Jag önskar mig idiotsäkra restips

RESA

Det går trender i allt. Även i resereportage.

Ena året är det Europas huvudstäder som gäller, nästa år ska vi upptäcka Thailand. Nu senast har det varit mycket "Resa med barn". Toppen, tycker jag som både är frilansare och mamma. Här kan jag vara framme och erbjuda mina tjänster.

Men oss emellan - jag tycker inte att det är särskilt svårt att resa med barn. Jag får väl ångra mina ord när jag blir ensamstående mor till en grupp lintottar och sotluggar med turistmage. Men i nuläget går allt bra.

Under alla mina svåra batikår som tågluffare och backpacker slog jag knut på mig själv för att lära känna lokalbefolkningen. Då kunde jag inte knepet. Man ska ha barn. Plötsligt får jag kontakt med alla som tidigare skulle ha ignorerat min fjäskigt utsträckta hand.

Servitörer skämmer bort dottern och bär ut henne i köket så att hon får spana i kastrullerna. Butiksägare berättar kärleksfullt om sina egna telningar och visar foton ur plånboken. Pensionatets receptionist köper gosdjur som avskedspresent och tjatar på oss att vi måste skriva.

Men allt är inte underbart. Självklart hatar jag att sjunga "Imse vimse jävla spindel" femtio gånger under flygresan eller att gång på gång läsa "Totte går till doktorn" - tills jag överväger att själv uppsöka läkare. Fast generellt så har livet som resenär blivit roligare sen vi fick barn. När vi diskuterar föräldraskap med några greker i Turkiet (medan barnen byter tandpetare med varann under bordet) får jag tillbaka tron på mänskligheten. Barn förenar folk.

Det finns svårare reskamrater än barn. Reskamrater som kräver mer än de vanliga tipsen och packlistorna.

År 2004 hoppas jag på oväntade teman i resebilagorna. Min önskelista:

Resa med släkt. Vem ska bestämma tempot och utflyktsmålen? Mormor eller tonårsdottern? Finns det platser på jorden som passar hela släkten? I så fall vill jag se hela listan. Vad gör man när man upptäcker att farbror Thorvald dricker för mycket, badar i vita Y-frontare och raggar på unga tjejer? Får man bli trött på sin mamma?

Resa med idiot. Har hänt de flesta. Man tycker att kursaren, arbetskamraten eller bryllingen är supertrevlig och beslutar att semestra ihop. Men redan på resan ner visar ressällskapet sina rätta sidor när hon/han försöker fixa dubbeldejt med psykona på rad 27. Väl framme vid hotellet reklamerar idioten med stor dramatik en tre centimeter lång spricka i ena garderoben. Då är det 13 dagar kvar på semestern ihop och goda råd är dyra. Och sällsynta.

Resa med förvirrad. Så vanligt. Men sällan omnämnt i resetidningar. Vilka är de bästa resmålen om man åker med en totalt desorienterad partner eller kompis? Ni vet, en sån som tappar bort pass och låser sig ute. Glömmer var hon/han bor och lägger över allt ansvar på den andra, som måste ta initiativ till utflykter, hitta krogar och kul affärer. Samt finna reskamraten när hon/han har gått vilse på väg till brödbutiken.

Resa med en galning man inte har valt. Hur överlever man en sex timmars flygresa bredvid en person som både låter, luktar och innehåller lika mycket alkohol som en hel grisfest? Hur hanterar man livet när den trevliga flodresan på fyra dagar förpestas av en otrevlig typ som smädar alla och bara lyser upp när man diskuterar dennes stora förebild Kevin Costner? Lista på idiotsäkra resmål efterlyses.

Finns det platser på jorden som passar hela släkten?

Terri Herrera Eriksson (resa@aftonbladet.se)