Från rebell till överspänd typ

RESA

Jag tror att Sverige är ett av de länder där tonåren sträcker sig över längst tid. Man börjar som pre-tonåring i midjekort rosa tröja i nioårsåldern, betar av puberteten och gymnasiet och borde sedan vara så gott som vuxen. Men icke! Då flyttar vi in i kollektiv (inte av samma ideologiska skäl som våra föräldrar, utan för att det är den enda rimliga boendeformen när lägenheterna är få och hyrorna höga). Vi pluggar planlöst, ströjobbar och luffar runt i världen och väntar på att bli träffade av blixten och drabbas av insikt om vad vi vill göra med våra liv.

Plötsligt är man vuxen och förstår inte när det hände. Att det har hänt blir uppenbart när man äter middag på en femstjärnig hotellrestaurang och tycker att "lite lyx hör till". Mitt i dissektionen av en kräftstjärt stelnar jag till. Hur hamnade jag på supé på Hotell Astoria i Ryssland? Jag var ju rebell!?

"Hur hamnade jag på supé på Astoria i Ryssland?"

Jag tänker tillbaka på tågluffarna när jag var tonåring. Jag och bästisen sparade ihop 2 000 spänn som reskassa för en månad och tyckte att vi var rika.

Recept för att göra en höjdarresa år 1992:

100 gram Byta tågsäte 10 gånger på 20 timmar eftersom man är för snål att lösa platsbiljett för 50 spänn.

3 dl Svälta.

1 matsked Smuggla rumänsk flykting under sätena i kupén (jo, det har faktiskt hänt mig).

500 gram Sova på tågstation och träffa alla man inte vill möta en mörk natt (snuskhumrar, knarkare, idioter och slutligen de värsta av dem alla: väktare som kör bort en).

1 liter Tälta.

3 matskedar Åka fast i tjeckisk tunnelbana för att man inte har löst biljett och misslyckas kapitalt med att blidka kontrollanterna med sin svenska tonårscharm.

1 tesked Besöka Christiania i Köpenhamn "för att det är så mysigt!".

1 milliliter Bära illaluktande kläder - lämna in tvätten är för dyrt och jag kan inte handtvätta. Kläderna luktar surt efteråt.

15 liter Förfasa sig över hur höga krav andra överspända typer har på sin resa när det bara är att dra iväg med 2 000 spänn på fickan och få njuta av allt ovanstående. Svära på att man aldrig ska bli sån.

Recept på en lyckad resa år 2002:

Vara en "överspänd typ" som vill bo bra, äta gott och lukta rent.

Köpa det man tycker om och vill ha med sig hem.

Gå omvägar för att slippa Christiania eftersom det är "sånt irriterande flum" där.

Ha utläggningar om hur skönt det är att slippa sova på tågstationer.

Hur blev jag sån här? Är det för att jag plötsligt fick råd att göra annat än att lifta och luffa? Eller är det helt enkelt så att marknaden blir mättad - när man har sett 100 lopphotell vinner man ett pris; att få bo på bättre resten av sitt liv?

Det kan inte förnekas att det är bekvämare. Men i denna takt dröjer det ett decennium till så har jag blivit en turist som åker till samma hotell på samma charterort samma månad varje år. Same, same and not different. Så man vet vad man får - överraskningar uppskattas inte när man ska vila upp sig och ladda batterierna. Jag tror för övrigt att jag är dömd till ett liv i tristess om jag börjar använda 40-talistuttrycket "ladda batterierna". Gårdet att åldras utan att bli en hopplöst bekväm resenär? Mitt nyårslöfte år 2003 är att inte bli trist turist. Alla som ser mig ladda batterierna vid hotellpoolen får slå mig - ok?

Terri Herrera Eriksson (resa@aftonbladet.se)