Släpp fåfängan - våga vara turist

RESA

När du är rödfnasig och less på att pressa på stranden. När du inte vill ha mer Piña colada. När du har shoppat badhanddukar och askfat med ortens namn och fyllt resväskan med cigglimpor och vodka. Då är det dags att hitta på något annat att göra under resten av semestern.

De Äventyrliga gör oturistiga saker som att bila och följa grusvägar. De Äventyrliga hittar egna ständer - mycket klippigare och blåsigare, men de är deras egna - och provar spännande inälvsmat som knappt ortsbefolkningen äter.

Men varför kämpa i motvind och försöka vara en oturistig turist? Vem har sagt att det är coolare att upptäcka ställen där ingen har varit än att hänga på platser som alla har sett?

Gör tvärtom! Hoppa på bondfångarcirkusen och få ditt livs mest exotiska upplevelse! Köp andelslägenhet, smuggla smycken, begå försäkringsbedrägeri. Köp de usla klockorna som afrikanerna på strandpromenaden säljer. Special price, just for you!

Bli spådd och låt fläta håret. Få en timmes massage på stranden och fixa för guds skull en hennatatuering föreställande en delfin på överarmen när du ändå håller på. Pruta, tjafsa och småprata.

Den som tokturistar lär känna fler ur lokalbefolkningen än De Äventyrliga (att ha "lärt känna lokalbefolkningen" ger många poäng och är något att skryta med på jobbets fredagsfika). Det blir ingen varaktig bekantskap, men hur många bekantskaper i livet är det?

Förlåt. Jag måste backa för att inte få försäkringsbolag och olyckliga innehavare av andelslägenheter på mig. Don"t try this at home! Eller någon annanstans för den delen. Men förstå principen; det är kul att våga vara vrålturist. Du behöver (definitivt) inte köpa en andelslägenhet, men stanna och lyssna på försäljarna som försöker blåsa dig genom att sälja en. Se det som ett nöje. Men glöm inte att hålla huvudet kallt.

Efter att ha rest genom Japan, Thailand och halva Indien och förorättat avfärdat alla erbjudanden (allt från att rida elefant till att köpa Ravi Shankars sitar och åka båt längs Ganges och titta på likdelar som flyter i vattnet) tröttnade vi någonstans vid Taj Mahal på att säga nej.

Vi träffade en norsk gutt som trampat i alla möjliga och omöjliga turistfällor. Han var strålande glad och full av historier. Som den om när han plötsligt och oombett fått en dyr privatchaufför och guide som till och med följde efter honom på bio och sjöng sina egna absurda musikalöversättningar från hindi till engelska i guttens öra.

Avundsjukt bestämde vi oss för att ändra strategi. Det var som att ropa "Sesam öppna dig" vid rätt port. Det finns ingen bättre plats att vara bondfångad turist på än i Agra utanför Taj Mahal.

Vi blev skjutsade hit och dit, fick fika med indiska maffiosos och erbjöds att fejka sjukdom och begå försäkringsbedrägeri tillsammans med Doktor Dutta (!), smuggla mattor och smycken mot att lämna en pant på ett antal tusen (tricket är att man kommer hem mycket fattigare och med värdelösa smycken och mattor i bagaget).

Vi nappade inte på något men fick några dagars gratis underhållning. Resten av resan gick i samma anda. Vi red skabbiga kameler, fick pedikyr och hyrde risiga moppar. Det hela var underbart befriande.

Efter att ha varit blasé i många år har jag börjat byta stil. Dags att sluta snobba. Det är dags att våga vara den turist man faktiskt är.

Jävlar vad kul det är!

Terri Herrera Eriksson (resa@aftonbladet.se)