaska champagne kostade 20 francs och att de prostituerade flickorna fick procent på försäljningen.

1903 fanns det en registrerad gatuprostitution i Paris med 6 000 kvinnor i ”yrket”. På en skämtteckning står:

”Åh en äkta man? Det vore ju som att ha samma klient varje natt!”.

Nigel Davis, 28, och flickvännen Beatrice Lyde, 27, från Atlanta, är två av få besökare den här kvällen.

I källarplanet finns en interaktiv del där man kan föra en kvinna till orgasm, i alla fall höra ljudet av det, genom att dra en stålpinne längs en anordning. Beatrice Lyde skrattar.

– Hon låter inte riktig! Mer som en ko, säger hon.

I USA har de aldrig sett något liknande.

Det är intressant. Man ser att det finns inget nytt när det kommer till sex i de gamla videorna och skulpturerna, allt är redan gjort, säger Nigel Davis.

Är det pinsamt att vara här?

– Om man har vissa åsikter så kan man nog ta illa upp, men jag har inte det. Man lär sig bara en massa, det är väldigt informativt, säger Nigel Davis.

Beatrice Lyde tycker att det är viktigt att se hur kvinnorna porträtteras.

– Bilderna av de prostituerade visar kvinnor som inte är vackra, men som ändå är prostituerade. Bland de små figurerna är alla kvinnorna objekt.

Störst intryck gjorde kyskhetsbältet.

– Det visar verkligen hur vår sexualitet har varit förtryckt. Det är hemskt vilken makt de som använde bältena hade, säger Beatrice Lyde.

Lustens kvarter

Musée de l’Erotisme ligger bara hundra meter från bröst- och bensprattelkabaréernas högkvarter: Moulin Rouge.

Längs hela Boulevard de Clichy blinkar neon från olika lustshoppar.

Finns det fortfarande prostitution här?

– Mycket mindre nu än förr, säger Diof Papa.